Nu har jag fikat ute på stan med mina bästa kompisar som är några av dem jag känt längst. En lärde jag känna när jag var sju år och den andra när jag var tolv.
Just dessa kompisar anser jag är guld värda eftersom vi känt varandra så länge och jag älskar dem.Jag är så glad och ödmjukt tacksam över att jag har dem.
Där är några till som jag har kontakt med som jag känt länge. Undrar hur det kommer sig att jag har kvar vänner som jag känt länge, ofta sen jag var liten. Och vänner jag lärt känna senare efter jag blev 20 år har kommit och gått, och ibland kommit igen, och de flesta umgås jag knappast med.
Undrar om jag ändrat mig som person eller om de banden som knöts när man var ung blev starkare och mer hållbara på något vis. Man har som vuxen eventuellt blivit mer stängd och restrektiv med vem man släpper in på livet och ger av sig själv till.
Inlägg
Dagens ord 153
-
*TUNGKRULLARE*
*-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i
munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. ...
1 timme sedan
.jpg)
12 kommentarer:
Det är intressant hur olika det kan vara. Jag har inte kontakt med några barn/ungdomsvänner alls. Vet inte om det är för att jag flyttat så mycket, eller om jag bara är sån.
Det låter iallafall mysigt att få ha den sortens kontinuerlig vänskap. Blir glad att du har dem. :)
Kram!
Till S.
Nu är jag ju ganska trög när det gäller att träffas, så även om det inte blir så ofta så finns de där ändå.
Jag har ju också flyttat omkring så min bekantsskapskrets är ju ganska brokig av alla sorters människor.:0)
Kramar
Riktiga ärliga goa vänner är guld värt. Dessa vänner ska man vara väldigt rädd om, för dem växer inte på träd. Här är heller ingen höjdare gällande vädret, regndroppar lite blåst och allmänt ruggigt, med andra ord inomhusväder.
Önskar dig en fin och bra helg.
Jamen, DET DÄR känner jag igen! De flesta som jag lärt känna senare i livet är såna som jag umgås med i några år och sedan försvinner de ur mitt liv och nya (ofta lika korta) bekantskaper/vänner kommer i deras ställe... Undrar just vad det kommer sig? Där gav du mig något att fundera på;)
Hoppas att du får en skön helg, Kramar
Jag önskar att jag hade bott tillräckligt länge på ett och samma ställe för att kunna behålla de vänskapsband som har knutits genom åren.
Flyttar man mycket blir det så tyvärr, de vänner man får behåller man inte alltid kontakten med.
Jag har en barndomsvän som jag brevväxlar med, på det gamla goda viset, men vi träffas väldigt sällan.
Jag har tre barndomsvänner kvar....
Två av dom har jag utvecklats "tillsammans med"
den siste har jag bara kontakt med just för att hon är barndomsvän....vi är jätteolika!
Sedan har vänner kommit o gott under årens lopp..:)
Man har olika utbyte av dom...om du förstår vad jag menar....
Jag fyller år den 8 april.:)
36 nu...huh.
Du då?
Kraam Virpi
Mina bästa vänner känner jag sedan sexårsåldern. Vet inte vad det är, men banden är starkare. Det är så skönt när vi träffas, vi kanske inte setts på flera år, men tar ändå vid där vi slutade. Som om det var igår vi sågs, och inte två-tre år sedan. Med dem behöver jag aldrig förklara något. De har ju liksom varit med från början.
Kram ☺
Har flyttat så många gånger under uppväxten, så några barndomsvänner har jag inte kvar. Däremot ett par jättegoa kompisar jag har träffat genom barnen... Och dom kontakterna finns kvar trots flyttar hit och dig :-)!
Goda vänner är verkligen guld värda!!!
Kramen!!!
Visst är det underbart med riktiga vänner. Imorgon ska jag hem till en som jag ej har sett på över 1 år och snacka om att jag längtar
Kram
Ha en underbar helg
Lotta
Tack :) Hmmm undra vad det är med min blogg för fler som inte kunnat kommentera ibland.
Kram
msit att fika med sina kompisar :) detskall man göra ofta
ha det bra
Det är så härligt med de vänner man har som man inte behöver göra sig till för. Man är den man är och behöver inte förklara saker långt tillbaka. De förstår ändå. Kramar...
Skicka en kommentar