Uffe får medalj och nostalgi

Nu ska Ulf Lundell få medalj av kungen, läste det bara som hastigast. Det hade nog Ulf Lundell ingen aning om när han skrev Jack och sjöng Sextiosju, sextiosju, att han skulle ta emot en medalj ur kungens hand.

När vi festade som i Jack, drog samman en massa kompisar, skaffade några vinare och bara körde igång, det var de roligaste fester jag någonsin varit på. De kanske 14 åren av min ungdom känns nu som de bästa i mitt liv, när livet låg och väntade och det det kändes som man kunde göra nästan vad som helst. Nu väver nostalgin in minnena i romantiska bitterljuva spetsar. Jag undrar ofta vad alla gamla kärlekar gör nu.

När jag första gången hörde Ulf Lundell var i en bil på natten i Malmö,det var nog vargmåne på natten, har ett minne av att jag såg mot himlen.
Hans texter och musik har sen varit mina trogna följeslagare genom åren i sorg och glädje, bitterljuva kärlekar och krossade drömmar.
Han är en av landets bästa författare och låtskrivare enligt mig. Dock har jag varit ganska ensam i min bekantskapskrets om att gilla Lundell, precis som med Thåström. Det verkar vara mest killar som gillar Ulf Lundell.

Senaste konserten jag var på med Ulf Lundell stod jag åtminstone bredvid Anne Lundgren i Antikrundan, så det finns mer tjejer än jag som gillar honom som tur är.