Nu är det dags igen

Jag hade bestämt mig för att sluta gnälla och att se det positiva i tillvaron. Och så är det dags igen.
Nu går jag och väntar på om en läkare från psyk ska ringa. Fk säger att jag måste ha ett läkarintyg på att jag inte orkar gå på arbetsträningen, annars drar de in sjukpenningen direkt och då har jag inga pengar.

Och jag har ju ingen läkare där som jag nu har tjatat om i månader. Jag ringde ändå dit och sa att de skulle be den läkare jag ska få att ringa till mig, jag har ju äntligen en tid hos en läkare den 8 april.
Ärligt talat har jag inte aning om hur jag ska få tag på läkare om han låter bli att ringa.

Mina val är att gå till en arbetsträning som jag inte orkar gå till. Eller inte kunna försörja mig.
Idag mår jag sämre än någon gång förut, jag fryser och händerna är iskalla och jag vill bara sova ifrån allt.
FK kunde ha väntat tills april eftersom de är väl medvetna om mina problem.