Så är läget nu,Obs kan bli trist att läsa

Jag skriver om min sjukskrivning och så kallade rehabilitering, mina kontakter med Fk och psyk för att uppmärksamma de problem det medför att var i min situation. Många har nog inte en aning om hur det är förrän de själva eller eller någon anhörig hamnar i fällan, och i dessa tider när många hamnar i Fk;s fängelse så kan det vara bra att ha lite kunskap om det.

Jag har trots tjat från Fk och mig själv i flera år ännu ej fått någon terapeut, psykolog eller stödkontakt på psyk, har heller inte haft läkartid där sen i september.
Om detta kallas en fungerande rehabilitering så undrar jag hur en icke fungerande ser ut. Är det ättestupan eller att bli stenad på torget eller brännas på bål, lite skämt och lite allvar.
Jag har hävdat enträget att jag måste ha en stödkontakt för att klara min rehabilitering, och klartgjort vad jag behöver för att kunna få ett tillfredställande resultat.

Eftersom jag själv jobbat med just det här förut så är jag ganska medveten om vilka resurser som behövs, och att det måste individanpassas eftersom människor är olika och behöver olika sorters stöd.

Nu står jag här idag övergiven av de som ska hjälpa mig. Jag ska bara ta sats och hämta krafter sen ska jag köra igång igen och kämpa, jag ger mig aldrig i livet.
Även om det ordnar sig för mig någongång så ska jag fortsätta engagera mig för dem som utsätts för denna behandling av samhället.