tisdag 10 mars 2009

Motigt

Jag har känt mig starkare och gladare senaste tiden, har sluppit vara upprörd och nervös över olika saker. Jag har känt att jag är på väg att få en tillvaro som jag är mer nöjd med.

Tills i morse.
När jag skulle till arbetsträningen idag kände jag ett sånt massivt motstånd över att gå dit, jag tvingade mig dit för ibland lättar det när man är där.
Som det kröp i kroppen och jag bara kände motvilja när jag var där, så jag gick hem.
Nu är jag helt hispig och desperat över vad jag ska ta mig till, är rädd för att FK drar in sjukpenningen när jag inte följer planeringen.

Om meningen är att jag ska få bättre självförtroende och bli rustad för en återgång till arbete så gör arbetstäningen där jag är nu bara allting sämre.
Jag blir så uppretad över att folk plötsligt ska rehabiliteras och så har de inte några genomtänkta planer för detta, de har knappast satsat några ekonomiska resurser på detta.
Vi är faktiskt människor med känslor och inte en samling maskiner som de kan leka med som de vill.
Jag vill inte gnälla och klaga, jag vill ha lugn och ro, vad ska jag ta mig till egentligen.

1 kommentar:

Maria sa...

Tråkigt att du ska behöva känna det så...
inte roligt när det tar emot och det
inte alls känns bra.Hoppas att det löser sig för dig.

Kände så där jag med en gång när jag skulle
gå någon kurs på arbetsförmedlingen..nu var det längesedan så jag minns inte om det
också var någon slags arbetsträning.Men jag minns att jag kände en stark motvilja och ville inte alls vara där så jag gick hem.

Kram Maria