måndag 5 januari 2009

Ut ur grottan

Nu är det dags att kliva ut ur grottan där jag befunnit mig sen före jul, senaste krånglet jag hade var med psyk, sen har det varit lugnt. Faktiskt har det varit så lugnt så jag har slöat till rejält. Jag har gjort det nödvändiga som man måste göra, sen har jag bara slöat. Jag har inte varit utanför grottan många gånger och knappast träffat folk. Förutom de närmaste.

Jag bli slö när jag låter bli att engagera mig. Någon sa åt mig en gång att jag får energi av att engagera mig och det stämmer totalt. Riktig glädje eller ilska kör igång mig, och när jag blir uppretad av något.

Eftersom jag är omgiven av personer som är ganska strukturerade, hurtiga, effektiva och ganska sociala så känner jag mig som någon flummig figur, som tjuren Ferdinand som bara luktar på blommorna medan världen pågår omkring honom.

Ända sen jag var ung har jag levt ett hektiskt liv i perioder och sen dragit mig tillbaka en tid för att vara ensam och återhämta mig. Jag måste reflektera, bearbeta och fundera över saker som händer för att gå vidare och vara redo för tillvaron och människorna igen. Folk har besvärligt med att förstå mitt behov av ensamhet ibland, och det är jobbigt att ha ett aktivt umgängesliv när man är som jag. Ärligt talat begriper jag mig knappast på mig själv, vad det beror på att jag är så här omväxlande.

Några trogna vänner har jag kvar och många släktingar, trots mitt skiftande behov av umgänge och ensamhet.

3 kommentarer:

Tussegumman sa...

Det viktaste är att ha nära vänner istället för en stor bekanskapskrets. Jag har väldigt svårt för yliga relationer som bara är till en viss gräns och då känner man att personen backar om det är något känsligt man tar upp. Ge och ta är min filosofi. I nöden prövas vännen heter det ju och vilka vänner är det man har kvar när nödens är som störst./Kramar Tussegumman

Unknown sa...

Hihi,brukar själv jämföra mig med tjuren Ferdinand som bara vill sitta under sin korkek och lukta på blommorna.=)

Har precis som du ett stort behov av ensamhet,självvald ensamhet är inget fel tycker jag..ibland så behöver man det.
Tycker ju också om att umgås men min nackvärk hindrar mig från att orka umgås socialt..går och väntar på en operation.

Kram Maria

Unknown sa...

Håller helt med Tussegumman,en väldigt
bra kommentar!

Kramkram