onsdag 25 mars 2009

Så är läget nu,Obs kan bli trist att läsa

Jag skriver om min sjukskrivning och så kallade rehabilitering, mina kontakter med Fk och psyk för att uppmärksamma de problem det medför att var i min situation. Många har nog inte en aning om hur det är förrän de själva eller eller någon anhörig hamnar i fällan, och i dessa tider när många hamnar i Fk;s fängelse så kan det vara bra att ha lite kunskap om det.

Jag har trots tjat från Fk och mig själv i flera år ännu ej fått någon terapeut, psykolog eller stödkontakt på psyk, har heller inte haft läkartid där sen i september.
Om detta kallas en fungerande rehabilitering så undrar jag hur en icke fungerande ser ut. Är det ättestupan eller att bli stenad på torget eller brännas på bål, lite skämt och lite allvar.
Jag har hävdat enträget att jag måste ha en stödkontakt för att klara min rehabilitering, och klartgjort vad jag behöver för att kunna få ett tillfredställande resultat.

Eftersom jag själv jobbat med just det här förut så är jag ganska medveten om vilka resurser som behövs, och att det måste individanpassas eftersom människor är olika och behöver olika sorters stöd.

Nu står jag här idag övergiven av de som ska hjälpa mig. Jag ska bara ta sats och hämta krafter sen ska jag köra igång igen och kämpa, jag ger mig aldrig i livet.
Även om det ordnar sig för mig någongång så ska jag fortsätta engagera mig för dem som utsätts för denna behandling av samhället.

18 kommentarer:

CharmKatti sa...

Det är skönt att läsa att du inte ger upp, trots alla motgångar. Men jag tycker det är illa att du inte ens har fått någon kontaktperson eller en terapeut som kan hjälpa. Illa är det.
Tror det är väldigt olika från kommun till kommun hur dom hanterar sånt här. Men en sak stämmer ju som har nämnts förut, man behöver vara frisk för att orka få hjälp. Eller att man har anhöriga som kan och orkar ställa upp och kämpa.
Du är stark, jag tror på dig!

Anonym sa...

Herregud vad jag blir upprörd av detta...du anar inte.
Jag har en dotter - äsch, jag mailar dig istället!

Anonym sa...

Tack för du delger dig...
Jag har en jobbig situation och kommer säkert hamna där som du!
Ta en dag i taget...
Förstår inte vad somm händer med samhället ...
Jag tror självmorden och stölder kommer öka rejält i år ..
Men det medför ändringar ,,de får inte hålla på och "leka" så här med oss..Grrr
Synda att ni meijlar varandra Marskatten,,jag behöver alla fakta jag kan hitta..
Kram från en trasig.Ringblomma

Anonym sa...

Trasig Ringblomma - jag har inte mycket att tillföra, mer än min upprördhet över hur det kan få bli så här.
Jag har en dotter som varit sjukskriven i snart 6 år och hon har tack och lov aldrig behövt uppleva det som Bloggullet gör.
Jag är rädd för att man behandlas olika beroende på vilken kommun/landsting/F-kassa man tillhör.
F-kassan tillämpar ju nu de nya betydligt mer strikta regler som regeringen satt upp och det efterföljs nog lite olika på vissa kontor.
Det har, antar jag, med vilka läkare som f-kassan har knutit till sig.
Paragrafryttare är de allihop nuförditen!
De läser inte journaler utan bedömer helt godtyckligt och tar inte hänsyn till patientens egen läkares utlåtanden.
Om jag går igång och blir arg på något, så är det just detta!

hugan sa...

oj vad jobbigt...jag vet inte vad jag ska säga riktigt, tycker så synd om er alla som hamnar i kläm...så onödigt..hoppas du hittar styrkan att kämpa på!! Jag håller min tumme för dig.

Christina sa...

Jag blir lika upprörd varje gång jag läser om hur du blir behandlad!

Jättebra att du inte ger upp. På dom bara! Heja!

Lallis - liv och leverne sa...

Man blir bara bra förbaskad över hur man kan bli behandlad när det är just det sista man behöver - kämpa för sin rätt när man är sjuk.
STOR kram Lallis

Anonym sa...

Det är märkligt att när man själv ägnat sitt yrkesliv att hjälpa andra då är det OK, men när man själv behöver hjälp så finns ingen att få.
Det som du är utsatt för är misshandel av dem som är satta att hjälpa dig. Inget förvånar mig längre. Efter ett tag så blir man luttrad.
Stå på dig!!

Mina ord - min vardag sa...

Bra att du inte ger upp. Kämpa för dina rättigheter. Ibland kan man undra vad det är för samhälle vi lever i ska det verkligen behöva vara så här.

Anonym sa...

Heja på!

Jag tycker du ska söka dig till en organsiation som redan är i farten och engegerar sig för precis det du beskriver.

Ja gskickade dig ju en länk om det...i något tidigare inlägg..
Det var ju i Västernorrland det pågick...eller centrum fanns.

Heja på!

Samtal från min trädgård sa...

Det är för jävligt, något annat går inte att säga. Sitter ju själv i det, även om man kämpar som en tok, men min fråga är om jag orkar med arbetsträningen i det tempo, som jag själv har tänkt mig. Allt detta gör ju att man blir ännu mera trött, får tillbaka sin symptom från tidigare och då är spiralen ju på väg neråt igen....Jag skickar dock cyberkramar och cyberenergi till dig, hoppas att det finns en väg lite i taget för dig. Vi måste stödja varandra.

Afrodite sa...

Åh, vad man blir förbannad av att höra detta gång på gång. Likadant för många i din situation. Och detta ska ett "välfärdssamhälle". Känns som om vårt samhälle är på väg att stjälpa den lilla människan istället för att hjälpa henne och det är fruktansvärt!
Stå på dig och ge dig inte förrän du får den hjälp som du förtjänar och behöver! Kämpa på!
styrkekramar till dig! =)

Willewira sa...

Ibland önskar man att man kunde skicka lite vett per post till dem. Gissa om lådan skulle vara överfull!!??

Skönt att höra att du inte tänker ge upp, för tyvärr är det ju bara du som får lida för det. Du och din omgivning.

Kan inte låta bli att fundera över hur svårt det är för människor att fatta. Och främst de som bestämmer reglerna. För hur det än är så är det de regler som alla handläggare måste följa. En sak är säker... Jag skulle aldrig vilja jobba på FK!!!!
Tänk att veta att de beslut jag tar är inte det bästa för människan i fråga!? Usch!!

Jag tänker på dig och peppar dig! Hoppas du känner det!
All kraft och styrka till dig! Och lite glädje också! Det kan du behöva!

Kramar
Willewira

Anonym sa...

Efter att ha läst alla kommentarer skulle jag vilja höra från någon ansvarig inom FK som berättar hur vi får stopp på detta. Jag läser massor av bloggar som handlar om samma saker men det verkar inte som om FK läser om verkligheten.... Skickar styrkekramar till dig!!!

Karin Berg sa...

Det ska inte vara på det sättet som det är idag. att du blir lämnad alldeles på egen hand. Och läser man ditt inlägg så förstår jag att det har varit jobbigt för dig och är jobbigt. Rehabilitering ska skötas med hjälp av någon och ska vara en del av processen att bli frisk och individanpssas precis som du skriver. Det är så sorgligt när ingeting fungerar. Jag hoppas att du ändå försöker må bra, för din egen skull. Kram.

Anonym sa...

man blir bara trött...inte konstigt att så många är sjuka! Jag var på väg in i den berömda väggen för ett tag sedan. Har varit där förr, så därför kände jag igen symtomerna och satte stopp i tid. Nu "sköter" jag hela sjukskrivningen och rehab själv. jag har arb 50% en längre tid och nu gått upp på 75%. Jag bestämde helt själv, ringde bara vårdc. och fick ett sjukintyg i brevlådan efter några dagar. Har inte träffat en läkare på jag vet inte när...Äter medecin och får känna mig för bäst jag kan själv. Känner mig ganska ensam och vissa dagar funderar man ju hur det ska bli...

Bloggullet sa...

Till allihop.
Jag uppskattar ert stöd och uppmuntran och har kommenterat på era bloggar istället för att svara här.
Och carina, om du har någon blogg så kan du ju lämna adressen här så jag kan besöka dig med.
Ha en härlig dag.
Kramar

Anonym sa...

Jag klantade mig när jag skrev avsändare! jag brukar skriva min adress!