onsdag 21 januari 2009

Ledsen och låg idag

Jag känner mig nedstämd och låg idag, dagarna går så fort trots att jag bara arbetstränar två timmar om dagen. Min man undrade vad jag gjort hela dagen när han kom hem, och det undrar jag själv med. Det är ju det att jag hela tiden är trött, att jag behöver få struktur på dagarna och få in en rutin att följa med sömn, mat och allt som ska göras hemma.

Dock irriterar det mig när personer kommenterar vad jag gör, orkar och klarar med utgångspunkt från sig själva, oftast är ju dessa personer uppe i fungerande arbetsliv och en hektisk, fullspäckad fritid. Hur jag än försöker förklara så förstår de inte hur jag känner mig när jag inte orkar.

Vi är ju inte på samma nivå, om vi jämför våra liv så är deras tillvaro som att springa ett maratonlopp medan jag tar mina första stapplande steg ut i livet. Jag blir så besviken av att ständigt bli påmind om min trötthet och depression, att förklara när de ändå inte förstår att våra förutsättningar är så olika. Man kan också jämföra det med att de är flammande majbrasor medan jag är en flämtade ljuslåga som kämpar för att hålla den lilla lågan vid liv.

Jag har också varit brinnande en gång, varit en eldsjäl med tusen järn i elden. Nu är jag glad över den lilla glöd som är kvar och jobbar med att få den att fortsätta brinna och kanske få den att brinna med starkare låga. Nu är uppskattar jag och är glad över om jag åtminstone orkar hålla ett järn i elden.

11 kommentarer:

Malinski sa...

Dina tankebanor känns så väl igen. Just det här att hela tiden måsta förklara sig trots att man själv inte ens vet vad som sker med en.
Jag tycker du är stark och har kommit en bra bit på vägen. En flämtande ljuslåga är bättre än en helt utslocknad eld. Bry dig inte om andras kommentarer o oförståelser, ta den takt DU behöver! Kramar om.

Annela sa...

Man blir så trött på alla, som måste tala om för en hur man känner sig eller borde må. Man gör så gott man kan och hur jag än försöker förklara, så finns det ingen som förstår om man inte har varit där själv.
Det är bara att försöka ignorera alla "besserwissrar(?)", som hela tiden också "är trötta, glömmer allting",etc.
Det kanske sägs som tröst, men jag tycker att det är respektlöst att uttala sig om nåt man inte känner till. Bättre att de inte säger nåt alls.
Vi har redan glött så länge i förväg att vi får lov att vara trötta och ledsna, för det har vi inte haft tid med på flera år.
Numera säger jag när folk frågar att jag mår sämre än jag förtjänar och bättre än för 5 år sedan.
Kram

Diamanten sa...

Jag känner igen mig med dina ord. Det är knappt någon som förstår hur trött man blir av att ha ont och inte må bra. Vi får helt enkelt göra som vanligt och vänta ut tröttheten... läsa böcker eller sova. Bra att du orkar dina två timmar, det ärmycket när man inte är frisk! Bry dig inte om att förklara, dom vet inte hur det är. Kram till dig!

Nippertippan sa...

Det tar tid att komma tillbaks. Jag har också samma erfarenhet. Det är kränkande med andras "ryck upp dig"-mentalitet. Det blir så fel. Jag tror ändå att det inte är meningen att såra, men det är så svårt att förstå hur en annan har det, särskilt om man inte har likadan erfarenhet. Ta det lugnt i din takt, du vet ju själv hur mycket du orkar. Det är du som lever ditt liv. Och du är bara EN människa;)
Kramizar:)

qi sa...

Andra har skrivit så fint och bra, så jag skickar bara en jättekram!

S sa...

Känner så väl igen det. Det är jättesvårt att släppa alla krav, både från andra och från sig själv.
Stor kram!

Anna-Carin sa...

Hej!Jag har varit långtidssjukskriven,jobbar sedan 1 år tillbaka,FK drog in min sjukpenning med motiveringen att fibromyalgi och trötthet/utmattning inte är någon sjukdom.Precis som du arbetstränade jag två timmar om dagen,gjorde så i 5 år.Att vara utbränd,deprimerad och att ha värk är inget som synns men den finns där hela tiden.Den vilar nästan aldrig.Jag är otroligt trött,min lediga tid går åt till att vila för att klara av att jobba.Ibland går det inte att jobba,då är jag hemma några dagar.Att få omgivningen att förstå är svårt,när de kanske inte har varit där du och jag befinner oss.
Jag gör fibromyalgiyoga och avslappningsövningar,vilket har hjälpt mig till ett bättre liv.Utan den har jag aldrig klarat jobbet,har tidigare varit helt beroende av hjälp från make och mina barn och mina föräldrar.Hjälpen finns för dig också,det svåra är att hitta den metod som passar dig.Jag ångrar många gånger att jag stängde ner min allra första blogg,där skrev jag mycket om mitt liv som det var då jag var sjukskriven och vägen tillbaka,den har kunnat hjälpa andra som är på väg tillbaka till livet.Jag jobbar fortfarande på att bli bättre.
Tack för att du lämnade en kommentar hos mig.
Kram Anna-Carin

Seven sa...

Kan tyvärr bara säga att jag vet hur det känns även om jag idag mår bättre och har börjat jobba igen.

Om du vill försöka göra något lite annorlunda så har jag faktiskt en liten utmaning till dig i min blogg:

http://frostensdotter.blogspot.com/2009/01/utmaning.html

Kommandomamman sa...

Om man måste få det förklarat för sig kommer man ändå inte att kunna förstå.

Evas blogg sa...

Jag känner igen mig i detta. Människor som inte varit i situationen har svårt att förstå hur det är men jag tycker att många är dåliga på att acceptera att alla inte är fullt arbetsföra. Vi människor har olika utgångspunkter och där måste de "ickesjuka" bli bättre på att förstå.

Evas blogg sa...

P.S Jag skrev en bok för ett antal år sedan just om fibromyalgi/depression och hur min väg såg ut. Och hur min acceptans till sjukdomen så småningom räddade mig.