Jag har nu planerat att jag ska försöka få förtidspension eller sjukersättning som det nu heter när jag ska till psyk i april, ska lägga mitt krut på det.
När jag blev sjukskriven och hade varit det ett år så försökte Fk erbjuda mig eller snarare tvinga mig till förtidspension för så var reglerna då. Enligt beslut från regeringen skulle Fk försöka förtidspensionera så många som möjligt som varit sjukskrivna ungefär ett år.
Då kämpade jag emot förtidspensionen, Fk lämnade ändå in ansökan till socialförsäkringsnämnden,alltså försäkringskassans nämnd. Jag överklagade och fick rätt och det var jag ganska stolt över då.
Nu när jag vill ha förtidspension så har reglerna ändrats så nu är det besvärligare att få, så ironiskt det är. När de slängde förtidspensionen efter en ville jag inte ha det. Och när jag sen vill ha det så får jag det inte, helt absurt som olika regler kan förstöra människors liv.
Nu är jag så trött på det här så jag ska försöka släppa det till april, dock måste jag vara ordentligt beredd på vad jag ska säga. Sen är jag nervös för hur läkaren är, det är ju första gången jag träffar honom så det beror ju på honom hur beslutet om min förtidspension blir.
Jag skulle vara glad om ni som är i samma situation som jag eller har varit skulle vilja berätta om det för mig här på bloggen eller om ni mailar till mig.
Inlägg
Dagens ord 153
-
*TUNGKRULLARE*
*-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i
munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. ...
1 timme sedan
.jpg)
11 kommentarer:
Jag vet inte, men är förtidspension det bästa?
Då får du ju inte jobba även om du skulle vilja. Eller finns det nåt maxbelopp på vad man får tjäna vid sidan om så att säga.
Känner du att det är det här du vill så är det du ska begära, men du har ju till mötet i april att fundera och kankse det mötet med läkaren kan resultera i nåt positivt. Hoppas det iaf!
Till Katti.
Egentligen vill jag ju jobba, bara det att jag orkar inte tjafsa och krångla längre. Och under en rehabilitering ligger ju hela tiden hotet om indragen ersättning om jag inte klarar, orkar eller gör som Fk osv. vill.
Så det är ju ett dilemma.
Jag hoppas att mötet hjälper mig till ett bra beslut.
Kramisar
Jag skulle ju råda dig till att ha någon med dig som hjälper till att komma ihåg vad som sagts... Såna där möten är inte att leka med. Jag hoppas att det blir till ditt bästa.
Känner precis igen det du beskriver. Min tillfälliga sjukersättningsperiod går ut siste juli och jag överväger väldigt mycket att försöka få till en permanent sjukersättning (för mig gäller det dock "bara" 50% just nu).
Med regeringens nya regler att folk med permanent sjukersättning skall kunna få jobba utan att riskera att sjukersättningen dras in så känns det ju som ett självklart val. Å andra sidan så litar jag inte ett dyft på dem och deras regler längre. Det kanske bara är ytterligare ett knep för att kolla hur många som "fuskar" och sedan ändra reglerna därefter...
Samtidigt, så som det är nu när man inte alls vet vad som händer oss när vår tillfälliga sjukersättning går ut så känns det inte som om det finns något annat val än att begära permanent ersättning och hoppas att det går igenom. Så känner i alla fall jag... Lycka till med ditt beslut!
Till Bloggblad.
Jag tänkte ta någon med för det är inte att leka med som du säger.
Kramar
Till Ingela.
Jag tänker ungefär som du och litar inte heller på någonting som de kommer körandes med.
Så det skulle kännas lugnast med permanent sjukersättning för det kan de knappast ändra på.
Även om jag egentligen skulle vilja jobba några timmar,
Kramar
Jag ville inte heller blir sjukpensionerad då för snart tjugo år sedan. Men nu inser jag att det var klokt av både mig och f-kassan att göra så.
Tror inte jag hade varit till någon större glädje för varken arbetgivare eller mig själv om jag hade envisats med att fortsätta jobba. Även om det är det man helst av allt vill.
Det är tråkigt att det blir så här, men ibland får man ju välja mellan pest och kolera och hoppas att det blir bra ändå.
Enligt ett brev jag fick från f-kassan kan man tjäna upp till 42800 utan att sjukersättningen minskar... Och där påstås också att rätten till sjukersättning har man alltid kvar.
Nu är jag väl lite luttrad vid detta laget och tror att det ligger en "gravad hund" i det hela.
Och så är det ju det här med att; kan du arbeta ena dan, så går det ju att ifrågasätta varför du inte kan jobba nästa. Det här med att man mår skit mesta delen av tiden men har sina ljusa stunder är svårt att få att gå ihop med ett vanligt lönearbete. Det är bara så!
Jag hoppas att det löser sig så du får lite ro!
Det är så jäkla jobbigt att leva i ovisshet och det gör ju inte sjukdomen bättre precis...
En jättekram!!!
Som andra redan sagt så måste du har någon med dig, gärn anågon du har pratat med under tiden du varit sjuk och en representant för facket om du är medlem. Det går också bra att ha någon annan med, som inte behöver yttre sig utan bara är ett stöd.
Hur man ska välja, arbete kontra permanent eller delvis permanent sjukersättning är svårt att veta, du vet bäst hur du mår alla dagar. Att vara utbränd och få någon permanent sjukersättning fick jag veta var helt uteslutet med det nya systemet som finns.
För min egen del så får vi se, hur det blir med min arbetsträning, men går det inte, så måste man ju kunna få delvis sjukersättning antingen permanent eller tidsbegränsad, så man har en chans att försöka sig på åtminstone kvarts, halv eller trekvarts tid under en tid. Även om FK säger att möjligheten inte finns så är det så vitt jag vet via mitt fack inte heller rättsligt prövad ännu, men då får man ju pröva det då.
Kämpa på och många cyberkramar till dig.
Jag är i samma sits som dig.
För 10 år sedan stred jag med näbbar och klor för att INTE bli förtidspensionerad.
Jag vägrade tro att mitt yrkesliv skulle vara slut redan då.
men idag ångrar jag att jag inte antog erbjudandet.
Nu sitter jag med mega ångest och en tidsbegränsad sjukersättning som går ut sista augusti.
jag har nu med STORT stöd av min läkare ansökt om förtidspension.
Så nu återstår flera månaders vånda innan jag vet hur allt blir.
Får jag avslag så vet jag inte vad jag ska göra,för jobba går inte.
DET har jag förlikat mig med nu..............för det mesta i allafall.
Det här blev långt............
ha det bra!
Skickar över en pepp kram!
Min tid har inte kommit än, men i november blir det ångest, då går min tidsbegränsade sjukersättning ut. Jag tror du redan fått bra råd om att försöka involvera fler personer som kan vara ett stöd.
Så vill bara skicka en varm kram från någon som förstår din oro...
Kramar till dig ...
Jag vet hur du känner...
Kram Jenny
Skicka en kommentar