Konstens friheter och trams

Nu är jag upprörd.
Det konstfackstuderande Anna Odell gjorde mot polisen och psykakuten är enligt mig inte konst. De diskuterade det i Debatt i veckan och konstnärer som medverkade där försvarade Anna Odells handlande med att konstnärer måste få skapa fritt och få använda sin kreativitet även till sånt som samhället upplever som stötade. Då undrar jag var gränsen går, får man göra vad som helst i konstens namn?

Jag fick eld till detta inlägget genom bloggvännen Virpi Jag blev upprörd liksom Virpi. Och hon nämner även konstnären Nathalia Edenmont som hade en utställning med halshuggna möss, kattungar och hönor. Detta är ju grymt och absurt och oetiskt, hur kan det få kallas konst.

Om nu konstnärer har så mycket kreativitet och fantasi och fördomar de vill krossa, kan de då inte komma på vettigare konstverk att göra än regelrätt djurplågeri och att stjäla resurser från psykvården.

Som när Dan Wolgers stal konsthallens bänkar och det kallades konst.Det var förstås rena smekningen jämfört med käftsmällarna som plågade djur och psykvård är. Om en hemlös stulit en filt då hade det minsann inte kallats konst, då hade det varit simpel stöld. Om man kallar sig konstnär är olagliga saker då plötsligt lagliga att göra, slipper man då bli dömd efter lagboken.

Uffe får medalj och nostalgi

Nu ska Ulf Lundell få medalj av kungen, läste det bara som hastigast. Det hade nog Ulf Lundell ingen aning om när han skrev Jack och sjöng Sextiosju, sextiosju, att han skulle ta emot en medalj ur kungens hand.

När vi festade som i Jack, drog samman en massa kompisar, skaffade några vinare och bara körde igång, det var de roligaste fester jag någonsin varit på. De kanske 14 åren av min ungdom känns nu som de bästa i mitt liv, när livet låg och väntade och det det kändes som man kunde göra nästan vad som helst. Nu väver nostalgin in minnena i romantiska bitterljuva spetsar. Jag undrar ofta vad alla gamla kärlekar gör nu.

När jag första gången hörde Ulf Lundell var i en bil på natten i Malmö,det var nog vargmåne på natten, har ett minne av att jag såg mot himlen.
Hans texter och musik har sen varit mina trogna följeslagare genom åren i sorg och glädje, bitterljuva kärlekar och krossade drömmar.
Han är en av landets bästa författare och låtskrivare enligt mig. Dock har jag varit ganska ensam i min bekantskapskrets om att gilla Lundell, precis som med Thåström. Det verkar vara mest killar som gillar Ulf Lundell.

Senaste konserten jag var på med Ulf Lundell stod jag åtminstone bredvid Anne Lundgren i Antikrundan, så det finns mer tjejer än jag som gillar honom som tur är.

Tandvärk

Nu har jag haft tandvärk några dagar, oftast brukar det vara en tand, nu är det tre- fyra tänder som värker så jag blir galen. Jag har väntat för jag har inte råd att gå till tandläkaren, och sen gillar jag det inte heller.

De korta sekunder och minuter som tänderna inte värker känns himmelska. Så jag har lärt mig av detta att egentligen har man det extremt bra annars när man inte har värk. Personer med daglig värk lider nog mer än vi kan föreställa oss, att bara slippa ha ont är nästan det enda man önskar till slut, ens högsta önskan.

Nästa veckan blir det till att gå till smeden eller tandläkaren,har jag dåligt med pengar så får jag göra som Lina i Emil i Lönneberga.

Utmanad igen

Jag har blivit utmanad igen av
Erika
att ta fram 4;e mappen 4;e bilden

Jag väljer att utmana

Puffan

Malin

Tussegumman

Marskatten

Utmaningen 4;e mappen 4;e bilden

Jag har blivit utmanad av
Christina

Man ska ta 4e mappen och 4e bilden

Det blev vårt ljuvliga körsbärsträd.

Jag utmanar följande

Annela

Maria

Gisan

Ord2

Personlighetstest utfört

Jag fick tipset hos Annela och gjorde testet, jag kan säga att det stämmer så där. Jag är ganska pratsam ibland och glad, och jag är inte konflikträdd när det gäller. Om mina nära hade hört att jag var konflikträdd hade de skrattat. Sen har jag även utbildad mig till ett av karriärerna som står som förslag, gissa om ni har lust.

personlighetstyp:

Tystlåtna, allvarliga, känsliga och vänliga. Konflikträdda. Undviker situtationer som kan leda till motsättningar. Lojala och trofasta. Extremt välutvecklade sinnen. Estetiskt lagda. Uppskattar konst och skönhet. Ointresserade av ledarskap och makt. Flexibla och mottagliga för andras argument. Tenderar att besitta originalitet och kreativitet. Lever för stunden.


Karriärer som skulle kunna passa:

Artister, musiker, kompositörer, designers, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, lärare, veterinärer, skogvaktare, naturforskare, ekonomibiträden, snickare, kuratorer, sekreterare, tandtekniker, serveringspersonal, kockar, sjuksköterskor, mekaniker, fysiologer.

Gör testet

Funderingar om arbetsträningen och försäkringskassan

Nu är det tid för arbetsträningsgrubbleri och tankar om försäkringskassan för mig.
Just nu är försäkringskassan igång med att arbetspröva långtidssjukskrivna om de kan rehabiliteras, återgå till arbete eller fortsätta vara sjukskrivna.

Om de efter arbetsprövningen anses som sjuka vet jag inte vad som händer med dem, om de får sjukersättning eller annat bidrag. De som anses arbetsföra efter arbetsprövningen kan de tvinga skriva in sig på arbetsförmedlingen och söka jobb, då har de ofta inte någon ersättning någonstans ifrån och får då vända sig till socialförvaltningen.

Jag tillhör ju dem som arbetsprövas just nu och är orolig för hur det kommer att gå. Jag känner mig inte färdig för att jobba på riktigt ännu, vill inte heller gå hemma resten av livet så en långsam rehabiltiering skulle bli bäst för mig. Dock är det besparingstider så de kanske snabbt slänger in långtidssjukskrivna i sina fack och tar sig inte tid att fördjupa sig i sorteringsprocessen av de sjukskrivna.

Ibland vill jag ut bland folk och jobba, och ibland vill jag ta en sjukersättning för att få lugn och ro för jag känner att jag är så utbränd och trött. Hur jag än funderar så kan jag inte bestämma mig, bara att jag defenitivt inte vill bli inskriven på AF utan någon försörjning och tvingas börja jobba när jag inte orkar.
Nästa vecka ska vi ha möte med arbetsterapeut, psykiatriker och försäkringskassan. Gud nåde mig, det blir att skärpa till sig på högsta nivå.

Blommor i rabatten

Nu har vi snödroppar och vintergäck ute i rabatten,så fina de är.

Jag fick tulpanbuketten idag

Min tulpanbukett lämnades vid dörren idag, den var ännu finare på riktigt än på bild. En fin, färgglad och exklusiv blombukett som jag njutit av en lång stund och tagit foto på som jag ska lägga in på bloggen.
Ännu ett tack till Tussegumman, och en kram.

Nu är det nästan för bra

Igår kände jag mig deppig och tänkte om jag bara kunde få en bukett blommor, då skulle jag bli uppiggad och gladare.
Sen plötsligt så hade jag vunnit en bukett tulpaner hos snälla Tussegumman.

Idag var jag så trött på ruggiga, trista vädret som hållit på i veckor, eller om det är år. Har ni någon aning om vad som händer just nu?
Solen börjar plötsligt skina, bara lite ännu. Dock att den bara smajlar fram är ju härligt.

Nu vågar jag snart inte önska mig mer eller ska jag slå till med några miljoner på tipset?

Färgkrig på bloggen

När jag skulle ändra färg på en länk så märkte jag att olika texter på bloggen plötsligt blivit i olika färger, det var jag som rörde ihop vad som var vad när jag skulle sätta färg. Jag ska ordna det så fort jag har satt mig in i funktionerna och kombinerat ihop bra färger. Nu kan man knappast kalla bloggen pastellfärgad och ljuv,mera skrikig och färgkaxig.

Söta Tussegumman tack för tulpanbuketten

Jag har vunnit en fin, uppmuntrande tulpanbukett hos mina fina bloggvän
Tussegumman
Tusen tack och kramar till dig, jag blev glad och häpen över att det var jag som fick blombuketten.

Den blomstertid nu kommer

Hur kommer det sig att det känns som om jag är på väg mot min undergång.
Egentligen har jag det bra, jag har det mesta jag behöver och ändå känns det som om jag slösar min energi på att klamra mig fast, tänk om jag skulle släppa taget och se vad som händer.

Just nu känns det som om det enda ställe jag kan hämta kraft på det är i naturen, att kolla efter vårtecken och känna att ljuset är på väg och allt börjar spira igen.
Jag tänker på sången " Den blomstertid nu kommer" och längtar efter lust och fägring stor, där i texten finns ju nästan allt.

Hur kan man bli deppig när man redan är deprimerad

Efter jag började på arbetsträningen så har jag blivit deppigare, känner mig kraftlös och trött, jag trodde jag skulle bli piggare.
Jag är sällan glad eller förväntansfull längre, bara så in i skogen trött.

Om jag trodde jag var deprimerad förut så var jag rena glädjespridaren som jämfört med nu.
Möjligen beror det på att arbetsträningsstället är ganska tradigt, på ren skånska. Jag behöver skratt och glada människor omkring mig, det borde jag få utskrivit på recept, en dos skratt sju gånger dagligen.

Absurt nog så har jag haft roligt och hållit på att skratta mig sönder och samman när jag satt på en psykavdelning för många år sen. Vi skattade så personalen fick be oss dämpa oss. Människor i utsatta situationen får ofta en grov, ironisk och
knäpp humor som ett sätt att uthärda och klara sig, som om humorn handlar om ren självbevarelsedrift.

Jag tar alla tillfälle i akt att få skratta för det gör så gott, det är löser spänningar och sprider glädje.
Nu kan ju givetvis inte alla människor vara glada, vissa problem är så tunga så det är sorgeligt att tänka på, det förstår jag.

Funderingar om bloggen

Jag funderar på om min blogg ska handla om endast ljusa, glada saker, eller om tunga, personliga saker eller om politik eller vad jag ska sätta fokus på.

Just nu bestämmer jag mig för att den får fortsätta som den är, en röra av allt möjligt för så är vi människor och så är jag.

Det känns som om humor och roliga tankar just nu har gått och dragit något gammalt över sig, just som jag själv känner för att göra idag.

Psyksjuk man ihjälskjuten av polisen

Just nu fick jag ett samtal från en man som jobbar med personliga ombud i Skåne, han ringde egentligen i ett annat ärende, dock berättade han att polisen skjutit ihjäl en psykiskt sjuk man i Trelleborg i natt. Han sa att mannen hade ringt sos för att få hjälp, han var psykotisk och hade bett dem att inte skicka polisen, han ville bara ha någon att prata med.
Ändå sände de dit polisen och när mannen som inte ville prata med polisen hade lyft en kniv, så sköt de ihjäl honom.
Jag är alldeles chockad och rädd, var är vi på väg egentligen.

Att psykvården är usel är ju fakta, det har ju diskuterats i många år. Ändå borde de ha bättre beredskap när psykiskt sjuka personer behöver hjälp än att sända dit polisen. Som sedan skjuter ihjäl personen.

Jag har varit med om en liknande händelse själv där en närstående till mig också höll på att bli ihjälskjuten av polisen i min lägenhet. Denna personen hade också hamnat i något psykotiskt tillstånd, polisen kände sig hotade för deras psykologiska kunskap är ju inte något att hänga i granen.
Så istället för att prata och ta det lugnt, åkte pistolerna fram. Det var rena turen att de inte sköt.

De sa efteråt föraktfullt till mig; Du kan vara glad att han lever.
Jag frågade; Kunde ni inte skjutit i benet eller något?
Polisen svarade hånfullt; Vem fan har tid att sikta?

Lite ur mitt liv, minnena kom fram nu vid denna händelse.

Ordspråk om ensamhet

Det finns ett helvete - att vara allena. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det.
Poul Bjerre

Ordspråk om arbete

När jag är trött på att inte göra någonting så vilar jag mig.

Nej, jag måste nog gå nu. Plikten kallnar.

Konsten att vila är en del av konsten att arbeta.
John Steinbeck

Uppe på natten och sova på dagen

Nu sitter jag här igen på natten och hänger. Jag borde lära mig att gå och lägga mig i tid. Nu har jag kämpat en vecka för att komma in i rätt sömnrutiner och så sabbar jag det igen. Jag får ge mig, jag är nattmänniska, det är min läggning. Så jag får ta till brutala metoder för att kämpa med min läggning för att anpassa mig till rådande samhällsregler.

Det är så lugnt och fridfullt att vara uppe på nätterna, jag tänker bättre och livet känns lättare. Och så sover jag bättre på dagarna, det är ju helt omvänt mot rutinen jag borde ha som vuxen, förståndig människa. Borde kanske bli vampyr i mitt nästa liv.
Nu får jag tvinga mig ner i loppelådan.

Det ringde en politiker

Nu på lördagsförmiddagen när jag satt trött och degig vid datorn ringde det en politiker angående klagomålen jag sänt in till dem. När man sitter pigg med ilskan sprutande som eld och tangenterna glöder, då är det lätt att formulera sig.
En trög morgonen när energin är så låg så det är ansträngande att bre smörgåsar, då är jag inte i form att prata med politiker.

Jag fick bjuda till och det gick ju det med. De borde ringa just när man behöver spruta ut sin brinnande ilska över dem. Ibland fungerar samtalen med dem som en brandsläckare, dock blir det oftare till en skogsbrand efter samtalen med dem, det känns som hela världen brinner, åtminstone min.

Skönt även hemma

Jag kände nu efteråt som om jag förkastade livet för dem som går hemma när jag berättade hur nöjd jag var med att ha varit ute och gjort något. Nu är detta bara som jag känner, livet är lika bra för dem som går hemma om de själva trivs, det är massor man kan göra hemma för att vara tillfreds och nöjd med livet. Bara för att jag trivs med att komma ut så är det många som inte orkar eller kan ta sig ut i arbete, och de är ju lika värdefulla och fina människor för det. Så ni inte blir sårade över vad jag menade.

Jag är ju bara ute två timmar om dagen så det är vad jag orkar just nu.

Bara odiciplinerade äter

Enligt en tidning anser Paris Hilton att endast odiciplinerade tjejer äter varje dag. Av det uttalandet förstår vi att Paris själv följer rådet. Det är så korkat så det får stå för sig själv.

Äntligen fredag

Så härligt befriande det kändes när arbetsträningen var slut idag för att det är helg och jag har klarat veckan ut. Känslan av att ha gjort något som man är nöjd med får jag sällan hemma. Det är en sån djup behaglig känsla som jag ofta hade när jag jobbade, att ha varit med i en gemenskap, utfört något vettigt och liksom deltagit i samhällslivet.
Nu ska jag gotta mig åt känslan ett tag.

Jag tänkte ordna med bloggan idag, länka det som ska länkas för det har jag lärt mig med hjälp av några snälla bloggare som besökt mig. Och dela ut awarder, det blir jobbigt att utse några bloggar av alla dem jag följer.
Sen ska jag delta i en utmaning från Seven och kolla på bakgrunder, det är nog dags att skifta. Bara det att jag får sån beslutångest när jag ska välja, där är ju så många fina.

En kram att hämta hos mig

Jag tog med denna kram från Maria och vill göra er glada som följer min blogg genom ge kramen till er att ta med er och ge till dem ni vill glädja och ge er uppskattning. Tack snälla Maria och kram tillbaka till dig.

Kanske nog med hemligheter

Jag kanske borde sluta avslöja mina knäppa fobier och hemligheter, ni tror kanske snart att jag är totalt skruvad. Det bjuder jag på, för det är jag inte, bara lite.

Skönhetskrämer

Mitt i all trötthet så funderar jag på skönhetskrämer eller hudkrämer. Nu när man blivit lite äldre så vill man ju hålla huden något så när smidig, jag har varit ganska förskonad från ålderstecken förut, dock börjar de komma. Jag ser liksom tröttare och hängigare ut, ungefär som jag känner mig. Nu är det risigt, råttfärgat hår och ansiktet är så blekt. Fåfäng är jag inte, vill bara se piggare ut i speglen.

Sen undrar jag om det är bra att använda en massa skönhetsprodukter egentligen eller om huden klarar sig bättre själv. Det är ju en massa skräp i hudkrämer som kanske gör huden sämre, det är en djungel där ute bland krämer och smink.

Nu måste jag ringa till frisören för med detta trista håret uthärdar jag knappast länge. Då kan jag passa på att avslöja ännu en hemlighet, jag har någon sorts frisörfobi.
Somliga anser att det är avkopplande att gå dit, jag upplever det som om jag sitter på nålar. Ofta pratar de och frågar en massa så jag är alldeles slut när jag går därifrån.
Jag vill ju vara artig och konversera som sig bör, dock är det långt tid att käbbla i nästan tre timmar som det tar med klippning och slingor. Ibland får jag lust att rusa därifrån med slinghättan på huvudet, får nästan panik. Jag står inte ut att vara låst på ett ställe för länge.

Så nu har jag avslöjat fler knepigheter som jag har, och det kommer fler,det dräller av dem.

Ledsen och låg idag

Jag känner mig nedstämd och låg idag, dagarna går så fort trots att jag bara arbetstränar två timmar om dagen. Min man undrade vad jag gjort hela dagen när han kom hem, och det undrar jag själv med. Det är ju det att jag hela tiden är trött, att jag behöver få struktur på dagarna och få in en rutin att följa med sömn, mat och allt som ska göras hemma.

Dock irriterar det mig när personer kommenterar vad jag gör, orkar och klarar med utgångspunkt från sig själva, oftast är ju dessa personer uppe i fungerande arbetsliv och en hektisk, fullspäckad fritid. Hur jag än försöker förklara så förstår de inte hur jag känner mig när jag inte orkar.

Vi är ju inte på samma nivå, om vi jämför våra liv så är deras tillvaro som att springa ett maratonlopp medan jag tar mina första stapplande steg ut i livet. Jag blir så besviken av att ständigt bli påmind om min trötthet och depression, att förklara när de ändå inte förstår att våra förutsättningar är så olika. Man kan också jämföra det med att de är flammande majbrasor medan jag är en flämtade ljuslåga som kämpar för att hålla den lilla lågan vid liv.

Jag har också varit brinnande en gång, varit en eldsjäl med tusen järn i elden. Nu är jag glad över den lilla glöd som är kvar och jobbar med att få den att fortsätta brinna och kanske få den att brinna med starkare låga. Nu är uppskattar jag och är glad över om jag åtminstone orkar hålla ett järn i elden.

Just nu står det still

Jag funderar på vad jag ska skriva om. Annars brukar det snurra av tankar, just nu är jag bara trött. Blir nog bättre när jag varit ute och handlat, kollat i lite tidningar och fått igång tankeverksamheten ordentligt.

Jag fick åtminstone mitt läkarintyg hemsänt igår. Äntligen, så nu slipper jag att oroa mig för det ett tag.

Jag har fått en award av Malinski

"Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta,inte upptagna av utmärkelser och självviskhet.Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellandessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig.Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!Kopiera in texten i och bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare.Lycka till!"

Nu har jag fått en award av min kära bloggvän Malinski, miljoner tack, jag blev så härligt glad.
När jag lärt mig länka ska jag sända den vidare till några bloggvänner.

Jag ska svara på alla kommentarer

Jag har lovat mig själv att jag ska besvara alla era kommentarer, och det ska jag göra även om det tar tid ibland. Bara så ni vet kära bloggvänner.

När hemmet känns rörigt och stökigt

Idag fick jag en släng av ångest för det känns rörigt överallt hemma. När jag kör igång som nu med arbetsträningen så vill jag göra allting som behövs göras hux flux. Sortera, städa, plocka undan och det tar ju aldrig slut för när man slutat i ena ändan så är det bara att börja om i nästa.
Egentligen är här inte rörigt för vi städar en gång i veckan och jag plockar hela tiden undan saker, dock blir jag sällan nöjd och känner sällan att nu är här fint.

Hela tiden funderar jag på bra förvaringsmöjligheter och hur man ska kunna ordna det så det blir enklare att hålla ordning.
Det är ett projekt som har pågått i årtal, jag har släpat hem massor av förvaringslådor, korgar osv. från IKEA och ändå känns det rörigt. Jag är inte så duktig på heminredning, kör på i min stil och struntar i trender.

Ändå har jag lust att ringa Roomservice, Äntligen hemma eller Nytt läge och desperat be dem komma hit för jag blir galen, jag vill ha ordning nu. Jag är i behov av en rejäl organisering hemma. Ordning och reda, var sak på sin plats.

Undrar hur ni andra har det med förvaring och rörighet där hemma.

Nu har jag klarat det

Härligt att vara hemma igen och ha klarat första dagen på arbetsträningen. Trots att jag sov uselt så gick det bra, jag minns knappast längre hur det är att vara utsövd och riktigt pigg. Nu ska jag börja leva ett hälsosammare liv när det gäller mat och motion, känner ett sug efter grönsaker, frukt och fiber.

Nu ska jag vila lite sen ska jag tillbringa mer tid vid datorn ikväll.

Jag har rampfeber för arbetsträningen

Imorgon är det dags att börja arbetsträningen och jag är nervös och orolig. Mest är det för att jag inte ska kunna sova i natt och att jag ska vara helt slut i morgon när jag ska iväg. När jag ska upp till något viktigt så går det ofta inte att sova, jag kan ligga och vända på mig i timmar och försöka tvinga mig att sova. Ju mer jag tvingar mig ju sämre går det, jag glor på klockan och tänker att nu är den ett, sen är den två och plötsligt är den fyra och jag har ännu inte somnat.

Nu på senaste tiden har det hänt att jag fortfarande varit vaken vid sju på morgonen. Givetvis beror det på att jag vänt lite på dygnet nu under helgerna. Ändå kvarstår problemet att kunna sova. Hur jag få ordning på mina sömnrutiner har jag ingen aning om.

Jag hoppas att jag efter några dagar på arbetsträningen kommer in i vanliga rutiner och att det ordnar sig. Det ska ordna sig har jag bestämt.

Att länka till blogg

Jag skulle länka här i inläggen till de bloggar där jag hämtat awarder. Dock kan jag inte länka hur jag än strular med det. Jag kan länka i rubriken, dock inte i texten.Så ursäkta att jag är en sån teknisk novis, ska lära mig.

Jag hämtar hem en award

Jag hämtar hem en award från Bubbel i vardagen och tackar så ödmjukast. Denna ger jag till de bloggare jag följer och de som följer min blogg. Ta med er awarden hem och njut av den och gotta er lite nu på lördagskvällen.

En utmärkelse från Tussegumman

Jag säger miljoner tack till Tussegumman för den fina utmärkelsen.Jag nominerar alla bloggare som jag följer och prenumererar på som har länkar här till höger. Ni berikar mina dagar, ni ger mig sorg, glädje, skratt, kunskap, fina bilder och ni är så härliga. Jag är så glad över er allihop. Många kramar från Bloggullet som även heter Gladana, det är något med tekniken som gör att det blir olika namn.

Skor

Jag har köpt skor på rea idag. Som egentligen är för kvinnliga och högklackade för min smak,det blir ofta så av någon anledning. Jag gillar robusta, stabila och bekväma skor och när jag ska handla så är det som om det kommer fram någon mobbad, undangömd kvinnlighet ur mig och bestämmer vilka skor jag ska köpa. En lustig reflektion eller hur.

Sjunger Ebba Grön

Helt plötsligt går jag och sjunger på Ebba Gröns 800 grader, det beror nog på alla rapporter om minusgrader i landet. Som om det nu skulle intressera någon, möjligen Ebba Grön själva om de är ute efter STIM avgifter. Thåström kan komma hit och hämta dem, det hade jag blivit glad över. Eller galen rättare sagt.

Jag var ofta en av de få i min bekantsskapskrets som ansåg att Thåström var och är attraktiv, killsmaken var vi inte överens om direkt bland oss kompisar. De ville helst ha svärmorsdrömmar och jag ville ha rejäla vildingar där livet gick undan. Nu med ålderns erfarenhet så var de där häftiga killarna inte så roliga i längden, det hade varit bättre att satsa på en svärmorsdröm direkt. Dock tråkigare förstås.

37,7 minus i Åsele

Så in skogen kallt, kan knappasst föreställa mig det. I Vilhelmina var det minus 37,5 i natt. Jag hatar kyla, känner mig kall ända in i märg och ben. Sen gillar jag inte extrem värme heller så jag är riktigt kräsen och fjompig.

Kändisar och reklam

Är det egentligen någon som tror att kändisarna använder de produkter som de gör reklam för. Ofta läser man att de avslöjar att de använder andra märken på smink och kläder och att de äter annan mat än det de gör reklam för.
Så varför används då kändisarna i reklamen.Möjligen kan det vara att de tvingas använda märkena de gör reklam för och att någon enstaka faktiskt gör det frivilligt.
En liten fundering bara.

Att få ett spännande paket

När jag startar datorn första gången på dagen så är det med samma spänning som när jag öppnar ett presentpaket. För där kan finnas massor av trevliga, glada saker som bara vill bli lästa och upptäckta.
Eller är det som att befinna sig i en godisaffär och man bara stoppar i godispåsen för allt ser ju så gott ut, när man ska betala den proppfulla påsen så skäms man lite. Ibland låtsas jag för mig hjälv att jag handlar till min son och mig, ändå kommer jag själv att smälla i mig det mesta av påsen.

Att han inte får så mycket beror inte på att jag är snål eller taskig, det beror på att det inte är sunt att äta godis och jag har ansvar för honom.
Givetvis har jag ju även ansvar för mig själv,dock är jag ju snart gammal och godis är ju så gott. Jag ska skärpa mig.

Min första award

Jag är en av dem som blivit nominerade till awarden av Nippertippen därför att jag enligt Nippertippan

"har en blogg som jag vill gärna läsa och följa och som gör bloggandet till ett givande socialt nätverkande på ett kreativt och lärorikt sätt"!!!

Tusen tack Nippertippan.

Anfall

Nu när jag var i stan i en affär fick jag plötsligt ett migränanfall. Jag ser då halvt först, sen kommer det sicksackflimmer för att sen gå över i en rejäl huvudvärk.
Ändå var jag tvungen att gå in i mataffären och handla eftersom min son skulle gå på Knutsbal i skolan ikväll. Jag fumlade med både det jag handlade och i kassan när jag betalade.

När jag varit spänd och nervös ett tag så brukar det komma ett migränanfall när jag slappnar av. Det är kanske fler av er som har det.

Härligt väder idag

Här skiner solen, det är vindstilla, plusgrader och fåglarna kvittrar. Nu är det bara mitten av januari annars kunde jag trott att våren nästan kommit.
Jag kollar på körsbärsträdet utanför fönstret och bara längtar till det blommar med sina vita blommor som doftar så gott. När man står under grenarna då är det nästan som att vara i paradiset på jorden.

Imogon börjar livet

Nu ska jag glömma det jag skrev om i förra inlägget. Jag ska fokusera på det roliga i livet, jag ska, göra det som är roligt imogon, gå ut och shoppa och unna mig något, köpa fastlagsbullar, tulpaner,gå en lång promenad och kolla hur långt våren kommit. Imorgon börjat livet och jag ska ta en dag i taget och göra det bästa av den.

Varning för psykreferat

Nu kommer jag med ett referat om de senaste händelserna på psykfronten. Jag måste skriva detta även om jag tråkar ut er.
Bakgrundsfakta; Jag bett min läkare om ett uttlåtande till Fk som skulle kommit in i augusti 2008, och som han fortfarande inte sänt in. Jag ska ha förlängt min sjukskrivning som gick ut 31/12 och jag har bett om besökstid hos honom och att han kontaktar mig.
Detta har jag ringt och tjatat om till psyk i månader, jag har pratat med olika sekreterare och klinikföreståndaren massor med gången, och de har lagt in lappar till läkaren hela tiden. Och inget har hänt.

Igår fick jag nog och gick upp och tvångsbesökte en sekreterare och klinikföreståndaren och berättade om om mina problem och hur uselt jag anser psykmottagningen fungerar. Sekreteraren redogjorde för ett samtal hon haft med läkaren om att han sagt att han låg i förhandlingar med FK och gjorde allt för mitt bästa.
Eftersom jag ofta pratar med min handläggare på FK vet jag att det var mest dravel och undanflykter från honom och att det stämde dåligt med verkligheten.
Sekreteraren lovade då att hon skulle prata med läkaren idag och sen ringa mig.

När jag pratat med henne idag höll jag på att explodera. Han hade sagt att han förhandlade med FK om att jag ska få sjukersättning, alltså förtidspension.
Jag ska är ju i rehabilitering genom FK och ska arbetsträna, så jag blev ju helt galen och trodde att de bestämt något som jag inte har en aning om.

Jag ringde min handläggare på FK som lugnade mig att allt går som planerat med rehabilitering och alltihop, och inget var ändrat. Hur läkaren kunnat säga som han gjorde hade hon ingen aning om, hon förstod det inte heller.

Jag har alltid ansett att läkaren varit lite skum, dock har jag struntat i det eftersom jag fått mina papper som jag skulle förut. Nu förstår jag att han är mer än skum, han verkar ju inkompetent och snurrig.

Sen ringde verksamhetschefen på psyk eftersom jag bett om det, och hon började med att berätta att hon pratat med läkaren och han hade sagt samma med sanning ej överstämmande saker till henne. Jag förklarade hur det ligger till i realiteten och att det mesta av uppgifterna hon fått av läkaren inte stämde. Jag hoppas hon tror på mig.

Och när jag sa att jag inte ansåg läkaren kompetent till sitt jobb och att han rörde ihop uppgifter, då försvarade hon honom som de andra också gjort när jag klagat på honom. Hon lovade att det skulle ordna sig för mig nu och hon skulle ta tag i det så det skulle fungera.
Om någon orkat läsa ända hit så hoppas jag att det ordnar sig för mig. Annars kör jag igång igen, och gud nåde både mig och dem.

Önskar att jag hade en passion

Tänk att ha något som man passionerat älskar att göra som att måla, designa, skriva. Något man kan hänge sig åt, gå in i och bara leva i nuet och känna rusig glädje.

Som de bloggar jag kollat på om mode där de passionerat ägnar sig åt detta, nästan som en drog. Tänk att gå upp på morgonen, välja dagens outfit och sen nästan explodera av glädje.
Att göra ett inköp av rätt klädesplagg verkar nästan vara som en fix heroin. Och värsta abstinensen får de om outfiten är svårmatchad. Så enkelt livet skulle vara om dagens outfit, rätt make up och några exklusiva klädköp skulle vara det viktigaste i livet och ge total tillfredställelse.

Jag önskar ibland att jag kunda bli sån, dock är det ungefär lika troligt som att jag skulle ta OSguld i löpning.

Ordspråk om livet

Här är några kloka ordspråk om livet som ger mig tröst.



Alltför många människor rusar genom livet för att undkomma något som inte förföljer dem.

Att slösa bort tid är en viktig del av livet.

Att ta livet av sig är att straffa fel person.
Bodil Malmsten

De människor som har fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel utan de som har levt varje minut.

Den högsta lyckan i livet är vissheten om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots att man är som man är.
Viktor Hugo

Det har sagts att vi bara behöver tre saker i livet: någonting att göra, något att se fram emot och någon att älska.

Så gnällig jag är och tulpaner

Nu har jag varit runt lite och läst bloggar som varit så fina, glada och fulla med färger. Och så sitter jag här i min gråa, blåa självömkan och bara gnäller. Jag hoppas bilden kan pigga upp er lite när ni kommer hit.

Tjatvarning

Jag är trött idag, känns tjatigt och trist att beskriva hur trött jag är i mina blogginlägg när jag önskade att jag kunde skriva om roligare saker. Efter samtal till psyk där jag papegojarabblande mitt ärende för tusenmillijonte gången och fick besked om att det inte hänt något så höll jag på att få ett nervsammanbrott. Om inte mitt sjukintyg kommer nu så får jag inte några pengar, det måste in till Fk nu och jag måste ha nya recept.

Jag mailade till Patientnämnden och politikerna i Region Skåne om mitt problem och bad dem förklara hur psykvården kan fungera så uselt, och hur de har planerat i fortsättningen. Ska bli spännande att se vad de svarar.
Jag brukar vara noga med hur jag formulerar mig när jag skriver såna mail, idag struntade jag i det och bara skrev för livet. För det är ju livet det gäller i slutändan, mitt liv.

Telefonerna har slutat fungera efter krångel med Telia, och min man och jag är osams.
Det är så att säga en gå och hänga sig dag.

Till minne av min far

Idag var det ett år sen min fars begravning.
När jag satte om en blomma idag som stått i hans fönster, så tänkte jag på hur han planterat och skött om blomman, han älskade blommor och hade fönstren fulla av frodiga, fina blommor. Då slog sorgen till med ett kraftigt slag och jag längtade efter honom, efter att träffa honom och få prata med honom.

Han var en av de få jag kunde prata om nästan allt med, som mina problem och vi pratade ofta om det och allting. Han var min klippa, som alltid ställde upp. Familjen var det viktigaste för honom och han gjorde allt för oss.
Och vi var så lika, jag kände igen så mycket av mig själv hos honom. Min älskade pappa.

När han gått bort så skulle jag gå på något projekt genom försäkringskassan, som jag inte orkade med på grund av sorgen. Då undrade de varför jag stannade hemma, att folk gick ju bort hela tiden och livet gick ju vidare ansåg de. Att de förstod så lite och hade så lite respekt för min sorg gjorde mig ännu ledsnare. Att de till och med skulle lägga sig i min sorg och bestämma hur länge det var tillåtet att sörja, där gick gränsen för vad de fick lägga sig i i mitt liv. Enligt mig är det tillåtet att sörja resten av livet om någon känner för det.

Folk sörjer ju på olika sätt och olika länge och det bör man respektera. Min sorg är min och jag tänker sörja så länge jag vill och behöver, jag kommer fortsätta längta efter min pappa och tänka på honom.

Ordspråk

Här är ordspråk om våren;

Våren är Guds sätt att säga "En gång till".

Ett lugnt och stilla utbrott

Jag la mig lite i eftermiddags, är så trött och energin går på lågvarv. Och jag började fundera på mitt samtal till psyk häromdagen och jag eldade upp mig mer och mer, det kändes som jag fick ett stilla glödande vulkanutbrott av frustration, ilska och besvikelse. Det kändes som om jag fått nog, som jag måste agera och göra något åt vår usla psykvård. Eller få de som är ansvariga att göra något åt det och det nu.

Blev en liten grushög

När jag kom ut kändes det mer som att bestiga en liten grushög än som Kebnekaise och så hade jag medvind hem. Jag hittade några fina tunikor som jag möjligen köper, jag älskar långa blusar som är fina och bekväma. Sen reade de roligt målade glas från Kosta Boda som jag köpte i present till min man, gillar att köpa presenter.
Nu ska jag fika, äta några mackor och försöka slita mig från bloggandet.

Bestiga Kebnekaise

Jag ska ut och handla i den vindpinade, kalla staden och det känns lika besvärligt som om jag ska bestiga Kebnekaise. Jag får ta med nödproviant om jag ger mig på halva vägen, och klä mig som jag ska till Nordpolen.
Återkommer när jag kommit hem från de friska vindarna som tjuter utanför huset.

Blev uppvaktad av Martin Stenmark

I drömmen alltså. Jag drömde att jag blev uppraggad av Martin Stenmark, han bjöd på öl och var riktigt klistrad på mig i sin uppvaktning. Hur det gick har jag ingen aning om för jag vaknade. Underligt för jag är inte så intresserad av Martin Stenmark egentligen, har andra som jag anser är mumsigare i kändisvärlden.
Han är ju snygg förstås.

Har ni några smaskiga favoriter?

Förresten jag glömde

Jag glömde nämna att jag ska ringa till psyk, är redan svettig i händerna vid tanken. Nu går jag och ringer genast, jag återkommer med referatet.

Härligt idag

Nu är det härligt att det är en helt vanlig onsdag, att gå upp och dricka kaffe och hämta tidningarna. Att posten kommer är ju en av dagens höjdpunkter.
Jag ska ta tag i saker här hemma nu och göra mig redo för arbetsträningen som börjar om ungefär elva dagar. Då ska jag ha börjat göra följande

Tagit hand om papper, kvitton och tidningar som dräller omkring
Skött om mina blommor
Börjat promenera dagligen
Handlat hem sund mat och börjat äta den
Handlat i hälsokosten för att ladda upp med energi
Bokat frisörbesök
Boka fika med vänner och släktingar
Bli modig i umgänge med människor
Försöka gå någon meditationskurs

Egentligen är detta mest praktiska grundläggande saker och det är massor av mer saker som jag ska göra, dock brukar jag låta bli att skriva för långa listor, det är snällare mot sig själv att göra kortare listor som är realistiska att beta av.
Jag är god man så jag har även årsredovisningar att göra där.

Nu sätter jag igång.

Snälla tack allihop

Jag vill tacka er för era kloka och tänkvärda kommentarer på mitt förra inlägg. För det kändes så skönt att få skriva ner det och lätta på bördan, sen blir jag rörd över alla era ord, jag ska smälta det ni skrivit, ta det till mig och bli starkare. Sen ska jag svara på era kommentarer, tack allihop för att ni engagerar er.

Avslöjar en hemlighet

Nu ska jag berätta något som jag ofta funderar på och känner är skamligt att avslöja, hoppas att ni inte anser att jag är totalt knäpp. För ibland känns det så när det gäller detta grubbleri för jag försöker tänka vuxet, förståndigt, logiskt för att få någon lösning på det. Ändå är det som funderingarna är på ett barnstadie, ett barns tankar som sitter kvar med taggar från länge sen.

Jag har fått för mig att jag har social fobi, annars är det något annat knepigt jag lider av när jag träffar folk. Jag kan träffa främmande personer och strunta i vad de anser om mig, jag kan vara ute bland folk, prata med alla möjliga överallt och anses nog som ganska pratglad.

Dock börjar problemen när de blir för nära mig, när jag börjar känna att de är nödvändiga för mig. Då blir jag rädd för att de ska sluta gilla mig, avvisa mig och avsluta vänskapen eller vad det nu är för relation. För att behålla dem så träffar jag dem mindre för att de inte ska upptäcka hur usel, trist och värdelös jag egentligen är. Jag är rädd att de ska sluta gilla mig om de märker vem jag är, att de ska överge mig och lämna mig. Att jag inte ska duga, att de har andra vänner som är bättre, roligare och trevligare än jag.

Så när andra fördjupar sin vänskap genom att träffas oftare så tror jag att vänskapen ska hålla längre om jag låter bli att träffa dem.

Det känns som ett trauma av något slag. Att jag har dålig självkänsla eller självförtroende.Jag förstår att det är långt ifrån logiskt, ändå tänker eller känner jag så.

Om det är social fobi eller inte funderar jag ofta på. Detta hindrar mig i mitt sociala liv, möjligen har det att göra med dåligt självförtroende på andra plan med sjukskrivning och arbete.

Ut ur grottan

Nu är det dags att kliva ut ur grottan där jag befunnit mig sen före jul, senaste krånglet jag hade var med psyk, sen har det varit lugnt. Faktiskt har det varit så lugnt så jag har slöat till rejält. Jag har gjort det nödvändiga som man måste göra, sen har jag bara slöat. Jag har inte varit utanför grottan många gånger och knappast träffat folk. Förutom de närmaste.

Jag bli slö när jag låter bli att engagera mig. Någon sa åt mig en gång att jag får energi av att engagera mig och det stämmer totalt. Riktig glädje eller ilska kör igång mig, och när jag blir uppretad av något.

Eftersom jag är omgiven av personer som är ganska strukturerade, hurtiga, effektiva och ganska sociala så känner jag mig som någon flummig figur, som tjuren Ferdinand som bara luktar på blommorna medan världen pågår omkring honom.

Ända sen jag var ung har jag levt ett hektiskt liv i perioder och sen dragit mig tillbaka en tid för att vara ensam och återhämta mig. Jag måste reflektera, bearbeta och fundera över saker som händer för att gå vidare och vara redo för tillvaron och människorna igen. Folk har besvärligt med att förstå mitt behov av ensamhet ibland, och det är jobbigt att ha ett aktivt umgängesliv när man är som jag. Ärligt talat begriper jag mig knappast på mig själv, vad det beror på att jag är så här omväxlande.

Några trogna vänner har jag kvar och många släktingar, trots mitt skiftande behov av umgänge och ensamhet.

Nu är det snart helg igen

Imorse,alltså vid tolvtiden, så kändes det skönt att helgerna var över. Tills jag upptäckte att affärerna stänger tidigt idag och imorgon och det är helg igen, bevare mig väl för dessa helger. Sen är det nog inte helg förrän till påsk och skolorna börjar på torsdag.

Nu ska min son och jag gå till stan och kolla lite för nöjes skull. Jag frestas vid tanken på att fastlagsbullarna har kommit även om det tillhör det som är tabu att äta. En fastlagsbulle blir det ändå någongång, det ska jag unna mig.

Jag har en massa tankar som ska formuleras här när jag fått ordning på dem, just nu snurrar de mest omkring som trassliga röror av funderingar och ältande.

Mina gosiga kattor

Dags att motarbeta kilona

Härligt, nu kom jag på något. Några extra kilo har parkerat sig på kroppen. Jag ska ge dem en böteslapp och be dem förflytta sig så fort som möjligt, här runt min midja får de inte parkera. När kläderna börjar sitta som ett ålaskinn, som vi säger här nere i skåne, då är det tid att göra något åt vikten. Det är ungefär samma kilo som jag går upp och ner flera gånger om året, nu är jag trött på dem och det evighetslånga diethållandet. Nuförtiden är det tabu att säga att man bantar, nu håller man diet.

Promenader och sund mathållning ska nog få kilona att dra åt skogen. Godis ska jag bara äta en dag i veckan, då får jag unna mig vad jag vill nästan åtminstone.
Jag tar det mindre allvarligt nu det där med vikten, även om jag känner mig piggare när jag gått ner lite, det rör sig kanske om sju kilo för att jag ska känna mig lagom.

Trist och banalt

Just nu är det mitt i natten och det känns som jag bara har banala saker att skriva om. Får komma igen imorgon, godnatt.

Mer kloka ord av Edith Södergran

Edith Södergran skrev så här;
”Det anstår mig icke
att göra mig mindre än jag är”

Dikter av gamla poeter Edith Södergran

Nu längtar jag efter att läsa dikter av gamla poeter som Fröding, Karin Boye, Edith Södergran osv. Jag måste gå till biblioteketet och låna några diktsamlingar, för de skriver så man njuter av orden och känner dikterna i hela kroppen.

Här är lite av Edith Södergran, det är så vackert så det nästan gör ont av längtan;

Dagen svalnar...

Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...


Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.


Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Hur Väduren är som vuxen

Här är ännu mer, jag hoppas att här är fler Vädurar som har glädje av det. Kram till Marskatten som gav tips på horoskop.


VÄDUREN SOM VUXEN
Väduren är det första stjäntecknet i zodiaken. Vädurens inre essens är våren, det nya, det färska, livet, önskan av att växa men ändå för alltid förbli ung. Det som Väduren allra mest söker i livet är äventyret. Väduren tycker inte om att leva ett banalt liv. Därför söker Väduren ständigt eskapader fyllda med passion, vågade utflykter, sportbilar och solglasögon.

VÄDURENS LIVSINSTÄLLNING
Väduren kommer att testa allting i livet. Det mesta kommer väduren att testa en enda gång. Det är viktigt för väduren att känna att denne har smakat på äventyrets virvel. Modet som väduren ger prov på gränsar ibland till galenskap. Väduren älskar utmaningar eftersom denne tycker om att tävla. Väduren är smart och utforskar först den nya situationen, för att skaffa den kunskap som denne behöver för att sedan kunna kontrollera situationen. Det gäller att vinna. Dessutom vill väduen alltid avslöja det dolda, eller "sanningen" bakom allt som är nytt och bakom allt som denne inte förstår. Så fort väduren har gjort det, är denne inte intresserad längre. Väduren söker ständigt det nya för att kunna göra nya erövringar, nya seger - och utkämpa nya krig.

VÄDURENS egenskaper
Du som är född i Vädurens stjärntecken älskar att samtala. Det finns inga tråkiga vädur. Du kan med dina händer åstadkomma mycket. Dessutom är du känslig och generös. Ditt blinda självförtroende gör dig till en verklig ledare, och du bryr dig inte heller om du har några fans. Människor runt omkring dig älskar dig eftersom du är bestämd, stabil, lojal och modig. Dessutom är du underhållande och älskar att laga mat.

Hur Väduren är som barn

Här kommer mer;

VÄDUREN SOM BARN
vädurbarn är barn med temperament. Ledaren genskaper visar sig tidigt i personligheten. De vill gärna kommendera andra och ge order. Innerst inne är de däremot mycket känsliga och snälla och de behöver mycket kärlek och ömhet. Redan som små är de äventyrliga och testar sådant som kan uppfattas som farligt. Det viktigaste är att de lär sig redan som barn att de inte alltid har rätt.

MER...
Vädurbarnen hittar alltid på sådant som irriterar föräldrarna. De är alltid agiterade och kan börja ge andra order redan som barn. De behöver ömhet och tålamod. De bör uppfostras till att handla utifrån klara och välgenomtänkta beslut för att uppnå mål och inte ifrån tänkandet att de alltid måste få rätt eller visa andra att de kan. Vädurbarn kan nämligen vara mycket envisa.

Vädurbarn älskar livet och allt som livet har att erbjuda. De tröttnar snabbt på gamla lekar, gamla leksaker och gamla spel. De söker sig till sådana aktiviteter som känns nya och stimulerande. De är modiga och försöker göra avancerade saker som överskrider deras utveckling varför de ofa slår sig och kommer hem med trasiga kläder. De tycker om idrott och tävlingar och de älskar att vinna. De kommer att vilja vinna varje gång.

Vädurbarn har temperament, är energiska och äventyrliga. De älskar djur och uttrycker sina åsikter klart och tydligt redan som barn. När de kommer att växa upp och välja väg i livet, kommer de att agera mot föräldrarnas vilja. De känner en dragning till konst, medicin, musik och religion.

Vädurbarn är dessutom mycket känsliga och kan bli väldigt nervösa om någon visar ömhet och kärlek. De lider om föräldrarna inte har tid för dem, trots att de utåt visar kyla och ointresse. De behöver kärlek och uppmärksamghet, för att intederas personlighetsutveckling skall störas.

Horoskop för 2009

Horoskop 2009
Året lovar framgångar och trevliga överraskningar i det sociala livet, i kärlekslivet och i yrkeslivet. 2009 innebär för väduren nya början inom var och en av de här områdena. Vad gäller din hälsa, bör du ha hand om den - något som du kan börja göra redan under januari 2009. Är rätt och motionera. Undvik all psykisk, mental eller fysisk stress.vÄDUREN 2009
För Väduren innebär 2009 mycket kärlek och romantik. Från och med Januri och fram till Mars, finns det någon som önskar ha din uppmärksamhet och ditt intresse. Denna någon kommer att försöka att göra allt för att vinna din respekt och ditt gillande. Detta har en positiv effekt på dig. Helt plötsligt, skulle du vilja eliminera alla hinder. Du gör allt för att bevisa att du är värd den här personens respek. Du gör de nödvändiga förändringarna och du kan räkna med en långvarig och mycket lycklig kärleksrelation.

Under 2009 ställs du inför viktiga beslut i ditt yrkesliv, på grund av de två förmörkelserna som sker i ditt tecken. Förmörkelser associeras ofta med förändringar. Den första förmörkelsen sker under mars månad och då står det plötsligt klart för dig vilken inriktning som du skulle vilja ta i yrkeslivet. Du kommer inte att nöja dig med detta. Du kommer att fundera över alla nya möjligheter som finns. Den andra förmörkelsen sker i september. Då känner du dig mogen för att säga upp dig och börja med ett nytt projekt eller ett nytt arbete. Det kan hända att du samtidigt kommer att bryta med gamla arbetskamrater.

2009 utlovar en otrolig romans för alla som är födda i Vädurens tecken. Ditt kärleksliv kommer att kulminera med en stor förälskelse och en underbar kärleksrelation. Du kommer att se allt med nya ögon och livet kommer att kännas underbart för dig. Den här nya personen som du möter är helt ny för dig, och du kan hindras av de lågor som fortfarande brinner för den gamla eller nuvarande partnern. Kanske kommer du att tveka innan du är mogen att kasta dig i den nya drömprinsens armar. Familjen och vännerna kommer inte att stödja Väduren. Trots detta, verkar detta vara den första chansen i ditt liv, kanske till och med den enda då du verkligen har hittat Mr. Perfect. Det är upp till dig om du vill ta den nya chansen eller inte. Du vet bäst vad du känner.

De stora avgörande besluten är lättare att fatta i december och inte heller behöver du oroa dig för vilka konsekvenser de här besluten har. Du förbereder dig för 2010, ett år som kommer att överraska dig eftersom många förändringar kommer att ske under detta året.

Oavsett vilken väg du kommer att ta under 2009, blir 2009 ett minnesvärt år som du aldrig kommer att glömma bort.


Jag måste jubla år detta, det blir nog ett toppenår.

Jag blev överfallen av granen

Plötsligt när vi satt och såg på teve så ramlade hela granen över mig, där satt jag med spiran i knäet. Det var kattorna som var på lekhumör ikväll. Jag skrattade högt och min man kom och undrade vad vi höll på med. Han blev sur och undrade om det var något att skratta åt. Jag skrattade fortfarande, kunde knappast sluta. Sen var han så sur så det var inte roligt längre.

I år ska jag duga

Nu kom jag ju på att jag ska arbeta med min självkänsla, i år ska jag duga som jag är och jag ska bli värdefull för mig själv. Det ska jag försöka känna även om jag inte hela tiden blir bekräftad, omtyckt och omgiven av folk.

Jag ska duga alldeles av mig själv. Och det blir en jobbig resa för alla behöver ju bekräftelse, jag ska försöka få ner behovet till lagom dos istället som nu ett missbruksbehov av bekräftelse.
Som Bob Hansson skrev; Här ligger jag och duger.

Jag ska sluta jämföra mig med andra för det är ju då jag känner mig som mest usel. Alla är vi bra på olika saker och detta enkla faktum ska jag lära mig.
Ibland när jag frågar tex, släkten om vilka bra egenskaper jag har så blir jag ofta besviken. Jag antar att folk har besvärligare att ge beröm än att kritisera, åtminstone i mina kretsar.

Jag kom på att fråga om vilken symbol de ansåg representerade mig och då blev det lättare att få ut positiva saker. Min man kom med något ganska lustigt och spännande som han kände representerade mig.

Äntligen

Nu är det äntligen nytt år och jag går darrig in i det. För in kom jag vare sig jag ville eller motsatte mig det.
Nu ska det bli ett hälsosammare år, jag ska försöka ägna tid åt det som betyder något för mig, det är mitt mål för detta året. Om jag skulle göra en lista på allt jag vill göra så skulle den bli så lång så jag hade fått prestationsångest direkt. Så jag tar en sak i taget, det viktigaste först.

Nu ska vi äta middag som min man har gjort.