lördag 28 februari 2009

Drängaskåp

Har ni någon aning om det ännu är populärt med gamla avlutade drängaskåp? Eller om det är modernt med furumöbler? Jag har funderat lite på det och det finns nog massor med kunniga personer bland bloggarna.

fredag 27 februari 2009

Mads och Liza på teve ikväll

Jag spelar in Skavlan på teve för där är ju mumsiga Mads Mikkelsen med och Liza Marklund, ska bli spännande att se vad hon har att säga om Gömda debatten.
En fredagskväll är man nog ganska ensam i bloggandet, ni kopplar nog av och njuter av trevligare saker som vin, god mat och godis och trevligt umgänge.

Nu ska jag fortsätta expedition hemröjning och leka trädgårdsmästare.

Nu lägger jag in bilder från kamera och mobiler

Nu lägger jag in bilder från min kamera och ska fortsätta med alla mobilerna. Nu får ni snart kolla på bilder som vi själv tagit, det ska bli roligt. Jag ska fota under blomsterperioden när buskar, träd och blommor slår ut, jag njuter av att tänka på det.

Min son fick lära mig och får fortsätta med det tills jag lärt mig ordentligt.

Köksskivor och olja

Nu har jag hållit på i köket ett tag och blivit uppretad. För vi lade in bänkskivor i somras och min man har lagt på någon olja som gör att det blir märken av allt möjligt. Jag vill ha ett lager av någonting som gör att bänkskivorna blir lätta att hålla iordning och är fina.

Min man tillhör dem som försöker själv istället för att fråga om råd i någon butik. Han är som i den roliga historien om varför Moses gick omkring i öknen så länge. Svar; Han vägrade fråga om vägen.
Ursäkta, min snälle man, du är oftast en husmorsdröm.

Nu kan jag ju själv fråga och det har jag gjort, och jagat den perfekta oljan eller någonting som håller bänkskivorna fina länge.

kontrollbehov och frustration

Nu har jag städat, tagit hand om tidskrifter och papper hela kvällen igår och ska fortsätta ikväll. Blommorna ska skötas om, nu märker man hur trista de blivit och många behöver sättas om.
Hur får alla andra ordning på dessa papper som bara dräller in och ska läsas och sorteras in på lämpliga ställen. Helst ner i soporna. En sån lättnad det är när jag bara kan slänga en bunt.

Jag märker att jag får såna ställa iordningsanfall när jag ska börja på något jobb, ska ut och resa eller ska ha kalas. Ibland känns det som om jag behöver ta kontrollen över hemmet, som om det levt sitt eget liv ett tag.

Nu när jag ska börja arbetsträningen på tisdag så vill jag ha hemmet så lättskött som möjligt, jag blir frustrerad av att ha det rörigt. Nu kanske den mesta röran finns i mitt huvud.

torsdag 26 februari 2009

Jag har vunnit biljetter till melodifestivalen

Nu har jag vunnit biljetter till genrepet till melodifestivalen i Malmö imorgon. Och jag har fått ge dem till några släktingar för vi kan inte ta oss dit. Meningen var att jag och min son skulle gå, dock så jobbar min man på kvällen så han kan inte köra oss.
Komma till Malmö är lätt, sen ligger Malmö Arena där melodifestivalen ska gå av staplen utanför Malmö någonstans och det känns för krångligt att ta sig dit.

Nu får vi nöja oss med att kolla på det på teve. Lite retligt känns det ju.

Designen på bloggföljare

Nu har de, alltså Blogger, lagt in ny design på bloggföljare, det är nog därför det har strulat. Dock har de som sparkades ut inte kommit tillbaka. Undrar om de har strulat med mer som man märker senare, hojta till om ni märker något.

onsdag 25 februari 2009

Bokrean

Nu har jag varit på bokrean och klarade av utmaningen att komma hem tomhänt. Jag ville köpa massor av böcker, det var ett drömlexikon som jag först tänkte köpa som jag lade tillbaka på grund av en lång kö. Jag får låna det på biblioteket, jag har ju massor av böcker så jag får behärska mig när det gäller köpandet av ännu mera.

Nu är det dags för Halv åtta hos mig.

Ta mig i kragen när jag köpt någon

Efter mötet med FK på arbetsträningsstället idag så fick jag en konstig, skum känsla av ångest. Min intuition säger mig att där är något som gör mig tveksam och deppig, jag försöker luska reda på vad det kan vara. Jag har bestämt mig för att lita på vad jag känner.

Personen som bossar där sa att jag kommer att få göra olika saker där som tex städa, diska, baka osv. Fk menade att det kvittar vad jag gör där, bara jag är där.
Nu kan jag ju knappast hålla med om det, för det gäller ju att jag ska kunna höja min självkänsla och självförtroende för att göra mig redo att bege mig ut på arbetsmarknaden.

Som alltid utgår de ifrån att om man kan vara på ett ställe ett visst antal timmar i veckan och komma dit punktligt så är man klar för att börja jobba. Nu är ju detta enbart yttre faktorer, de inre är ju lika viktiga. Ett trasigt,ledset självförtroende kan ju utgöra svårforcerade hinder för att återerövra arbetsmarknaden.

Eftersom jag bara ska vara där åtta veckor så får jag nog bita ihop och sluta mesa och konstra, jag kanske är för bortskämd. Jag kanske ska lyfta mig i håret, ta mig i kragen, ge mig själv en spark i häcken, få ändan ur vagnen, ta mig i häcken, skärpa till mig och allt annat de uppmanar mig till med muntra, hurtiga tillrop och kalla, stela beslut.

Utmaning från Emma

Jag har fått en utmaning av min fina, poetiska bloggvän Emma med bloggen Livskrafter.
Utmaningen går ut på att jag ska skriva 8 punkter av fakta/vanor om mig själv.
Och sedan utmana 8 andra bloggare. Jag har gjort som Emma och valt egenskaper om mig själv som är:

Grubblare, både filosofiskt och ältande
Barnslig, det är jag stolt över.
Envis, en bra egenskap enligt mig
Empatisk, jag känner mig in i människor
Medkännande, så det blir jobbigt ibland
Nyfiken
Kreativ
Rakt på sak

Alla som vill får ta med sig utmaningen och besvara frågorna, hojta till när ni gör det.

Jag har fått en award


Jag har fått en award av fina bloggvännen Virpi.
När hon själv fått awarden tänkte hon följande om texten på denna
"Sen när jag satt och funderade på vad det betyder så tolkade jag
det som att personer som är älskvärda,medkänsliga,snälla
och kärleksfulla borde få den.
Vilket jag tycker är oerhört fina egenskaper och borde uppskattas mer.
Så här kommer mina val."

Och så valde hon mig. Jag känner mig glad, hedrad och får en sån värme i mitt inre. Så tack snälla, söta Virpi för att du tog mig.

Alla som har vill får ta med sig awarden för det är så jobbigt att välja ut någon just nu.

Utmaning från Kämpegården

Jag fick en utmaning av Kämpegården
Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/(o) vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget inlägg om sina 8 fakta/(o) vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.

Här kommer åtta fakta.
Jag kan gå i affärer hur länge som helst.

Jag försöker få liv i nästan vissna blommor, ger mig sällan.

Jag dricker kaffe hela dagen, även kallt om det behövs.

Jag är allergisk mot stress.

Jag köper en massa kläder och saker som jag ska ha sen.

Jag är trogen, lojal och ärlig som vän.

Jag gillar att vara med i enkäter och få säga min mening.

Jag anser att det är slöseri med tid att komma för tidigt någonstans.

Nu har jag snart avslöjat det mesta om mig.

Har fått en utmärkelse



Jag har fått en fin utmärkelse hos härliga, snälla Missen. Jag tackar för äran.

tisdag 24 februari 2009

Halv åtta hos mig

Nu ska jag kolla på det trevliga tvprogrammet Halv åtta hos mig, sen ska jag blogga och försöka hinna med att läsa alla uppdaterade inlägg. Idag har nästan hela min blogglista uppdaterat och det är ju så spännande.
Så vi hörs om en stund.

måndag 23 februari 2009

Problem hos Blogger

Jag pustar ut, fick sån ångest och tänkte att folk plötsligt börjar överge mig som ett lämmeltåg. Sen kollade jag hos en annan bloggare som skrev att bloggföljare sparkats ut överallt på grund av strul hos Blogger.

Undrar över bloggföljare

Jag blev lite förvånad över att sex bloggföljare hoppat av sen igår, undrar om det är något jag har skrivit eller vad det kan bero på, skulle vara kul att veta.
Jag är glad över alla som är kvar.

Har fått en skyddsängel



Nu har jag fått en fin skyddsängel av gulliga Tussegumman, och det tackar jag för, det behöver jag.

En vänskapsaward





Jag har fått en vänskapsaward från Christa, tack snälla du för allt fint jag får från dig.

söndag 22 februari 2009

Att ha något att hänga upp dagarna på

För det gäller att ha små krokar att hänga upp dagarna på, nu i början räcker det med en om dagen. Även om jag själv skulle kunna sätta upp tio krokar direkt, till och med hundra, så är det nog med en just nu.

Nu har jag ganska många krokar, det vill säga planer för veckan, det är ju en risk i det så det gäller att prioritera det viktigaste så det blir gjort.
Jag ska träffa Fk på arbetsträningsstället på tisdag för jag ska börja där igen, efter några veckor där är det dags för arbetsförmedlingen. På kvällen ska jag gå på ett föredrag om Auyrveda och så börjar ju bokrean. På torsdagen ska jag till frisören, och till kyrkogården.

Det låter ju futtigt egentligen, dock är en sak om dagen nog för mig. Jag har planerat in några föreläsningar om trädgård och något om hälsa, och så är det fika med vänner, några besök hos nära och kära och lite smått och gott som ska göras.
Och denna planering gäller ju för månader.

Era kommentarer om vänskap

Jag är så tacksam för alla era kommentarer på mitt inlägg om vänskap, allt ni berättade om och delade med er av, att jag fick nya perspektiv och tankar omkring vänskap. Jag gillar när tankeställningarna får slå lite krumbukter och komma in på nya, spännande stigar. När jag får anfalla mina funderingar från andra håll.

Jag känner mig lugnare när det gäller vänskap, får ta ett steg i taget och vara nöjd med det jag har just nu, jag har ju alla er bloggare här.

Jag ska blogga hela natten

Hur gick nu den där låten om att Oaa hela natten? Jag gick och sjöng på den och ändrade Oaa till Blogga, för det behövs att ordna lite här på bloggen, svara på kommentarer och ta hem fina awarder. Det känns som jag skulle behöva Blogga hela natten, blogga hela dan för att komma i kapp.

lördag 21 februari 2009

Hemma från bröllopet och glädje i nuet

Nu har jag varit på bröllopet, det var kärlek, ömhet, värme och glädje. Jag kände mig fullkomligt insvept i kärlek som i en varm filt, alla vara glada över att träffa mig. Och jag bara sörplade i mig alla positiva känslor, jag bara satt där i nuet, just då, och njöt och tänkte att livet är ändå gott.

I nuet där under middagen förstod jag att jag hade lärt mig något som jag kämpat med länge, att jag äntligen efter så många år kunde suga åt mig av positiva känslor och beröm lika girigt som jag förut sugit åt mig negativitet och kritik.
Jag har under denna kväll lärt mig och förstått att jag står inför en vändning i livet om jag orkar välja att gå på den ljusare stigen, jag ska skriva ett inlägg sen om det.

Jag älskar mina nära och kära och de älskar mig, och jag så tacksam och ödmjuk inför detta.
Jag lovade att hälsa på min kusin snart, även hennes dotter som just fått egen lägenhet,vi ska ha möhippa för min kusin i efterskott, vi ska gå och kolla pjäsen min man jobbar med och jag blir nog snart hembjuden till min kusins vännina.
Så många roliga saker som jag känner förväntan för just nu.
Jag ska spara denna dag och upplevelse i minnet och ta fram den när det behövs, jag ska börja samla på positiva händelser som jag samlar på änglar och blommor.

fredag 20 februari 2009

Tankar en fredagskväll

Jag känner att jag behöver berätta om detta just nu, efter att ha läst om det hos en bloggvän. Och det handlar om relationer och vänner, något som jag tänkt massor på de senaste åren. Under åren sen jag var barn har jag fått vänner, det har varit något självklart som bara hänt.

Nu när jag varit deppad har jag knappast orkat med mina vänner och knappast fått några nya de senaste åren. Så jag har börjat fundera på hur det egentligen går till när man får vänner, blir det jobbigare att få vänner med åren när man blir äldre? Hur går själv processen till? Jag har glömt hur det gick till när jag fått mina nuvarande vänner.

Hur är det för andra som är deppade, utbrända och har olika psykiska problem och åkommor, är det likadant för dem att de känner sig ensamma, övergivna och har jobbigt att få vänner eller att behålla dem de har? För var ska man träffa folk när man bara går hemma?

När vännerna hör av sig, vill göra saker, bjuder hem en och man bara inte orkar. Ofta tror de att jag inte vill, att jag struntar i dem, att jag får ta mig i kragen och följa med. Jag har förklarat varför det är som det är, ändå förstår vissa ändå inte för de är mitt uppe i sina egna fullbokade liv.
Jag är rädd för att sitta här alldeles ensam till slut. Jag behöver människor omkring mig, jag gillar att umgås och prata ibland, när jag orkar.

Så egoistiskt det låter, när jag orkar, dock är det ju sanningen just nu. Om ett tag orkar jag kanske mer.

Bröllop på lördag

Imorgon är jag bjuden på bröllop, då gifter sig min älskade kusin som är en av mina närmaste, bästa vänner. Hon bjuder bara de hon älskar så jag känner mig ärad och hedrad.

Nu funderar jag på vad jag ska köpa för present och vad jag ska ha på mig.

torsdag 19 februari 2009

Ordning och reda hemma

Just nu håller jag på med att stöka hemma, och det känns om det är upp och ner. Hur jag än rensar, städar och petar så känns det ändå stökigt. Jag får lust att slänga ut skiten i på gräsmattan och köra ut det till soptippen, nu genast innan jag ångrar mig.
Sen lugnar jag mig och önskar att jag kunde sätta ut det i något förråd eller i källaren tills jag kan sortera i lugn och ro. Dock är där nästan fullt med sånt jag ska sortera till sommaren. Hur gör man.

Jag har problem med att slänga någonting, så jag brottas hela tiden med att jag vill ha lättskött och fint hemma, och så vill jag behålla alla saker jag har.
Nu har vi ganska få skåp i köket, och jag tror att med mer skåp där så hade de slukat mina problem.

Och dessa förbenade pappershögar och tidningshögar som som sällan tar slut. Det är tidningar som ska läsas, papper som ska sorteras in i rätt förvaring, reklamblad.
Nu måste jag fortsätta min klättring mot toppen av måstegörasberget, kommer nog att halka ner många gångar.
När jag någongång känner mig nöjd med mitt hem ska jag gå ut och skrika Ronjaskiket av glädje.

onsdag 18 februari 2009

Om fallet Louise

Jag kollade just på Uppdrag Granskning på teve om fallet Louise. Min spontana tanke, efter att jag blivit upprörd, arg, ledsen osv., var att hon lever ett skört liv just nu. Hon ville inte ha kontakt med sin släkt och det är ju begripligt, och kände att hennes pojkväns släkt blivit hennes nu och verkade vara de enda människorna hon hade omkring sig. Hon berättade om hur fin jul de hade firat, hon, hennes pojkvän, hennes svärföräldrar och deras släkt.

Just där känner jag att hon kan bli tilltufsad ännu en gång. För kärleken kan ju ta slut och med pojkvännen följer ju all kärlek, omtanke, familjekänsla, om han går så står hon kanske själv igen.
Och vad händer då?
Är hon egentligen så stark som alla påstår, hon har faktiskt genomlevt flera traumatiska händelser. Jag bara känner att hon borde ha mer mänskliga relationer och resurser omkring sig.

För hennes skull hoppas jag att hon får leva och ha det bra med pojkvännen resten av livet. Om inte. Vad händer då med henne.

Jag är snurrig idag

Om ni undrar vad mitt förra inlägg handlade om så har jag lagt det i utkast till senare, det var lite för dramatiskt.

Ta det lugnt

Nu lät mitt förra inlägg kanske värre än det är, det är bara ett konstaterande om att jag jagar min humor, har fått tag på svansen några gånger. Jag får väl sätta ut råttfällor.

Jag har en förmåga att dramatisera och göra så saker uppfattas som värre än de är, detta är nog ett sånt tillfälle så ta det lugnt.

Sen har jag en förmåga att göra saker lindrigare och enklare än de egentligen är så folk inte förstår när jag behöver hjälp. Och det gör folk omkring mig lite förrvirrade ibland.

Ensam hemma idag

Min man har åkt till jobbet och min son ska sova över hos en kompis i Skivarp, nu är jag ensam hela dagen. Idag känns det härligt att bara leva, orka vara uppe, fika, sitta här och blogga.

Jag har funderat på allt jag har att vara nöjd och glad över, som motsats till det jag klagar på. Och det är ju självklara saker, sånt man tar för givet, som att man kan gå, röra på sig, vara frisk som man borde vara nöjd över, det tänkte jag på när jag låg utslagen igår och knappast ens orkade gå upp och äta.

Nu är ju detta de mest grundläggande sakerna, sen är det ju massor av annat man önskar sig. Att få vara frisk är min högsta önska, plus några till.

Igår var här strålande solsken,snö och 10 minusgrader på kvällen.

tisdag 17 februari 2009

Livet är ändå gott

Idag var jag ute i den härliga solen, handlade kläder med sonen och lite mat. Sen kom jag hem och fick några migränanfall så jag jag legat hela dagen och haft huvudvärk,helt utslagen.
Och det enda jag velat är att bli frisk igen och jag har undrat över vad jag egentligen har klagat på de dagar jag sluppit ha ont någonstans.

måndag 16 februari 2009

Massa tävlingar

Ni märker att jag gillar fina saker och tävlingar, jag har länkat till en massa på min blogg. Jag fick smak på det nu efter det att jag vunnit,och så är ju sakerna så ljuvliga. Jag tävlar en massa på nätet hela tiden och har vunnit ibland, det är så spännande att hämta posten för kanske är där en överraskning med. Det sätter guldkant på dagen och just nu behöver jag det.

Nu längtar jag efter solen och ljumma vindar, skulle kunna dra något gammalt över mig tills början av april.

Nu kommer katastrofkänslan

Jag vågar knappast skriva förra inlägget eftersom jag har katastrofkänslan som kompanjon, om det händer något bra är katastrofkänslan genast där och säger att nu sker det nog en katastrof för så här bra kan det knappast få bli.

Känslan av att jag ska straffas om jag har det för bra har jag alltid haft, det är ganska självdestruktivt för då vågar man bara känna sig lite lagom tillfreds med livet, för blir man för tillfreds då kommer det snart något elände säger katastrofkänslan.
Förmodligen har massor av människor den här känslan att brottas med.

Ofta när jag ser tex människor som har pengar, framgång och verkar glada, så tänker jag Hur vågar de? Känns som om de utmanar ödet. Dock borde min logiska teori om katastrofkänslan slås sönder just på grund av dessa personer, för hur bra de än har de på alla möjliga områden så verkar de ändå inte råka ut för något elände.

Eller vad vet jag egentligen. Jag har ju knappast någon kunskap om detta, hur de har det bakom fasaden, risken är då att logiken i katastrofkänslan kan stämma lite. Och det är ju knappast något jag önskar innerst inne egentligen.

söndag 15 februari 2009

Jag har vunnit hos Tant Thea

Jag är glad och överraskad över att ha vunnit en av vinsterna hos Tant Thea , jag tackar henne och niger och bugar.

Först vann jag tulpanbuketten hos Tussegumman och nu detta. Är det i bloggarna jag finner min glädje och tur här i livet, är det där mitt liv vänder mot ljusare tider, kanske är det nu mitt liv blir gladare.

Dagen efter igår

Nu känns det som dagen efter på något sätt. Jag var ensam hemma igår, mannen jobbade och sonen sov över hos en kompis.
Så jag satt här själv och kollade på ganska trista tvprogram. Melodifestivalen såg jag bara slutet av, när Måns sjöng.

Nu blir det städning och handling, och så måste jag ut på en promenad.Sen har jag en utmaning om åtta sanningar från Kämpegården att svara på, jag ska nog komma på fler sanningar även om jag fått ur mig ganska många.

lördag 14 februari 2009

Ha en fin alla hjärtans dag




Ha en fin alla hjärtans dag önskar jag er och massor med kramar.
Ta med hjärtat om ni har lust.

fredag 13 februari 2009

Ångest igen

Nu fick jag ångest över förra inlägget om bloggarna på nätterna. Som om jag röt; Var tusan håller ni hus på nätterna? Det var inte alls menat så, det var bara en liten fundering jag hade.

Jag funderar vad bloggarna gör på natten

Givetvis en korkad fråga, de sover förstås.
Nu menar jag de som inte sover på natten, de som hänger vid datorn som jag gör ibland ändå tills tre.Det kommer sällan några kommentarer eller inlägg på nätterna, även om jag själv skriver för fullt.
Då undrar jag varför det är så?

torsdag 12 februari 2009

Jag får ge mig nu

Nu har jag suttit här och bloggat i evigheter, nu bör jag göra lite nödvändiga saker i hemmet. Jag säger inte ska eller måste, jag säger bör. För då känns det inte så tvunget.
När jag kommer tillbaka hit bör jag ha diskat, sorterat lite, ordnat med blommor och miljoner andra saker som finns att göra i ett hem.

Jag såg på tvprogrammet "Halv åtta hos mig" igår, ett trevligt program som jag gillar för det sociala spelet, hembesöken och maten. Igår var de hemma hos en tjej som verkade perfekt i det mesta, hemmet var rent, undanplockat och hon hade förvånansvärt lite saker överallt. Hur får man sån ordning och reda att sakerna inte ligger slängda överallt?

Nu gillar jag att ha mer saker än vad hon hade, ändå önskar jag mig mer ordning och reda med var sak på sin plats. Dock har jag barn som stökar ner och hellre mitt älskade barn än ett perfekt hem.

En alla hjärtans dag award




Jag har fått en fin award från gulliga Christa och jag är tacksam och stolt över att tillhöra dem hon ger denna till, tack snälla söta.

Jag har fått en award




Jag har fått denna ljuvliga award från Peter

Denna motivering är hämtat från Peters blogg:

"motiveringen lyder: Finstämd blogg om livets "mysterier" och självfallet för kloka och genomtänkta kommentarer, hämta hem Lupinerna till din blogg www.gladana.blogspot.com och klicka sedan på Yuotubelänken nedan. Caroline af Ugglas Schlagerlåt 2009, någon har gjort sig besvärt att kalla den för årets skämt, säger ingenting mer än att vet man då någonting om livet, soul och kärlek? Svar, troligtvis inte! Jag lovar att Caroline är "äkta" både jag och min "Lilla Fru" har samtalat en del med henne. Lyssna och njut och som vanligt som vi "tuffingar säger, fäll en tår!

Snälla Peter, tack för att du är en sån glädjespridare och gör mig glad med din blogg och kommentarer.

Ett lustigt ord

Häromdagen sa jag att " det kan vara både lättsamt och tungsamt".
Sen tänkte jag efter på vad det var för ett ord, tungsamt. Det kom jag nog på själv. Jag gillar att komma på lustiga ord och nya ordkombinationer, när jag var ung läste jag ordlexikon för att det var så roligt med ord.
Låter ungefär lika roligt som att läsa telefonkatalogen.

onsdag 11 februari 2009

Jag blev nästan besatt av energi

Jag fick massor med energi häromdagen, det var nog på grund av solskenet ute. Jag städade, sorterade, gjorde fint och planerade hur vi skulle köpa nya möbler, måla om våra möbler och möblera om.Om jag hade haft tid hade jag nog städat och sorterat hela huset.
Min man stirrade förvånat på mig när jag försökte få med honom i planerna, jag skrattar när jag tänker på det.

Han måste ha blivit överraskad av att jag som länge gått omkring som en trött, slö figur helt plötsligt blir helt uppskruvad och sprudlar av energi och ska göra om hela huset. Det var besvärligt för honom att hänga med i svängarna och han svarade att det ska vi nog ordna, någongång.
Sen nästa dag satt jag där lika trött igen och vi skämtade om min högenergi respektive lågenergi, upp som en sol, ner som en pannkaka.

Mer sanningar

Nu kommer en pinsam sanning. Jag har knappast varit ute på en vecka, jag har handlat mat och sånt, dock inte promenerat eller gått någonstans.
Jag ska gå ner till stan nu i snön mest för nöjes skull och kolla lite i affärerna.

tisdag 10 februari 2009

Utmaning och sju sanningar

Jag har även blivit utmanad av bloggen Tre elefanter om att berätta sju sanningar om mig själv, sedan utmana sju andra och skriva i deras bloggar att dom är utmanade.

Ännu mer om mig själv bjuder jag på här, nu har ni snart all fakta om mig, det är snart bara namn, ålder och var jag bor som är kvar.

Sju sanningar om mig själv.

1. Jag brinner för att kämpa mot orättvisor, och för att stötta utsatta,svaga människor.


2. Jag har en blandad stil när jag inreder, det blir lite huller om buller.

3. Jag är en nyfiken, kunskapshungrig informationsnarkoman.

4. Jag har varit politiskt engagerad sen tonåren samtidigt som jag älskar att kolla på teve, om det nu är en motsättning.

5. Många trodde att jag skulle bli något konstnärligt när jag var ung, som att teckna, måla, skriva böcker eller poesi.

6. Jag har en akademisk examen.

7. Jag för en evig kamp mot godis, kakor och sötsaker, min bedövning här i livet.

Jag utmanar dessa
Tussegumman
Livskrafter
Christina
Hannitan
Diamanten
Oumberligating
Puffan

Sju sanningar om mig

Jag fick en utmaning av Missen att berätta sju sanningar om mig själv och sedan utmana sju andra och skriva i deras bloggar att dom är utmanade.

Här är sju sanningar;

1. Jag är en ensamvarg som älskar att debattera, diskutera och skratta med folk.
2. Jag sover bättre på dagarna och är hellre uppe på nätterna än tvärtom.
3. Jag älskar krämer, skönhetsprodukter och smink även om jag borde använda det mer.
4. Jag får en sjutusan till självkänsla när jag blir arg.
5. Jag var en trotsig vilding som ung.
6. Jag är envis och ger mig aldrig när det gäller.
7. Jag har alltid velat skriva en bok.


Jag utmanar följande personer
Marskatten
Maria
Ord2
Gisan
sexbarnsmamman
Karin
Malin

Det är så jobbigt att välja och kanske göra någon besviken.

Jag är som en bil

Jag känner mig ibland som en bil, en svårstartad, krånglig som rullar några meter och stannar till igen. Och så får man börja om från början igen med startritualen, och så rullar bilen lite igen, stannar, rullar och så håller det på.

Ibland när det är vår och sommar kan den faktiskt rulla riktigt långt, om omständigheterna runtomkring är tillfredställande och det mesta är frid och fröjd.
Då kan motorn spinna som en katt.

Ofta snö i februari

Min man sa idag att nu är det ungefär exakt två år sen han satt fast med bilen i en snödriva på motorvägen från Malmö och på väg hem. Han satt där hela natten trots att jag ringde SOS, de hade massor att göra för det var ett ordentligt snöoväder. Till slut blev han lossdragen av en lastbil.

Jag minns natten eftersom jag färgade håret och i rena uppståndelsen och oron så blev håret orange nästan. Och jag fick dras med det länge för frisörerna vågade inte ge sig på det, det var lustigt.

Att jag berättar detta nu beror på att vi kom på att det ofta varit snöoväder eller snö just i februari, så det är nog sista rycket före våren.
Skam den som ger sig.

Om era kommentarer

När det gäller era kommentarer så är jag jätteglad över dem och försöker svara så fort som möjligt på dem. Med min takt betyder det att det kan ta tid.
Jag brukar besöka era bloggar och svara och kommentera där istället för på min egen blogg för det känns roligare.

måndag 9 februari 2009

Lurad av min älskade

Eftersom ni berättar i era bloggar att ni har snö och många minusgrader runt om i landet så är det lustigt om vi får vår redan här nere i skåne. Och nu sa de på vädret att vintern kommer hit med snö och minus. Så min älskade har gjort mig lite besviken, känner mig lite lurad. Dock om man väntar på något gott väntar man aldrig för länge.

Min älskade,kära våren kommer nog snart ändå till mig.

söndag 8 februari 2009

Möta min förälskelse

Nu är det solsken ute och vintergäcken och snödropparna blommar i rabatterna. Det känns som om det kommer att gå fort till våren nu så det gäller att hålla i sig i svängarna så man hinner uppleva vårens fägring.

Jag ska ta tillvara på varje sekund och minut av våren, jag ska dra in dofterna, beundra och glädjas åt alla knoppar och allt som vaknar till liv.Jag ska girigt och hungrigt andas in våren som jag längtat efter så länge.

Det känns nästan som att vara förälskad och ha bestämt träff med sin älskade.

Bloggarna är som universum

När jag reser runt bland bloggarna så är det som universum, det tar aldrig slut. Det är evigt.
Det finns ju så många bloggar, så många fina, glada, arga, kloka, snälla, kreativa och trevliga människor att träffa och lära känna att jag blir så förväntansfull och glad när jag tänker på det.

Jag har redan mina favoritbloggare och dem ska jag vara trogen, det klickar liksom med somliga och det känns härligt.

fredag 6 februari 2009

Jag är glad

Jag har vunnit filmen Benjamin Buttons otroliga liv, både biobiljetter och dvd i en tävling, jag blir så glad. Trist nog så var min son och kollade på filmen förra helgen, annars hade han fått biljetterna.
Antingen ger jag biljetterna till någon eller går själv och ser filmen.

Jag ångrar mig

Nu har jag ångest igen för att jag skrev det gnälliga senaste inlägget, känner mig som en riktig tjatkärring. Har bara gnällt senaste tiden känns det som.
Att jag känner mig så på arbetsträningen är min subjektiva känsla och andra kanske inte känner sig så.

Jag känner mig relativt nöjd annars med alltihop, ska försöka fokusera på mer positiva och roliga saker för min egen skull. Så säger en med ett anfall av dålig självkänsla ikväll, ska kolla lite på teve och försöka hämta hem skyddsänglar.
Även om jag vidhåller att det behövs mer resurser.

Att känna sig som människa

När jag är på mötena i Malmö så känner jag mig som en normal människa, allmänbildad, kan uttrycka mig i ord, få ut det jag vill ha sagt och känner mig värdig och på något sätt respekterad trots mina problem. De behandlar mig som en person som är lika viktig som alla andra trots sjukskrivning och andra knepigheter.
Oftast är jag nöjd och lite glad när jag går därifrån.

Sen när jag arbetstränar så känner jag mig ungefär exakt tvärtom, som något katten släpat in. Som någon värdelös knäppis som de måste plantera någonstans, för att kolla om jag kan jobba eller om de ska slänga mig någon av sina sophögar.
Det är nog personerna som jobbar på arbetsträningsstället som får mig att känna mig så, de har en lite gammaldags uppfattning om folk med psykiska problem.

Sån uppfattning som ibland även personal som jobbar med gamla har, att de behandlar fullt mentalt friska, skärpta gamla som små barn och nästan pratat bebisspråk med dem.
Det måste vara förnedrande för de gamla när enda orsaken till att de behöver hjälp är bara att de just är gamla.
Så känner jag det på arbetsträningstället som är ett av de få kommunen och FK har att skicka folk för arbetsträning på. Enda skillnaden är nog att de inte talat bebisspråk med oss.

Om Fk och regeringen vill ha folk ur sjukskrivningarna, rehabilitera dem och få ut dem på arbetsmarknaden så får de väl lägga ner några resurser och kronor på det, och skaffa bra platser där vi kan arbetsträna. Amen.

Om mötet igår

Det gick ungefär som jag planerat på mötet igår med försäkringskassan, psykiatrikern och arbetskonsulenten. Bedömningen var att jag ska försöka komma upp till halvtid när det gäller arbete. Jag sa att jag var tveksam och skulle vilja hålla mig till 25 procent, det motsatte de sig i nuläget.

De sa att det var bättre att jag sakta prövade att arbetsträna och såg var det slutade och hur många timmar om dagen jag orkade jobba.
Jag verkar få ganska lång tid på mig att komma upp till tio timmar i veckan. När jag har gjort det och känner att jag klarar det, så ska jag enligt planeringen skrivas in i Fördjupad samverkan på arbetsförmedlingen.
Så det är nog bästa lösningen egentligen.

Dock oroar jag mig för att om jag klarar tiden i Fördjupad samverkan som är under en begränsad period, så kommer jag nog att få börja söka jobb på den ordinära arbetsmarknaden och där råder ju djungelns lag.

En kvinna i sina bästa år som jag som gått hemma i många år har nog ganska slöa klor att slåss med där.
De som får jobb idag är nog unga, hungriga med vässade tänder och klor som kan slåss rejält. Jag kan nog på min höjd morra till lite kort och trött.

torsdag 5 februari 2009

Jag vill ha en skyddsängel

Är det någon som har tips på var jag kan hämta en skyddängel att ha på min blogg?
Jag använder bloggen till att ställa frågor för jag är så nyfiken av mig, och så blir det ju en fin kommunikation mellan oss bloggvänner.

Knoppar på träden

Jag ska berätta hur det gick idag på träffen när jag har samlat mig och ätit.
På magnoliaträden är det härliga luddiga knoppar som bara väntar på att slå ut när våren kommer. Och det är små gröna blad även på andra träd och buskar. När solen kommer så kommer det nog snart att börja slå ut, åtminstone i början av april.

Jag längtar efter att gå ut i trädgården och börja göra fint och planera och plantera, att sitta med en kopp kaffe i solen i de första ljumma vindarna. Just då i början är våren en total sensation som man bara vill krama om, sen bli det lite rutin som med det mesta andra när man blir mättad på det.

onsdag 4 februari 2009

Imorgon är det dags

Nu är det dags för mötet som ska avgöra hur min framtid ska bli om jag ska vara drastisk och ödesmättad. Imorgon ska jag träffa arbetskonsulent, psykiatriker och försäkringskassan och då ska vi tala om hur vi ska gå vidare, och hur jag ska göra med sjukskrivning och alltihop.

Ärligt talat är jag tveksam till hur jag ska göra, det kändes som jag inte orkade jobba halvtid. Det är nog för att jag gått hemma för länge, eller så är jag tröttare än förut. Jag måste ha färdig min strategi och ha bestämt mig tills imorgon så de inte kör över mig. Frågar är hur många timmar om dagen jag orkar jobba, och om jag egentligen orkar jobba alls.

Lämpligaste borde nog två timmar om dagen bli, att komma ut bland folk och ändå orka leva resten av dagen och tiden.
Det blir jobbigt att kunna sova i natt, tankarna kommer att hålla igång speedade lämlar.

Skärpa till mig

Jag tänkte att nu får det vara nog med gnällandet om trötthet och tristess, nu får jag ta mig i kragen och skärpa till mig. Livet måste ju kunna gå att göra roligare än så här om man bara försöker. Så kollar jag ut genom fönstret på ett trött körsbärsträd, en blek och ruggig dag som verkar deppad och det sprider sig till mig.

Jag väntar nog tills imorgon att skärpa till mig.

Trött, trist, tjatig

Många bloggare skriver om hur trötta och utleda de är både på sig själv, på livet och på årstiden. Och det är intressant och omväxlande att läsa om hur de känner sig och hur de tänker om tillvaron, terapi, ångest och elände. Hur jag känner igen mig själv i det de anförtror oss om sig själva och att vi är flera som är trötta och besvikna.

När jag ska blogga om hur trött och eländig jag är så verkar det bara tröttsamt och trist och tjatigt. Jag får inte in något stimulerande perspektiv på det så därför låter jag bli att berätta om hur trött jag är.

Utmaning till några av er

Jag fick en utmaning av Moonlovèrs som jag svarar på här.

Vilken mat äter du ofta?
Jag gillar pasta och grönsaker, äter det mesta.

När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till och duka av?
Jag hjälper till om jag känner dem jag är hos väl, bär alltid ut min disk själv.

Var sitter du helst när du bloggar?
Överallt, nu vid bordet.

Köper du ofta Triss?
Ibland. köper hellre andra lotter.

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Danmark.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag ser på de flesta, kopplar av vid teven.

Regler för utmaningen:Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dom på deras bloggar. Be dom kolla in din och låt sedan personen som utmanade dig få veta när du svarat på frågorna/utmaningen!

Jag utmanar följande
Tidsfördriv
Mitt i kaoset
Seven
Sexbarnsmamman

Vi tänker kloka tankar

Jag tänkte på det att många i min situation ibland säger att de inte får gjort vad de ska, att de planerar en massa saker och så skjuter de upp det mesta. Sån är jag ofta, och det har ju med hur jag känner mig att göra.

Även om vi, jag och ni som känner igen er, inte presterar hela tiden som duktiga samhällsmedborgare på utsidan så gör vi desto mer på insidan. Vi tänker massor, vi får självinsikt, vi lär känna oss själva, vi blir kreativa för att klara oss och stå ut, vi skriver dikter av våra tankar.

Vi tänker och funderar så vi är ständigt igång och producerar vackra, kloka, härliga tankar som för filosofin och olika läror framåt, vi håller igång flera enegikraftverk av bara tankar, alltså i fantasin.

Att göra praktiska saker är bra och att tänka kloka tankar är lika nödvändigt för att få världen att gå runt, så vi är värdefulla med våra tankar vi med.

tisdag 3 februari 2009

Min son är längre än mig

Nu har min son blivit längre än mig för första gången, han kom hem och berättade att han är 171 lång. Jag är 168.
Jag förstår nu att han snart är tonåring och ska ut på sina äventyr, jag vill bara ha kvar honom som mitt lilla barn lite till, att ha honom för mig själv lite längre. Sen tar kompisarna och flickvännerna över, det har de redan börjat med.

När han kom hem sent den där kvällen jag berättade om så hade hans kompis suttit och hållit sin så kallade tjej i handen hela kvällen medan de såg film. De är tolv år, så det är lite sött och gulligt. Åtminstone ett tag till.

måndag 2 februari 2009

Jag blir snart knäpp på bakgrundsmotiv

Nu har jag kollat bland de över hundratals bakgrunderna som är gratis på en hemsida och blir snart desperat.
Jag vill ha en fin bakgrund till bloggen, är det någon som har tips på några bakgrunder förutom de som jag redan bläddrat bland?
Jag gillar både pastellfärger, romantiska motiv och starka färger. Låt det komma en bakgrund plötsligt av sig själv så jag slipper beslutsångesten.

Utmärkelse från kära Widénskan



Min gulliga bloggvän Widénskan fick en utmärkelse som hon delade ut vidare till sina bloggvänner på sin lista och där är ju jag till min glädje. Man ska lista fem saker som man inte kan vara utan,egentligen är där hur många som helst, det blir ganska praktiska saker.

Jag väljer följande;
1. Datorn
2. Kaffe
3. Tidningar och böcker
4. Teven
5. Vårens ankomst

Nu delar jag ut den till mina bloggföljare och till dem jag följer, vilket innebär att Widénskan får utmärkelsen i retur. Jag hade lite klurigheter med vilket håll tecknet över e ska vara åt i Widénskan, det blev nog rätt. Ta med er utmärkelsen och lista fem saker ni inte kan vara utan, ska bli spännande.

Agenda på tv igår

På Agenda på svt igår kväll debatterades det om försäkringskassan, och Björn Elmbrant tog upp just problemen för de långtidssjukskrivna som nu arbetsprövas och vad som ska ske med dem om de slängs ut på en usel arbetsmarknad. Äntligen någon som förstår oss och pratar om vår situation och hur vi har det.
Sånt fernissbabbel där de bara försöker hålla ytan fin och repfri som Erik Åsbrink körde med igår, det har vi hört för ofta. Att få något vettigt ur Erik Åsbrinks rappakalja, det är som leta efter en nål i en höstack.

Jag önskar att något debattprogram tar upp vår situation på ett seriöst sätt, ärligt talat tror jag knappast regeringen själv visste vilka konsekvenser deras politik angående försäkringskassan och de sjukskrivna skulle få.

söndag 1 februari 2009

Barnuppfostran och februari

Nu är det februari, och snart är det vår.
Tiden har gått fort även om det varit segt sen november, det har blivit ljusare på dagarna.
Jag väntar på min son som är hos några kompisar, han borde komma hem nu när klockan är över tolv på natten. När det gäller barnuppfostran är jag både sträng och mesig.
Han borde komma hem när han bara är tolv år, tretton om några månader, han måste ha regler och fasta tider. Ändå kan jag tänka att han är bara ett kvarter härifrån, så vad gör det att han är där lite längre ikväll.
Någon kanske undrar hur jag kan låta honom vara ute så länge. Och en annan menar kanske att låt honom vara ute.

Jag vill inte ha principer och regler bara för sakens skull, de måste vara fattade på kloka, logiska grunder. Sen är bland det väsentligaste att man kan prata med sina barn hela tiden, ha deras förtroende så de kan berätta det mesta och låta bli att ljuga för att de tror man blir ilsken eller sur. När det gäller hur jag ska uppfostra min son så tänker jag på hur jag själv hade det som liten, hur andra i min omgivningen hade och har det och att jag ska göra en mix av det bästa därifrån.

En av mina bästa vänner som jag känt sen jag var sju år, fick mig för ett tag sen att ändra åsikt om något inom barnuppfostran sen vi pratat om det. Det var ett klokt samtal som fick mig att se saker ur andra perspektiv, det handlade om hur olika vi blivit uppfostrade och vad som var dåligt och bra med det.

Nu ska jag ringa till min son och säja att han kommer hem, annars går jag och hämtar honom.