Nu är det första januari, det känns skönt.
Jag funderar på mina mål och önskningar, surrar runt så många ska, borde, måste och önskar mig. Har en säck med ska och borde som har släpats med år efter år, och ännu har somliga saker inte packats upp, de bara följer med. Som till exempel jag borde motionera, banta, få starkare självkänsla, umgås med fler och de börjar bli ganska trista att dra runt på.
Mitt mål blir att få mer livsglädje, att göra saker som är kul, att komma ut mer,vara nöjd med det jag har och göra mitt liv så rikt som möjligt. Enkla, grundläggande saker som blir grunden för att bli gladare och piggare.
Sen ska jag bli modigare och göra sånt som jag är rädd för, som att träffa folk. Jag är så rädd för att bli avvisad, övergiven, lämnad och ensam. Lustigt nog så är jag just nu nästan så ensam som jag kan bli, beroende på mitt eget agerande.
När det gäller självkänsla så är jag ju logiskt sett lika värdefull som alla andra, jag har en plats här på jorden som är min. Att jag gör mig själv mindre beror ju helt enkelt på mina egna negativa tankar om mig själv. Det är jag som tillåter mig att känna mig värdelös, som tar åt mig av andras kritik,
Jag ska försöka känna att detta är jag och jag har likadan rätt som andra att leva och ta tag i livet och ta min plats.
Sen ska jag försöka promenera, gå kurser, få något att göra så jag träffar folk, sen får jag se hur det går, jag ska kämpa på.
Egentligen har jag ägnat massor med tid på att tänka på saker som hänt, hur det varit under åren som gått, att lägga gammalt skräp till handlingarna och ta med mig lärdomar, erfarenheter och det som gett mig något att använda och glädjas över.
Jag ska fortsätta berätta om mina funderingar, jag känner att jag måste göra upp med tiden som gått för att kunna ta emot det som ska ges till mig i nutiden.
Brukar ni fundera på tider som gått och hur det gjort er till dem ni är just nu?