fredag 23 januari 2009

Skönt även hemma

Jag kände nu efteråt som om jag förkastade livet för dem som går hemma när jag berättade hur nöjd jag var med att ha varit ute och gjort något. Nu är detta bara som jag känner, livet är lika bra för dem som går hemma om de själva trivs, det är massor man kan göra hemma för att vara tillfreds och nöjd med livet. Bara för att jag trivs med att komma ut så är det många som inte orkar eller kan ta sig ut i arbete, och de är ju lika värdefulla och fina människor för det. Så ni inte blir sårade över vad jag menade.

Jag är ju bara ute två timmar om dagen så det är vad jag orkar just nu.

14 kommentarer:

S o F sa...

Du är omtänksam du! :)

Jag personligen tog det inte på "fel" sätt. Förstår precis vad du menar med det här att komma ut och träna/jobba och finnas med i nån sorts sammanhang.
Jag trivs hemma (heltid) men trots 5 år med det, så längtar jag fortfarande efter att kunna arbeta.

Hoppas du får en fin Helg!

Christina sa...

Snälla du, tänk inte på vad andra tycker, det är din blogg och dina tankar.

Förstår vad du menar, visst känns det extra skönt att hålla helg när man har arbetat om så det bara är två timmar.

Själv är jag hemma för jag har fått sjukersättning i oktober och jag njuter av det eftersom jag har ständig värk.

Men man kan inte komma ifrån känslan då man arbetade och helgen närmade sig.

Ha det riktigt gott
Kram

Marskatten sa...

Men kära vän, inte tänka så! Du har verkligen inte sagt ngot som skulle kunna störa.
Du har varit ute och provat på arbetsträning, inte konstigt du tycker det är roligt.
Många kramar!

Nippertippan sa...

Jag förstår hur du tänker både här som du nu skrev och sedan din kommentar hos mig. Det jag vill säga till dig är att du har alla möjligheter framför dig. Naturligtvis så tänker du på hur andra tar det vad du skriver, eftersom du visar tydligt att du är en människa som bryr sig om andra. Men det är en konst att lära sig att inte ta åt sig andras del... vet inte hur jag skulle formulera mig... alltså du ska lyckas och leva ditt liv, andra ska inte få trycka ner dig, på den biten måste man lära sig att vara lite egoistisk. Det är svårt om man är snäll och omtänksam. Jag vet det, eftersom jag har också resonerat på det sättet som du. Jag har "fått skin på näsan"... Samtidigt som du inte kan skynda processen med "att komma tillbaka" från sjukskrivningar så är det ändå bra att du får höra att det finns faktiskt möjligheter. Ett steg i taget. Man kanske tycker att tre års studier är lång tid... men när man väll börjar blugga går tiden fort. Och man gör en kurs i taget. Det höjer självförtroendet och framtidsmöjligheterna att plugga. Det är ett exempel. En del jobbar istället och sparar pengar för att köpa någonting som ger den där känslan av att ha lyckats. Det är olika för person till person. Man får hitta sin egen väg, sitt eget sätt. Det finns inte bara ETT RÄTT SÄTT, det finns miljoner biljoner sätt att leva livet. Viktigast är att du kan känna glädle och vara nöjd. Naturligtvis så kommer det alltid motstånd, men man ska inte ge upp. Hur många gånger har man fått börja om från nolla?!?! Massor... Varje gång kommer man ut starkare. Man måste bli stark för det finns så mycket elaka och taskiga människor, tyvärr. Men du ska vara stolt över ditt fina inre, det behöver du aldrig förändra. Bara liksom skapa en skal där alla elaka kommentarer stannar. Utanför dig. Ta den tid du behöver och ett steg i taget till den riktningen som DU vill. Varje dag kommer du lite närmare ditt mål! Det fixar du!!!
Ha en skön fredagskväll!!!!!!
Kramizar:)

Bloggullet sa...

Till S o F.
Tack och ha en skön helg.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Christina.
För många är det en bra lösning att få vara hemma, som du nu när du har värk. Jag var bara rädd att jag sårade er.
Ha det gott du med.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Nippertippan.
Först vill jag tacka dig för att du tagit dig tid att skriva så långt och klokt, och jag håller med dig om det du skriver om att få möjligheter och att det finns tusen sätt att leva livet.Jag har gått motsatt väg, från hård till supermjuk. Jag har blivit så mesig. Förr var jag liksom hård och tuff som sten, nu är jag mjuk och skör som glas. Jag måste få en lagom balans däremellan.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Marskatten.
Tack, du känns så klok och stark.
Kramar

londongirl sa...

Hej Bloggullet! Jag har hittat hit från Marskatten och nu har jag läst runt här på din trevliga blogg....återkommer gärna. :-)

Önskar dig en trevlig helg!

// Lisbeth

Bloggullet sa...

Till Lisbeth.
Roligt att du besökte mig, tack för komplimangen.Jag önskar även dig en trevlig helg.
Kramar

Nippertippan sa...

Hej igen! De här saker är så "svårformulerbara" saker tycker jag... Men jag fick en liten tanke. Många gånger ser man människor som verkar tuffa, men inners inne är de "mesiga" som du säger. Skalet räcker inte, nu när jag tänker efter. Egentligen ska man inte behöva vara hård, eller ha skal... det är inte det som är grejen... Det är liksom på något sätt så att man ska kunna skilja mellan sin person och den andra personen. Den andra personens ord är den personens åsikter. De är ord. De är åsikter. Sedan själv är man sig själv. Oavset om man släpper igenom, är igenomskinlig, eller hård som sten så ska man kunna bestämma själv om sitt eget liv, om sina val, tankar och beslut... och inte beröras av andras...
Jaja... det här får jag fortsätta fundera vidare och utveckla...
Ha en skön lördag!!!!!!!!!
Kramizar:)

Bloggullet sa...

Ja det funderar jag ofta på, det kan dras hur långt som helst. Jag får ofta höra att jag tar saker personligt,vad det nu är. Jag tar andras subjektiva åsikter och värderingar som att de är rätt, och känner att mina egna subjektiva värderingar är fel. Så är det ju inte egentligen, det är ju inte någons subjektiva åsikt som är mer rätt än någon annans. Jag hoppas du förstår mitt svammel, känner som jag snart svamlar in mig i ett hörn.;0)
Jag förstår hur du menar, vi funderar vidare.;0)
Ha en skön helg.
Kramelikram

Marskatten sa...

Vännen, om du vill, maila mig gärna:
yvonne.lallo@comhem.se

sexbarnsmamman sa...

Kära du, jag går hemma. Hemma, hemma, hemma...mer än jag vill...men det är klart jag brode uppskatta...osv...

Att du uttrycker din yster och glädje över att vara ute, är något jag känner igen mig mcyket i. Men jag skulle inte bli ledsen för att du bär känslor och tankar och upplevelser som du förmedlar i din blogg, ditt utrymme.

TAck för att du delar med dig av det som är ditt.

VAr inte orolig. Blir någon ledsen, stött eller trött...så kan det bero på en lång rad saker. Sådant som ligger utanför dig, men inom den som reagerar...

Du är en omtänksam och fin bloggvän.

Tack, för alla dina berättelser...