lördag 31 oktober 2009

Jag önskar er en fin helg


Jag önskar er en fin All Helgonahelg och tänker på på mina nära som gått bort från oss.

Jag har varit vid min fars grav och lagt en krans och tänt ljus, tänker på honom dagligen ändå. Ska tända ljus bredvid hans foto här hemma.

Mitt personligaste inlägg här på min blogg

Jag har hängt på Facebook ett tag och sökt efter gamla vänner och hittat ganska många. Sen genom dessa vänner så hittar jag ännu fler vänner. För även om åren går så ser man en röd tråd i livet genom vännerna på FB.

Jag fick en sån nostalgitripp och mindes tillbaka i tiden och tänkte på att jag liksom levt olika liv i perioder med olika människor i olika samhällsklasser.
Jag har fladdrat ut och in i så många olika grupper i samhället så jag vet ännu inte vilken jag egentligen tillhör.

Folk som var mina vänner när jag var ung blev mina klienter i jobbet, även om jag fortfarande betraktar dem som vänner så har de distanserat sig och liksom blivit rädda för mig, eller vad det nu är för känslor de har.
Jag har dem fortfarande nära mitt hjärta, där har jag alla mina vänner och mina nära.

Vi festade och hade kul i ungdomen, sen gick vi olika vägar.
När vi satt där för länge sen och tog ett glas vin så känns det nu efteråt som om vi spelade rysk roulette, vi visste inte vem som skulle ta drogerna till sin ständiga följeslagare, vem som skulle drabbas av missbruk.

Och så är det fortfarande bland ungdomar, de festar, har kul och går sen vidare medan andra fastnar i träsket.

Somliga av mina kompisar lever ordinära liv idag och andra är fast i missbruket, och vissa har lämnat oss för alltid. Kanske minns jag det nu för att det är Alla helgonsdag och jag minns dem som lämnade oss alldeles för tidigt.
Och jag vet att jag kunde gått samma väg, de flesta tillhörde riskgruppen och vad som avgör vem som hamnar var kan vara så bagatellartat.

Så när jag ser en hemlös eller annan utslagen person så tänker jag ofta att det kunde varit jag. Eller vem som helst av oss.

Så jag har stått med ena foten bland drogberoende vänner och andra foten bland akademiker och där emellan är det en genuin blandning av människor jag känt och känner.

Det blev så märkbart när jag skulle bjuda alla jag kände på ett kalas en gång, jag ville samla alla som stått mig nära under åren. Dock blev det lite tragikkomiskt när jag tänkte mig klienter och socialarbetare sitta bredvid varandra och äta tårta, att båda lägren eventuellt skulle betrakta mig som svikare och ta avstånd från mig.

Så är det, och detta är nog det mest personliga inlägg jag någonsin gjort på min blogg. Bara känner att jag måste få ner tankarna så de blir formulerade.

fredag 30 oktober 2009

Funderingar om ensamhet

Nu är det fredagskväll och det har varit en seg dag. Hösten medför någon sorts känsla av sömnighet och att gå i träda både för naturen och oss människor. När jag jobbade märkte jag knappast av det, då var det liksom jobb, stress och händelser ständigt oavsett om det var sommar eller höst.

Och utanför min tillvaro, i de arbetandes värld där snurrar nog livet på i samma hektiska tempo, även i städer pågår livet natt som dag i pulserande tempo.
Det känns lite konstigt att stå bredvid och betrakta något som man förut var delaktig i på ett självklart sätt.

Om man längtar efter att känna hur det känns att stressa så är det bara att bege sig till närmaste stad och plötsligt går man snabbare, dras med i folksamlingarna som rusar runt på gatorna, man får bråttom och rör sig fortare.
Jag går igång så fort jag kommer till Malmö,jagar omkring i stan som uppskruvad, sen är det så skönt att bara kunna åka hem i lugn och ro.

Jag har känt mig närmare naturen och lagt märke till årtidernas skifte mer nu det senaste året, kanske har naturen blivit en sorts surrogat för umgänget med folk eftersom jag inte träffar så många nu förtiden.

Eftersom jag knappast är med i några sociala sammanhang just nu så känns ju skillnaden dramatisk för mig, jag börjar nästan bli folkskygg. Så jag får samla mig, få kraft och ro och sen långsamt ge mig ut bland folk igen. Om jag nu känner för det för jag är lite orolig för att jag trivs så bra med att gå hemma själv.

Eller gör jag inte, lurar jag bara mig själv att tro det för det är enklare. Kanske är det självbedrägeri grundat på rädsla och feghet,vill jag vara ensam eller vill jag umgås med folk, det är frågan som jag brottas med.

torsdag 29 oktober 2009

Tack för era kommentarer

Jag tackar för era kommentarer gällande mina gruvarbetare i tänderna. För er omtanke, peppning, tröst och tips hur det går lättare hos tandläkaren, jag har tagit det till mig och ska boka tid där.

Jag får hålla mig själv i handen och jag har förstått att känslan av lättnad efteråt är värt plågan med borrar, sprutor och panikångest.

Nöjd med det jag har just nu

Läget är nu att gruvarbetarna körde igång i en annan tand där de åtog sig att banka lite, sen permitterade jag dem och de flesta lämnade mig kanske för att skriva in sig på AF. Någon enstaka sitter kvar och hugger lite förstrött då och då.

Nu ska jag boka tid hos tandis för det är trist att tugga med framtänderna. Tänk om man kunde få kolla på film under tiden, de kunde ju gjort det lite bekvämare för oss med tandis rädsla.

Det känns så skönt när allt är som vanligt igen, när värken nästan släppt. Ibland är det överskattat att önska sig ett bättre, roligare liv för det bästa är nog när man efter något jobbigt får det som vanligt igen.
Då är jag så tacksam över hur jag har det och jag är nöjd. De brukar ju säga att de friska har många önskningar, den sjuka har bara en, nämnligen att bli frisk.
Något att tänka på ofta.

måndag 26 oktober 2009

Ett gäng gruvarbetare

Jag har tandvärk idag, känns som ett gäng gruvarbetare som hugger, bankar och spränger i tanden.
Och jag som är så rädd för att gå till tandläkaren, det är mest bedövningssprutan som är besvärlig.

Jul på IKEA

















Jag är inte sponsrad av IKEA även om man kan tro det. För vem kan motstå detta? Jul på IKEA, jag vill dit genast.
Formgivare har inspirerats av kurbitsmålningar från Dalarna och skapat vackra skandinaviska mönster som pryder juldekorationer och textilier, det står reklam därifrån.

Och jag som älskar kurbits, kan man få ljuvligare julsaker.

Höstlöv som kramas




























Jag har fotat hängbjörken, körsbärsträdet som jag följt under de olika årstiderna, en japansk lönn, Tussen Thåström och lite annat.
Sötast är löven som kramas i hösten.

söndag 25 oktober 2009

Låta bli att prata ett tag

Jag undrar hur det skulle kännas att sluta prata ett tag. Jag skulle vilja åka på retreat och få lugn och ro och få slippa prata, endast umgås med människor genom kroppsspråket.

Just nu har jag lust att låta bli att prata ett tag, det låter nog barnsligt och dramatiskt, dock har jag olika grunder till det. Prat är både som smekningar och käftsmällar, det kan ge kunskap, glödande diskussioner,kärlek, glädje och det kan såra och pina.

Nu ska jag försöka låta bli att prata ett tag, lite för att slippa få svar.

lördag 24 oktober 2009

Pumpa med ljus



















Min son har tagit foto på en pumpa vi köpt.

fredag 23 oktober 2009

Nu är det fredagskväll igen

Nu är det snart Idol och jag håller tummarna för att mina favoriter får vara kvar.
Sonen kom just hem från några kompisar så nu ska jag ta fram glassen som vi ska smaska på ikväll.

Ha en skön fredagskväll alla söta bloggvänner i stugorna.

Ångesten är som Houdini

Jag har känt det ett tag nu att övergivenheten, rädslan över att bli övergiven och ensamheten har tagit ett stadigt grepp om mig. Det har gått långsamt, jag har inte velat känna det.

När övergivenheten, ensamheten och deppigheten som jag kallar ångesten för att samla det i ett ord kom glidande så höll jag emot. Jag sa till ångesten att sticka åt skogen, att lämna mig ifred. Dock är ångesten knappast väluppfostrad, den är trotsig och påflugen och struntade i mina tillsägelser.

Ändå hade jag stängt ner ångesten i en box, satt lås och kedjor runt omkring och burit ner den källaren långt inne i glömskan.
Nu har ångesten frigjort sig ur boxen som en Houdini och hänger och klänger på mig.

Jag låter den hållas ett tag tills jag slänger ner den i boxen igen och sätter ännu mer lås och kedjor på. Ändå kommer den att ta sig ur boxen och överfalla mig igen.
Antingen sakta och finurligt eller brutalt och hastigt,

En stund på jorden

Om politikerna hade gått nere på jorden hos oss vanliga istället för att fara runt uppe bland molnen så hade de nog tagit sundare beslut.

Hur ska vi kunna mötas någonstans när vi lever i så skilda världar? När de har månadsinkomster i klass med våra årsinkomster hur ska vi då kunna tala samma språk eller leva i samma tillvaro?
Hur ska de i sina gräddfiler och priviligerade tillvaro förstå oss när vi kollar extrapriser och sliter vårt hår över räkningarna?
Med dagens sjukförsäkringspolitik och arbetslöshet så borde en fjärdedel av befolkningen snart vara skalliga, om jag får ironisera lite.

Nu är det dags att politikerna landar nere hos oss och slutar spela teater, Snart är det val och då kanske ridån går ner för dem.
Många politiker på högre nivå som i riksdagen och i regionen har knappast mer förtroende hos mig än Anna Anka och de låter ungefär likadant.

Bara i kommunen där jag bor sköts politiken som om prestige är betydelsefullare än att ta beslut som gagnar folket.
Politiker är ju faktiskt folkvalda och det är vi som är deras arbetsgivare, även om de verkar tro att de är tillsatta på livstid.

torsdag 22 oktober 2009

Trött, seg dag

Jag är så trött idag på ett underligt sätt, liksom pigg i sinnet och trött i kroppen. Eller om det är tvärtom.
Jag vill göra saker och känner någon sorts energi trots att jag ändå inte orkar, jag är rastlös och slö på samma gång.

Nästa vecka har min son höstlov och då planerar jag att vi ska göra mat och baka tillsammans, så jag letar tips på mat och kakor på nätet och på era bloggar.
Ofta ser jag supergoda maträtter, bröd och kakor på era bloggar och tänker att det måste jag göra. Sen glömmer jag trist nog ofta var jag har sett det.

Annars är det en mulen, seg dag som ger en försmak av vad som komma skall några månader framåt, bara träden och buskarna skiner upp som facklor.
Nu längtar jag efter jul, Lucia, adventsljus,lussebullar, pepparkakor. Nästan aldrig längar jag så förtvivlat efter julen som just nu vid denna årstiden. Sen när det är jul på riktigt så har jag oftast hunnit tröttna på det.

onsdag 21 oktober 2009

tisdag 20 oktober 2009

Hos frisören idag

Nu har jag klippt mig. Jag har kollat i tidningar och sett hår och tänkt att så vill jag ha det. Sen när man blir klippt så blir det ändå inte som det ljuvliga håret som man såg i tidningen.

När man ser folk bli stajlade så blir de så tjusiga när frisörerna utgår från personens egna färger och ansiktsform. Jag skulle vilja gå in till en frisör och säga; Gör vad du vill, bara det passar mig.
Sen skulle det bli intressant att se hur man såg ut.

Det kan ju bli som i Sveriges fulaste hem eller i Äntligen hemma att det blir fulare än vad det var förut.
Undrar om det är några kreativa, modiga frisörer här i närheten.

måndag 19 oktober 2009

Att hantera ångest och hur jag är som person

För att skriva lite om ångest och hur jag hanterar den så har jag knappast några kreativa sätt att göra det på. Jag sover när den är som mest plågsam, när jag helt enkelt inte står ut att vara kvar i verkligheten en sekund längre.
Själv tror jag på att sömn lindrar ångest, det gör det för mig.

Nu när jag känner mig lite bättre så sover jag inte lika ofta, även om jag använder sömnen som medicin och lindring.
Annars blir att kolla på teve eller blogga mitt sätt att hantera ångesten på, att få distans och glömma tankarna som maler och ältar.

När jag hade en rejält kris för ganska länge sen så kunde jag inte ens läsa böcker, kunde inte koncentrera mig, och jag som ständigt läst hela mitt liv.
Det kändes bedrövligt. För att kunna börja läsa igen så läste jag böcker med noveller i, det var det enda jag orkade med. Några sidor åt gången bara.
Sen gick det lättare efter ett tag och sen kom jag in i en riktig bokslukareperiod och läste som en galning.

Även denna period satt jag klistrad vid teven, det har blivit som en tröstenapp för mig, som en gosenalle att hålla om.
Om jag tänker tillbaka i tiden så har litteratur, kunskapsiver och teve ständigt varit i fokus för mig, under olika åldrar så har det blandats med att skriva dikter, skriva på en bok som jag fortfarande håller på med, festande, relationer med människor och ett glödande engagemang för utsatta människor och politik.

Så jag är en person som är både tramsig, barnslig, glad och gillar att skämta, samtidigt som jag är seriöst engagerad i politik och samhällsfrågor. Så ibland är jag liksom olika personer i olika sammanhang, ibland säger folk att jag är för allvarlig och djup, och ibland anser de att jag är för flamsig och skämtsam.
Så det kan krocka ganska häftigt om jag sitter på ett politiskt möte och diskuterar orättvisor, och så plötsligt säger jag;
Nu ska jag hem och kolla på Bonde söker fru.

Då kan jag få nedlåtande miner till svar ibland för det är liksom inte fint att kolla såna program i vissa kretsar.
Jag står för att jag kollar på dem och att jag liksom är i verkligheten på de flesta plan, hur ska man kunna förstå människor om man sätter sig på höga hästar och låtsar att man är finare?

Vem vet vad dessa politiskt korrekta personer egentligen gör på fritiden? Kanske något ännu värre än att se på Ensam mamma söker.

Så är jag, gott och blandat. Har fått lättare att tolerera att jag har olika beteende i olika situationer, förut ansåg jag att jag var falsk och tillgjord om jag inte var likadan överallt.

På onsdag öppnar IKEA

Nu på onsdag öppnar världens näst största IKEA utanför Malmö och jag längtar efter att få åka dit och kolla. Det bästa är att det ligger ännu närmare oss än det förra,tar nog högst tjugo minuter att köra dit.
Jag väntar nog med att åka dit tills efter invigningen för jag kan tänka mig att det blir sån trängsel.

Undrar om de lägger affären där av strategiska skäl eftersom det är just vid Öresundsbron och tågen till Köpenhamn så det blir lättare för danskarna att handla där.

Jag törs knappast tänka på vad jag kommer utsläpande med från detta IKEA som förmodligen tar en hel dag att orientera sig igenom. Att man kan bli så barnsligt förväntansfull av något så kommersiellt och pengaslukande, dock är det ju tur att man blir glad över någonting.
När jag slutar bli glad över såna bagateller då är det kris.

Jag behöver faktiskt en möbel som är en blandning mellan skrivbord och förvaring, något som jag får in benen under. Nu sitter jag vid en köpmansdisk eller om det kallas skänk och får vända benen åt sidan, ganska obekvämt med höftont som följd. Jag är duktig på att plåga mig själv, kanske var fakir i mitt förra liv.
Berättar mer när jag besökt affären.

söndag 18 oktober 2009

Teveseriemissbrukare

Nu börjar snart Ensam mamma söker och det följer jag förstås, som en massa övriga tvserier. Jag bestämde mig för att bara följa några som Livvakterna, True blood,Halv åtta hos mig osv.
Sen råkar jag se lite på någon tvserie och så är jag fast. Jag måste bara kolla på nästa avsnitt, hur kasst, dumt och löjligt det än är så sitter jag där fastklistrad och stirrar på skräpet.

Är en person som både gillar Uppdrag granskning, Debatt, kultur och fåniga tvserier. Borde kanske uppsöka Anonyma tvseriemissbrukare.
Nu börjar det, vi ses senare ikväll.

lördag 17 oktober 2009

Ord på n

Jag lånar det här från bloggen Mossfolk.
Ta första bokstaven i ditt namn och kör på.

1. Vad heter du? N****
2. Ett ord på fyra bokstäver: Noga
3. Flicknamn: Nina
4. Pojknamn: Niklas
5. Yrke: Näringsminister
6. Färg: Neonblå
7. Klädesplagg: Nattlinne
8. Mat: Napoleonbakelse
9. Sak i badrummet: Nagelklippare
10. Plats/stad: Nora
11. En orsak att vara sen: Nyårsfest
12. Något man skriker: Ner!
13. Film: När lammen tystnar
14. Något man dricker? Nypressad apelsinjuice
15. Band: Nirvana
16. Djur: Näktergal
17. Gatunamn: Norregatan
18. Bil: Nissan
19. Sång: Nu tändas tusen juleljus

Röstade på Tove

Jag var helt enkelt tvungen att ringa och rösta på Tove i Idol igår, blev så orolig för om hon skulle få bli kvar efter juryns omdömme.
Hon och Mariette är mina gullegrisar, de sjunger bra och har sån utstrålning och spretande, häftigt kroppsspråk.
De påminner lite om Thåström i sina rörelser så det är möjligen lite därför jag gillar dem.

Jag brukar roa mig med att se om mina åsikter om deltagarna överensstämmer med juryns och ibland gör det och ibland är det bara tvärtom.

fredag 16 oktober 2009

Nördat färdigt i stan

Jag är hemma igen med baklava, mat och flera mössor, kunde inte bestämma mig så jag köpte med några hem. Sen blev jag blixtförälskad på stan, vad ska min man säga?
Som tur är gäller det bara ett par boots i röd mocka med lagom klack och de är runda framtill.

Får se om förälskelsen består nästa gång jag kommer till affären,den kanske har övergått till glödande kärlek.

Sen hade de börjat med julkort, julstakar och julmust. Jag höll på att köpa såna fina glittriga julkort med änglar och texten till Stilla natt, sen kändes det som om det var lite tidigt att börja med julen redan.
Oftast gillar jag julen bäst i början på november, när det sen blir jul så är jag redan trött på det.

Jag har en fråga, vilka skor, stövlar eller kängor osv. gillar ni nu när det börjar bli kallt? Svara bara om ni har lust, jag är så frågvis.

En nörd ska till stan

Nu ska jag till stan och kolla i butiker, jag längtar efter det, känns roligare att göra det på hösten när det är mer utbud och mer ombonat i affärerna.
Något jag behöver är en mössa, skor och kanske en kappa, får se om det blir något köpt. Jag ska liksom bara gosa omkring i affärerna och få en energikick av alla färgerna.

Ett tag gick jag i affärerna nästan dagligen för att ha något att göra och då kunde jag nästan säga var folk hade köpt sina väskor, skor och kläder för jag hade liksom full koll. Ett sånt nördigt intresse egentligen.

Ha en skön fredag allihop.

torsdag 15 oktober 2009

Ni fina bloggvänner

När jag läser era härliga och fina kommentarer här hos mig så känns det som om det flödar ut kärlek, värme och uppmuntran ur datorn från er. Som jag hade tänt tusentals värmeljus som strålar och ger värme och energi, så glädjande är era kommentarer.

Så tack alla ni fina som jag har fått nöjet att träffa.

onsdag 14 oktober 2009

Bantningen är mest tjatig

Just nu är jag sugen på något gott, som äpplekaka eller något annat smaskigt. Jag är en riktig gottegris. Dock har jag bestämt mig för att bara äta godis, kakor eller sött och fettbildande på fredagar eller lördagar.
Så trist det är att hålla diet som jag nog har gjort mestadelen av mitt liv. Kanske inte för att jag varit direkt överviktig, mest för att slippa bli det.

Nu funderar jag på om det är värt att ständigt avstå från god mat och godsaker för att hålla sig något så när smal. Jag blir så grinig och sur när jag bantar, förresten är banta ett ord som är tabu nu förtiden, nu håller man diet istället.

Om man trivs med att hålla diet av någon sort, vill gå ner i vikt och känner sig pigg och glad av det då ska man självklart göra det.
Jag blir mest nedstämd och på dåligt humör av det.

Så är det värt det att avstå från livets guldkorn, som en mumsig kaka till kaffet eller en äpplepaj som ger sånt välbefinnande och är som balsam för själen bara för att förbi smal.
Jag börjar känna att det inte är värt det, jag vill kunna unna mig något gott. Sen kan jag äta lagom och försöka röra på mig och promenera så jag håller vikten konstant. Även om jag vill gå ner några kilo, vilket jag hållit på med nu i evigheters evighet.
Jag har kanske nått min trivselvikt och får tolerera det och sluta terrorisera mig själv med denna torra, tjatiga bantningen som oftast förpestar tillvaron.

tisdag 13 oktober 2009

Jag är en pinsam mamma

Så sprang jag omkring i skoaffärer i Malmö igår igen, har ju ett presentkort som snart går ut. Just i den skoaffären som kortet gäller så var det knappast några skor som jag gillade.

Jag försökte gilla dem, jag nästan tvingade mig till det, jag sprang runt i skoaffären i evigheter för att se om kärlek vid första ögonkastet uppstod till några skor, eller att åtminstone någon liten förälskelse skulle spira.

Dock förhöll jag mig kall till skorna, får göra ett försök senare.

I en annan skoaffär bredvid hittade jag massor med skor som jag gillade som jag kunde köpt direkt, lite retligt får jag säga.

Min son behövde en jacka och han är så kräsen när det gäller just detta så man blir smått desperat. Plötsligt när vi gick på gatan så utropade min son;
En sån jacka vill jag ha.

Och jag undrade förvirrat var jackan var någonstans, och han pekade på en kille som just gick förbi oss med sin familj. Jag reagerade spontant och rusade fram till familjen och frågade var de köpt jackan, de svarade och var riktigt trevliga.

Min son blev alldeles generad och ansåg att jag var så pinsam som rusade fram till folk så där, vilket jag gjort många gånger förut och oftast blivit trevligt bemött. Själv hade jag tagit det som en komplimang om något frågat var jag köpt mina kläder.
Att min son blivit ordentligare och striktare än mig är ju fantastiskt.

Han fick jackan och lite andra kläder och sen åkte vi hem.

söndag 11 oktober 2009

Första tiden hos psykologen imorgon

Jag ska till psykologen första gången imorgon och jag börjar redan bli nervös för det. Är han bra, hur blir vår första kontakt, gillar jag honom?
Tusen funderingar kör omkring inför imorgon.

Sen kommer det nog att flaxa omkring ännu mer funderingar när jag varit där för såna besök brukar vara som att hälla bensin på elden och sätta igång en omtumlande, kaosartad tankeverksamhet av gamla och nya tankar. Ungefär som tankarnas Friskis % svettis. Knappast någon tid för tankarna att lata sig för här blir det full rulle med motion för dem med en hurtig ledare.

Sen blir det nog bättre efter en tid när det liksom lugnat ner sig och jag kan orientera i känslorna med psykologen som karta och kompass.
Jag redan bestämt ett mål som jag önskar med terapin och det är tolerans för min nuvarande situation, bättre självkänsla och självförtroende, frid och sinnesro. Sen är det nog många andra saker som jag inte kommer på nu.

Så målet är bestämt, det är resan dit som blir det besvärliga och även spännande och rolig. Så imorgon står jag på stationen och hoppar på tåget till terapins land.

Surdeg och fotboll

Jag tänkte baka surdegsbröd, är det någon som prövat det?

Så besviken jag blev när vi förlorade fotbollen mot danskarna igår. Hade det inte varit för freden i Roskilde så hade vi skåningar tillhört vinnarna, jag bara skämtar.
Jag längtade efter att få följa Zlatan och grabbarna i VM, nu blir det knappast något av med det.

lördag 10 oktober 2009

Snart dags för fotboll

Nu gäller det att vi segrar över danskarna i fotbollen. Sverige, heja, heja, heja.
Annars är ju Danmark ett dejligt land, det är de jag hejar på efter svenskarna.
Just när det gäller sport är det skönt att heja på Sverige så det blir någon spänning, annars är sport ganska trist.

Ätstörningar och mobbing i skolorna

Nu när min son berättat för mig att många av hans tjejkompisar har anorexi och ätstörningar så blir jag alldeles bestört, blir så ledsen och skulle vilja hjälpa till på något sätt.

Jag frågade honom om de tar upp det under lektionerna, om de pratar om mobbing, utanförskap, ätstöringar, anorexi, rådande skönhetsideal i samhället, om lärarna berättar varför somliga klasskompisar har problem med att läsa, sitta stilla och ta till sig undervisningen.
Oftast blir ju omdömmet från klasskompisarna att de här eleverna är korkade, slöa och dumma.
Så är det ju absolut inte, de har bara besvärligare att lära sig saker av olika anledningar.

Nu ska ju inte enskilda personer pekas ut, bara att lärarna berättar om hur det är för somliga som har problem med skolan.
Ofta samlas dessa killar i gäng där de får någon sorts gemenskap med varandra,och eftersom de kanske själva känner sig dumma i skolan så börjar de dricka och röka för att kunna hävda sig.

Hans svar är att de knappast tar uppe något sånt här under lektionerna som ett ordinärt ämne. Enda gångerna de möjligen tas upp är om det är extrainkallade träffar som berör extrema händelser av tex. mobbing.

Eftersom jag följt min sons klass sedan förskolan och nu går de i sjuan, så har jag sett hur de barnen liksom grupperas tidigt. Könsrollsmönstret går markant att följa, killarna med problem blir tuffa, bråkiga och utåtagerande. Tjejerna drabbas oftare av ätstörningar och blir mer inåtvända.
Nu är detta min subjektiva reflektion och det är säkert många tjejer och killar som inte alls följer de här mönstren.

Nu känner jag ju inte heller till hur lärare jobbar på olika ställe så det kanske är olika på olika skolor och på olika ställen i landet.
Så det pratas kanske mer om det här på andra skolor än vad det görs här.
Teveprogrammet om 9 A var ju ett slående exempel på hur man faktiskt kan jobba i skolorna med fokus på elevernas personliga förutsättningar, förmågor och egenskaper.



Det som jag vill komma fram till med detta är att skolorna borde ha undervisning om livskunskap, om hur livet fungerar, om mobbing, ätstörningar, om det som är livet för att få eleverna uppmärksamma på att det är inte deras eget fel att de drabbas olika problem, få dem att sluta skämmas, att våga gå och prata med någon.
Alltså vad som helst som kan hjälpa dessa sköra barn och ungdomar att få en stabil grund, en förståelse för hur samhället fungerar och någon sorts självkänsla och positiv självbild.

På något sätt känns det så skrämmande att eleverna sitter där och pluggar om kungar, berg och ordglosor samtidigt som de håller på att svälta sig fördärvade, röker och dricker vid tretton år och slåss ut och förstörs redan i tidigt.

Jag vill att de ska ha något ämne där de tar upp detta och det ska helst vara många lektioner för jag tror att det kan bli något som ger barnen massor när de ska rustas för livet, parallellt med andra ämnen och allmänbildningen förstås.
Jag ska ta upp detta i skolan när det är möte nästa gång för det är så viktigt
och det har förvånat mig ända sen jag själv gick i skolan att undervisningar är så fokuserad på hårda faktaämne och struntar oftast i de mjuka, männskliga ämnena.
Jag undrar om någon orkat läsa ändå hit, dock är det något som engarerar mig och jag är glad om ni berättar om era åsikter om detta.

fredag 9 oktober 2009

Tonsårsfasoner

Jag sa till min tonårige son att han kunde höra på vad jag sa och sluta hålla på med mobilen. Då svarade han; Jag hör vad du säger, fast jag struntar i det.
Tonårsfasoner tänkte jag och kände på något sätt igen det från någon stå uppkomiker.

Sorteringsmani

Ännu en manisk dag med sorterande och ordningstjafsande, jag vill få en grundordning hemma så allting fungerar enklare och inte tar sån tid. När jag sa det till en lite äldre släkting så sa hon att hon hade försökt med det i över tjugo år och det verkade ännu inte utfallit till belåtenhet.
Så det är möljigen ett evighetsprojekt, kanske tid att lägga ner.

Ska bara sortera lite mer först.

onsdag 7 oktober 2009

True blood

Nu har jag sett på True blood på teve, det är så bra, det är komiskt, sorgligt, gripande och liksom knäppt på ett skönt sätt.
Jag har även börjat tvivla på att jag av vampyrsläkt, har ju trott att jag var lite besläktad med dem eftersom jag sover på dagarna ibland och gillar att vara uppe på nätterna och lite mer smått och gott.

När man har Bill som lärare på teve så förstår man bättre hur vampisarna fungerar.

tisdag 6 oktober 2009

Jag älskar er mina bloggisar

Jag måste bara skriva att jag älskar er mina söta bloggisar, alltså bloggvänner, jag bara känner för att säga det.
Efter en kort promenad med sol och värme så blev jag bara så glad.

Tjollahopp

Nu känner jag äntligen lite lugn så jag kan blogga. Har känt mig okoncentrerad och frustrerad ganska länge, och rastlöst. Jag brukar egentligen känna mig nästan exakt tvärtom. Nu ska jag besvara era kommentarer och besöka era bloggar under dagen.

När det gäller kommentarer så undrar jag om ni vill ha dem besvarade här i min blogg eller om jag ska göra det i era bloggar? Ofta blir det lite huller om buller när jag svarar, ibland känns det som jag svarar så sent så ni kanske redan glömt det.
Ska lägga ut en enkät om hur ni önskar det med kommentarssvaren.
Jag älskar enkäter, är med i nästan alla som jag råkar på, och det är så roligt
att räkna resultaten.

söndag 4 oktober 2009

Frustrerad över att stöka i hemmet

Jag har inte skrivit på någon dag eftersom jag har varit obehagligt manisk, frustrerad och rastlös. Så jag har hållit på hemma och försökt sortera, städa och få ordning och kommit upp i varv som inte känts harmoniskt.

Jag har tänkt nu ska jag få ordning på allt här hemma och sen kan jag ägna mig åt något roligare och slippa dåligt samvete. Dock har slutsatsern blivit att man skulle kunna rensa och städa i hemmet praktiskt taget alltid. När man frenetiskt har börjat i ena änden så har det stökats till före man kommit till andra änden.

Och ju mer man rotar och stökar ju mer saker kommer man på att göra, rensa alla skåp osv. Och det blir som ett evighetsarbete.
Jag har sällan eftertraktat att ha ett perfekt hem, begriper inte var det har kommit ifrån så här plötsligt? Går det att kombinera att ha det städat och att ändå slippa känna sig stressad.?
Hur har ni det med städning och hur håller ni ordning hemma?
Imorgon struntar jag i hemmet och tar en promenad. Eller bloggar.

fredag 2 oktober 2009

Mina Idolfavoriter

Jag gillar Mariette och Tove så in i skogen, de har så härliga röster som fångar och berör och såna personligheter de sitter inne med.
Vem är era favoriter?

torsdag 1 oktober 2009

Katten tog hand om mina räkningar

När jag kom upp i morse så hade en av katterna kräkts på mina räkningar.
Jag förstår att han hatar räkning precis som jag, dock kunde han ju visat sitt missnöje lite diskretare.

Han kanske trodde att han skulle hjälpa mig att bli av med dem.
Det fick bli att rädda det som räddas kan, och sen begära nya inbetalningavier till de som jag slängde.
Att be om att få räkningar tillhör nog knappast favoritgöromålen, roligare kan man ha.