Jag har jobbat med att tänka positivare, att få glädje och energi i mitt liv, och kände att jag kommit lite på vägen mot det uppsatta målet.
Sen märkte jag igår hur skört det är, hur lätt det kan raseras, hur jag måste kämpa för att hålla kvar det.
Jag orkar inte gå på krigsstigen längre, jag vill gå på andra roligare stigar.
Jag måste behålla mitt positiva tänkande, jag måste göra saker som ger mig energi. Jag vill inte ramla ner något negativt träsk där jag sjunker ner, sugs ner i ångest och depression. Jag har kravlat mig upp så många gånger, snart orkar jag kanske inte längre.
Jag måste hålla mig på vägar och stigar som leder mig till skogar och blomstande ängar om våren,där det finns sol och ljus, fågelkvitter och ljuvliga dofter, där ett blommande körsbärsträd får mig att tro att jag hamnat i paradiset.
Där måste jag gå framåt i lagom takt och hålla mig fast i ett stadigt grepp, snavar jag så får jag resa mig och fortsätta gå. Jag får inte frestas att vända in på krigsstigen där träsket lurar, bara för att det ibland är den enklaste stigen att gå.
Inlägg
Dagens ord 153
-
*TUNGKRULLARE*
*-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i
munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. ...
1 timme sedan
.jpg)
4 kommentarer:
Jag förstår dig. man måste få behålla den goda energin och slänga bort den dåliga. Och som du skriver ibland är inte den enklaste den bästa. Ha en jättebra onsdag.
"Det är inte målet utan vägen dit som är det viktiga" eller hur brukar man säga? Men visst fasen är målet minst lika viktigt ibland.
I början kan det vara riktigt kämpigt att behålla det positiva i alla lägen men med tiden tror jag att det blir lättare och lättare och ingen är glad jämt. Jag är säker på att du klarar det. Du får säga som Lotta på Bråkmakargatan sa "Jag klarar precis allting. Jag klarar allt UTOM att åka slalom..." :)
Kram
Ja i det där negativa träsket vill
man inte sjunka ned i..tar för mycket
energi.man vill ju kunna tänka positivt..
du skriver så fint om blommande körsbärsträd.
Kram Maria
Oj, det är riktigt jobbigt att läsa... för jag vet precis hur det känns. Har varit där... Åh, vad jag lider med dig. Tänk om det ändå vore lite enklare... Jag hade fel på min sköldkörtel, det var det som gjorde mig deprimerad o väldigt trött. Så nu går jag på medicin sen några år tillbaka, och känner mig väldigt mycket bättre! Vill inte att du ska behöva känna så där... o jag blir alltid så där: Det måste finnas NÅNTING man kan göra!! Vad har du provat eller gjort än så länge?? Har du provat alternativa vägar. Gått till någon "naturläkare" eller vad de nu kan heta i Sverige. Ge inte upp!! Det MÅSTE finnas hjälp att få. Man SKA kunna må bra. Men det kan krävas lite arbete. (och det är ju oftast det man inte har ork till...)
Jag måste ju följa dig på din väg nu, känner jag....
Skicka en kommentar