torsdag 26 mars 2009

På kalas igår med frustration och skratt

Igår blev min älskade, söta mormor 93 år så vi var där på kalas. Jag träffade nästan hela släkten på min mors sida, de på min fars sida är spridda i hela landet.
Det var trevligt att träffa dem och det blev ju prat om allt möjligt. Jag hade behövt göra sånt oftare.

Eftersom många i släkten har besvär med att förstå det här med psykiska åkommor och utbrändhet så skulle jag behöva massor av tid att förklara, diskutera och prata med dem om det. De säger ofta att andra får ju stå ut på trista jobb, att de själva är trötta, att man kan orka om man vill, man får skärpa sig osv.

Jag undrar om min släkt är särskilt tröga med att begripa det här, eller folk i allmänhet är lika ovilliga att förstå de här problemen. Beror det på trots, fördommar eller motvilja att de är så frustrerande envisa med att inte vilja förstå.

Min släkt är ju snäll och trevlig egentligen, så jag blir explosionsfärdig när de inte begriper. Och det är ju inte lämpligt att explodera vid kaffebordet när vi dricker kaffe i lugn och ro ur små, gulliga kaffekoppar med blommor och gulddekor och äter småkakor och tårta. Det är liksom inte läge då att släppa loss frustrationen, blir full av skratt när jag tänker på hur komiskt det skulle se ut.

9 kommentarer:

hugan sa...

;) det är bra att du ser det komiska i situationen! Jag tror humor kan hjälpa upp många trötta själar!

hmm...ja egentligen vore det inte mer än rätt att få ett utbrott just då...kanske enda chansen att de verkligen skulle förstå?! fast det vore kanske lite synd om rara mormor...möjligen skulle nån tant åxå svälja fel och få ett fasligt hostanfall, eller än värre nån smula som hamnar fel och nära nog kväver sitt offer, vem skulle då få skulden för det??? mjaaa...kanske bäst att det stannar vid en rolig tanke!

Christina sa...

Förstår din frustration, jag som har ständig värk i kroppen men som är mån om mitt utseende tror nog många att jag är frisk som en nötkärna.
Det är hemskt, hade man haft armen i band eller gått på kryckor, ja då är det en annan sak tydligen.

Som du skriver, inte kan man ställa till det på ett kalas.

Jag fyller i April, den artonde......

Hoppas att allt reder sig med FK och att det blir till det bästa för dig,

Ha det gott vännen
Kram

thebromanders sa...

Ja, det är jättefrustrerande sånt där... De KAN inte förstå det, för de har inte varit där! Tror att det är omöjligt för andra att förstå vad det är som händer med en människa som lider av depression/utbrändhet eller andra psykiska besvär. Så du kan nog förklara dig blå. Tyvärr:)

Roses & Angels sa...

Hej! Varsågod! :-). Hoppas det hjälper liiiiite i alla fall. Kram Christa

Samtal från min trädgård sa...

Så är det. Ingen idé att spilla sin energi med att förklara hur det ligger till, ingen som inte har varit där vet, vissa har förmågan att föreställa sig, men de flesta inte. Så gör något annat, skratta är ett bra bud, för det blir ju bra komiskt.

skimmer sa...

Hej jag läser dig ofta. ser din kamp med FK och rehablitering

Vill rekommendera www.utbrandhetshjalpen.se
ett jättebra aktivt forum---testa.Det var ett stöd för mig..

Gullan sa...

Åh, har du en mormor i livet, va roligt!
Min egen mormor dog för två tre år sen (minns inte riktigt), och det kunde hon göra sketkärringen!
Däremot hade jag önskat att ha fått ha kvar min farmor och farfar i livet. Farmor dog väl när jag var runt 23 år och farfar två år senare :(
Min riktiga morfar lever, men den sketgubben har jag inte träffat, å inte vill jag göra det heller!
Vare sig han eller min mormor har gett min mamma annat än sorg och smärta :(

Kramar!!

S sa...

Oj du, att "uppfostra" sin omgivning kan vara rätt hopplöst ibland... folk vill nog väl men det blir för jobbigt för dem att öppna upp för något som bryter av mot deras invanda världsbild. Lättare att fördöma om det känns obekvämt att försöka förstå. Alla människor är inte såna, men tillräckligt många.

Nä ibland får man bara skratta åt det, för sin egen skull.

Önskar dig en bra dag trots allt.
Kram!

Bilder från min kamera sa...

Många upplever nog sådant som besvärligt och känner motvilja av att tar det till sig, och prata om det.Förståelsen av att någon kan må riktigt dåligt är minimal hos många människor. Hela tiden hör man orden...men du får väl rycka upp dig, det finns dem som har det värre än du. Men nu är det inte andra det hela handlar om, utan den som just då mår dåligt och vill att någon skall förstå-lyssna. Något medlidande är inte den personen ute efter att få, utan just någon som inte dömer utan bara finns till hans och lyssnar.

Tröghet tror jag inte det är, utan mer oförståelser, när man inte själv mår dåligt och känner till att många dras med sådant du nämner. Det är vad jag tror.Men spekulationerna kan nog ter sig väldigt många omkring detta.

Du undrade hur jag fick dit namnet på mina foto. Det fixa jag till i PhotoShop. Lätt som en plätt om man nu vet hur man gör. Jag har suttit i det programmet i många år så numera kan jag en hel del, men fullärd blir man aldrig oavsett vad det gäller. :)

Vinkelevink!