tisdag 10 mars 2009

Ett förvirrande samtal

När jag kom hem ringde jag ett samtal för jag behövde prata med någon. Först gick det bra, sen hävdade personen att jag fick stå ut även om jag inte trivdes, att massor med människor vantrivs på sina jobb och ändå måste gå dit.

Jag har hört detta argumentet förr och funderat på det själv att jag borde stå ut på en kass arbetsträning för det gör ju andra med trista jobb.
Ändå anser jag att detta handlar om mig och mitt liv,och då måste jag ju ta hänsyn till mina upplevelser och känslor för att få ett bra liv.
Och jag känner inte att jag får det stöd från psyk tex. eller från någon för att uppnå detta, som jag egentligen önskar.

Sen är jag ju faktiskt sjukskriven på grund av mina problem och det är ju inte de som står ut med sina trista jobb. Jag beundrar dem för att de står ut, och önskar att även jag gjorde det. Dock har det kommit en depression och utbrändhet i vägen för mig.

Är jag en bortskämd, slö person som inte står ut med arbetsträningen? Eller hur är det, jag känner mig helt förvirrad nu.

19 kommentarer:

JASMINEN sa...

Min syster har råkat ut för sådant också och det vill jag inte kalla att vara lat.

Uffematten sa...

I regel är det människor som har stora krav på sig själva som råkar ut för sådant som du har...
Så, NEJ du är inte bortskämd och slö...
Och dom som aldrig har varit i din situation kanske ska prata med små bokstäver om vad man kan och inte i det läget!

Styrkekram skickas express!!!

Anonym sa...

Du har rätten på din sida att byta arbetsträningsplats eftersom arbetsplatsen inte betalar dig något för arbetet de utför. Du kan alltid skriva till F-kassan och fråga dom, dvs, någon annan än din handläggare. Det är samma regler i hela landet och du kan säkert få en utskrift av deras egna regler som du kan visa handläggaren. Detta hörde jag från min handläggare när jag arbetstränade. Fast självklart vill dom på f-kassan och Af att du ska stanna på ett ställe - mindre pappersarbete för dom... Kram diamanten

CharmKatti sa...

Det är bara Du som kan veta vad Du känner och vad Du vill!
Jag håller med DIamanten/anonym att prata med fk, kankse till och med be att få byta handläggare. Stå på dig!!! Du kan och är duktig som faktiskt säger ifrån.
/Kram

S o F sa...

Först: Tack för din gulliga kommentar hos mig, den värmde mig så gott. :)

Sedan: Du ÄR inte bortskämd och slö, men du har en tanke om dig själv att så kanske skulle vara fallet.
Den negativa tanken har en förmåga att dyka upp ibland när vi inte klarar det som andra har bestämt att vi ska fixa eller som vi själva har trott (hoppats) att vi ska klara.

Ofta är vi sjukare än vad vi själva vill tro och absolut enormt mycket sjukare än vad andra kan föreställa sig.

Lita på dig själv och kroppens reaktioner, bara du vet hur väldigt väldigt lite du(vi) klarar av.

Jag har försökt arbetsträna flera gånger för några år sedan, och hur mycket jag än ville och hoppades på att det skulle gå, så skrek kroppen bara: SLUTA!

Kram!

Tidsfördriv sa...

Lider med dej i det du beskriver, men jag hoppas att du kan/orkar ta tag i situationen, för visst har även du rättigheter!

Du undrade vad det är för storlek på skärmen till datorn, den är 8,9", så inte så stor!

Håller tummarna för dej och skickar över en styrkekram även jag!

Sköt om dej

Maria sa...

Jobbigt med såna där kommentarer där man får höra att det minsann finns fler som känner likadant. Man är väl inte dum i huvudet så man inte fattar det. Men om dom vantrivs på sina jobb så får väl dom göra något åt det så tar vi hand om vårat. Vi ska väl knappast behöva ha deras bekymmer på våra axlar. Och det är faktiskt inte alla som vantrivs som bara står ut utan en del sadlar om till något annat, byter arbetsplats eller vad det nu kan vara.
Stå på dig!
Kram

LillaFlisan sa...

Man har bara ett liv och det är för kort för att man ska behöva stå ut!!!

Stå på dig!

Flisan

gulle hexan sa...

hallojs..
du ska inte behöva stå ut!! alls..
försök kämpa!!
allt gott
kram

Gisan sa...

Nej tanken är ju att man ska få en bra väg in i arbetslivet och livet igen. Det får man inte av ett sånt bemötande. Jag hoppas verkligen att det löser sig. Kramar...

Maria sa...

Den du talade med verkade inte alls förstå dig.
Det är ju viktigt tycker jag att man trivs på ett ställe och att man som du skriver tar hänsyn till sina egna känslor.Och man är ju inte sjukskriven föroskull utan att man har
problem.Har man dessutom depression och utbrändhet så blir man väldigt handikappad
mentalt..lider också av det + att jag har social fobi som jag får kämpa med.

Så fint att du kan skriva om dina känslor..
tror att jag förstår hur du känner det och
det är inte alls så lätt som många kanske tror.
Jag hoppas innerligt att det löser sig för dig!

Tack för gullig kommentar,jo när jag tog
kort på Maja så var jag inne och läste på
din sida.=)

Sänder dig varma kramar,
från din vän Maria

Maria sa...

Håller helt med Uffematten och SOF,kan inte
beskriva det bätttre själv,Har själv stora krav på mig själv och när jag inte fixar det så blir jag ledsen och besviken på mig själv.

Och ofta så tror man att man ska klara av en ska fast kroppen och psyket inte gör det.Man
måste nog inse att man har sina begränsningar
och ta hänsyn och vara mer rädd om sig själv.

*Kram*

puffan sa...

Nej nej nej! Du är hur bra som helst som försöker!

Vissa människor förstår inte helt enkelt. Och har man inte varit där själv så är det väldigt lätt att döma andra.

Ta inte åt dig! KRAM!!!

Marskatten sa...

Du får absolut inte tänka att det skulle vara något fel på dig, för att du inte trivs/orkar/kan jobba på en arbetsplats.
Aldrig i livet.
Det är ju inte meningen att man ska tillbaka till ruta ett!

Kram!

Annela sa...

Nej, det är inte dig det är fel på. Tro inte det! Under min förra arbetsträning hamnade jag i en möbelaffär, där vi bara flyttade möbler och arbetet var hur tungt som helst; kort sagt, det var helt fel för mig.
Jag skickade ett mail och ringde till min handläggare på Af och talade om att det var fel för mig, inte PÅ mig och att hon faktiskt fick försöka hitta en annan plats. Det är deras skyldighet och det är meningen att man ska prova sin arbetsförmåga och då måste det vara på ett ställe, som passar. Inte ett ställe där man känner att man blir sämre.
Stå på dig!

Roses & angels sa...

Hej! JA allt verkar lösa sig! Kan förstå att du vill ha soffan hihih jag har också väntat på den LÄNGE!! Var faktiskt inte så dyrt heller måste jag säga och det bästa med den är att den går att tvätta. Ha en bra dag Kram Christa

Erika sa...

Oavsett vad det är man gör i livet ska inte det innefatta vantrivsel, vad får det då för effekt till den som måste utföra detta? Är man sedan då sjukskriven för något så blir det dubbelt upp i allt det. Att trivas är väl A-O. Men i dagens samhälle är det mesta så förvridet som det bara är möjligt. Man ska göra det och det och det...utan att ofta ta den minsta lilla hänsyn till personen som får det sig tilldelat.

Jag tycker inte alls du är slö och bortskämd, du hävda din rätt...och det har du all rätt att göra. En arbetsträning ska väl vara något man känner är bra för det egna jaget, inget som man ska känna negativt mot att utföra.

Bara stå på dig för ingen annan gör det åt dig.

Kramkram

Mz.olsson sa...

Nej, det där tror jag inte att du behöver just nu... detta är det värsta, tycker jag. Att andra människor inte har en aning!! Det här är ingenting man själv har valt. Och man KAN inte säga till sig själv: "Kom igen nu!! Alla har det lite jobbigt ibland, bara att bita ihop!" Som alla verkar tro att man ska kunna. Det kan man när man är FRISK, men man ÄR inte frisk. Det är det som är skillnaden!! Du måste kunna få bara koncentrera dig på detta nu, att bli frisk. Andra får tycka o tänka vad de vill!

Miss Borderline sa...

Det klart att alla jobb är tråkiga ibland eller att man känner sig less, det gör ju ALLA då och då, men det där martyrskapet om att man ska "stå ut" för att "alla andra" gör det är ju bara skitsnack! Det får väl stå för DOM isåfall om dom vill tiga och lida, men blanda inte in oss ANDRA i det!! Var och en måste söka det som är bäst för henne/honom så stå på dig gumman, DU ska må bra, sen får väl "dom andra" må hur fan dom vill, vill dom inte förbättra sin situation så är det ju DERAS problem och för det så måste ju inte DU må dåligt!

Kram!