Svar på era kommentarer

Jag bugar och niger som tack för era kommentarer, hur skulle jag klara mig utan er? Just nu är ni mitt stöd.
Jag svarar på kommentarerna här för det är lättare att sammanfatta svaret till er alla. Jag hoppas ni förstår röran som jag berättar om.

När det gäller psyk så har jag varit där personligen för några månader sen, gick rakt in och sa att jag ville prata med en ansvarig för att få en läkartid. Jag fick då prata med klinikföreståndaren som förklarade att de inte prioriterade intyg och sjukskrivningar. Dock skulle hon göra vad hon kunde för att ordna en läkartid.
Tänk att jag har så besvärligt med att få en läkartid trots att jag gått på psyk i årtal.

Tiden gick och det hände inte något och då kontaktade jag verksamhetschefen på psyk och patientnämnden. Och verksamhetschefen lovade att det det ordna sig och bli bra för mig, det skulle hon fixa.
Tiden gick, jag tror att det var månader och jag fick fortfarande inte någon läkartid. Trots löften om bättring.

Jag ringde min handläggare som jag fått på patientnämnden och frågade om det hänt något, hon verkade kort och avvisande och det kändes bara som jag störde, så där var inte något att hämta kändes det som.

Jag mailade då till verksamhetschefen och påminde henne om löftet att ordna besökstid till mig, kort efter kom äntligen en tid efter att jag hållit på i månader och tjatat.
Eftersom tiden var i april ringde jag till läkaren som sa att han skulle ut och resa och därför inte kunde ge mig en snabbare tid.

Jag anser att Fk borde ha förståelse för det och avvakta med att dra in sjukpenningen tills jag varit hos läkaren, de är medvetna om att jag inte kan få någon tid före.

Nu har jag kontaktat Debatt, Agenda, Kalla fakta, Uppdrag Granskning, Kvällsöppet osv.
Jag har även kontaktat några tidningar här i skåne och fortfarande inte hört något från någon.

Nu funderar jag på att göra en "Anna Odell" med skillnaden att jag verkligen behöver hjälp, att det inte är en lek som det var för henne.
Bara det att det är besvärligt att komma på något lämpligt ställe här där jag kan utföra aktionen. Eller hungerstrejka på torget.

När detta är över ska jag bränna pappren från FK på bål och dansa krigsdans runt, och fira att jag äntligen är frisläppt ur deras regelfängelse och bestämmelser.

Hur gör jag nu

Jag uppskattar era tröstande och stödjande kommentarer, så tack för dem för de håller mig uppe.

Nu kommer lite uppgivet gnäll för jag kan knappast tänka på något annat just nu.

Nu har jag sovit, dock gnager oron hela tiden om hur jag ska kunna försörja mig. Jag har försökt allt jag kan komma på för att ta mig ur situationen och få igång sjukpenningen igen. Nu har sjukpenningen varit stoppad i åtta dagar och det är sju dagar kvar till jag har besökstid hos läkaren.

Det känns som om pengarna rinner mellan fingarna som grus och jag kan inte göra något åt det. Femton dagar utan ersättning tär när jag redan har så liten inkomst.
Jag har sällan känt mig så utelämnad, utestängd och sparkat på av samhället som nu.

Nu har jag ringt till vårdkliniken för att få en tid för att kanske få ett läkarintyg och jag har ringt till privatläkare för att få en tid. Och de svarar som jag trodde att eftersom jag är inskriven på psyk så bör de hjälpa mig med läkarintyg för de känner mig bäst och har mina papper. Så de tror inte att de kan hjälpa mig, och så undrar de varför jag inte kan få ett intyg från psyk.

Hur ska jag kunna svara på något som jag inte förstår själv?Hur ska jag kunna svara på varför psyk behandlar mig så uselt?

Sen har jag kontaktat stället jag gjorde utredningen på i höstas och frågat om psykiatrikern där kan skriva ett intyg. Det gick inte eftersom jag är färdigutredd där.

Nu vet jag inte vad kan kan göra mer för att få igång min sjukpenning igen.Jag mår sämre nu än på evigheter, och jag oroar mig läkarbesöket i april. Om även han anser att jag kan arbetsträna och inte vill ge mig något intyg då, vad ska jag då ta mig till?

Jag har även kontaktat tidningar om de vill ta upp min situation. Hur kan psyk och Fk slå så hårt på en person som redan ligger? Är dettta välfärden i vårt land, är det så här den fungerar? Har de ansvariga politikerna någon aning om hur deras regler drabbar oss. Har de det så tror jag ändå att de struntar i oss totalt.

Ensam och trött

Nu känner jag mig bara trött, övergiven och ensam. Även min man blev trött och sur på mig för mina problem idag.
Jag ska nog sova en stund.

Till andra vårteckens måndagen

Jag har lagt in foto

Jag har just varit ute och skulle fotografera, först tog batteriet slut. När vi satt i nya och jag kommit ut och tagit några få bilder så var minneskortet fullt.
Och så är det så fint väder att fota i, solen skiner, blommorna har öppnat sig mot solen och det är knoppar på träd och buskar. Faktiskt är det den varmaste dagen i år.

Jag får göra ett nytt försök imorgon.
Så jag lägger in några foto på mina två kattor istället, de heter Bertil och Bonki.
Även kallade Tussen och Tufsen.

Ska fotografera

Nu ska jag snart ut och fota vårtecken, måste bara lära mig att zooma med kameran. Jag ska ta på körsbärsträdet som jag ska följa under ett år, på björken, rosenbusken och annat som knoppas och skjuter upp ur rabatterna.

Jag hoppas att jag inte sårade någon med mitt förra inlägg, för det var inte meningen. Om jag gjorde det så får ni höra av er till mig.

Fattigbloggen,förtidspensionärer och sjukskrivna

Nu när många kommenterar Fattigbloggen så vill jag komma med lite funderingar som jag har.

Mina funderingar är att många förtidspensionärer, alltså folk med sjukersättning, och fattigpensionärer har det lika uselt som socialbidragstagare har.
När man har socialbidrag kan man få extra ersättsättning för glasögon, tandvård och läkarbesök osv. Man kan även få bidrag till möbler och aktiviteter till barnen och extra bidrag till kläder.

När man är förtidspensionär och får garantibeloppet kan man hamna under socialbidragsnormen och får inte något extra bidrag till det jag räknade upp ovan. Har man barn som man är försörjningsskyldig till så får man inte något extra när man är förtidspensionär, och det går ju inte att försörja barn på den låga ersättningen man får.
För några år sen låg garantibeloppet för förtidspensionärer på ungefär 6400 i månaden,det var vad man fick ut.

När jag diskuterade förtidspension med FK så sa jag att det är ju ett lagbrott när de ger en så lite bidrag så man inte kan försörja de barn man är försörjningsskyldig till.

Nu har ju både förtidspensionärer, sjukskrivna och socialbidragstagare ett hårt liv när det gäller ekonomin, så jag menar inte att någon grupp av dessa har det bättre eller sämre, jag vill bara upmärksamma de förtidspensionärerna som har garantibeloppet och deras ekonomiska situation.

Fokusera på kamp eller lugn och ro

Jag funderar på om jag ska starta en blogg för endast sånt som berör Fk, sjukskrivning och kämpande, och ha denna bloggen till trevligare saker. Det känns tjatigt att berätta om Fk och fokusera på trista saker när man egentligen skulle önska om man kunde skriva om något roligare.

Jag har lust att kolla Fks regler riktigt ordentligt, kolla artiklar, bloggar och allt som relaterar till de här frågorna och gräva i det för att få ordentligt med fakta. Och då bärs jag av ilskan som får mig att orka ett tag. Sen sjunker jag ner igen, blir trött och vill bara sova.
Att engagera mig så glödande i detta gör att jag försämrar mitt utbrändhetstillstånd.

Jag har ju hela tiden saker jag skulle vilja skriva om sjukskrivning, förtidspension och Fk osv. ur olika aspekter, dock känns det tungt och trist att bara tjata om sånt.
Jag känner mig ganska förrvirrad just nu, som ni kanske märker.

Det hjärtat är fullt av om det talar munnen.

Så låter ett ordspråk som är lämpligt på mig just nu.

Beslut från Försäkringskassan

Jag kan ju berätta för er som undrar att jag fick beslut från Fk igår om att min sjukpenning är indragen från 24 mars och är det till jag har besökstid hos läkaren 8 april. Och sen är jag orolig för vad som händer där och vad han tar för beslut om min sjukskrivning och rehabilitering.

Fredagskväll

Nu sitter jag här och kollar på sjukförsäkringen en fredagskväll när folk äter gott, dricker gott och umgås eller festar. Jag ska ge mig nu och gå och kolla på teve och mumsa på något gott.

Om sjukförsäkringen i DN

Här är en länk till en bra artikel i DN om sjukförsäkringen och de nya sjukreglerna.
Sjukförsäkringen

Om vårteckensutmaningen för bloggare

Jag är med i vårteckensutmaningen på bloggen Humlebacken där bloggare från hela landet deltar, därav mina foto i tidigare inlägg. Gå in på bloggen och läs mer om även ni vill vara med.

Har lånat självhjälpslitteratur

Nu är det härligt solsken här och jag har varit på biblioteket och hämtat böcker som jag reserverat, det är följande;

Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet, David Allen

Att leva ett liv, inte vinna ett krig, Anna Kåver

Självkänsla nu! , Mia Törnblom

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Ann Heberlein

Jag har tänkt läsa de här böckerna länge och just nu känner jag att det lämpligt, de kanske kan lära mig något bra sätt att hantera mitt tunga bagage. Och de är nog lärorika att läsa för alla.

Foto till vårteckens utmaningen

På kalas igår med frustration och skratt

Igår blev min älskade, söta mormor 93 år så vi var där på kalas. Jag träffade nästan hela släkten på min mors sida, de på min fars sida är spridda i hela landet.
Det var trevligt att träffa dem och det blev ju prat om allt möjligt. Jag hade behövt göra sånt oftare.

Eftersom många i släkten har besvär med att förstå det här med psykiska åkommor och utbrändhet så skulle jag behöva massor av tid att förklara, diskutera och prata med dem om det. De säger ofta att andra får ju stå ut på trista jobb, att de själva är trötta, att man kan orka om man vill, man får skärpa sig osv.

Jag undrar om min släkt är särskilt tröga med att begripa det här, eller folk i allmänhet är lika ovilliga att förstå de här problemen. Beror det på trots, fördommar eller motvilja att de är så frustrerande envisa med att inte vilja förstå.

Min släkt är ju snäll och trevlig egentligen, så jag blir explosionsfärdig när de inte begriper. Och det är ju inte lämpligt att explodera vid kaffebordet när vi dricker kaffe i lugn och ro ur små, gulliga kaffekoppar med blommor och gulddekor och äter småkakor och tårta. Det är liksom inte läge då att släppa loss frustrationen, blir full av skratt när jag tänker på hur komiskt det skulle se ut.

Hur jag ska göra

Jag har nu planerat att jag ska försöka få förtidspension eller sjukersättning som det nu heter när jag ska till psyk i april, ska lägga mitt krut på det.
När jag blev sjukskriven och hade varit det ett år så försökte Fk erbjuda mig eller snarare tvinga mig till förtidspension för så var reglerna då. Enligt beslut från regeringen skulle Fk försöka förtidspensionera så många som möjligt som varit sjukskrivna ungefär ett år.

Då kämpade jag emot förtidspensionen, Fk lämnade ändå in ansökan till socialförsäkringsnämnden,alltså försäkringskassans nämnd. Jag överklagade och fick rätt och det var jag ganska stolt över då.

Nu när jag vill ha förtidspension så har reglerna ändrats så nu är det besvärligare att få, så ironiskt det är. När de slängde förtidspensionen efter en ville jag inte ha det. Och när jag sen vill ha det så får jag det inte, helt absurt som olika regler kan förstöra människors liv.

Nu är jag så trött på det här så jag ska försöka släppa det till april, dock måste jag vara ordentligt beredd på vad jag ska säga. Sen är jag nervös för hur läkaren är, det är ju första gången jag träffar honom så det beror ju på honom hur beslutet om min förtidspension blir.

Jag skulle vara glad om ni som är i samma situation som jag eller har varit skulle vilja berätta om det för mig här på bloggen eller om ni mailar till mig.

Så är läget nu,Obs kan bli trist att läsa

Jag skriver om min sjukskrivning och så kallade rehabilitering, mina kontakter med Fk och psyk för att uppmärksamma de problem det medför att var i min situation. Många har nog inte en aning om hur det är förrän de själva eller eller någon anhörig hamnar i fällan, och i dessa tider när många hamnar i Fk;s fängelse så kan det vara bra att ha lite kunskap om det.

Jag har trots tjat från Fk och mig själv i flera år ännu ej fått någon terapeut, psykolog eller stödkontakt på psyk, har heller inte haft läkartid där sen i september.
Om detta kallas en fungerande rehabilitering så undrar jag hur en icke fungerande ser ut. Är det ättestupan eller att bli stenad på torget eller brännas på bål, lite skämt och lite allvar.
Jag har hävdat enträget att jag måste ha en stödkontakt för att klara min rehabilitering, och klartgjort vad jag behöver för att kunna få ett tillfredställande resultat.

Eftersom jag själv jobbat med just det här förut så är jag ganska medveten om vilka resurser som behövs, och att det måste individanpassas eftersom människor är olika och behöver olika sorters stöd.

Nu står jag här idag övergiven av de som ska hjälpa mig. Jag ska bara ta sats och hämta krafter sen ska jag köra igång igen och kämpa, jag ger mig aldrig i livet.
Även om det ordnar sig för mig någongång så ska jag fortsätta engagera mig för dem som utsätts för denna behandling av samhället.

Stoppad sjukpenning

Nu är min sjukpenning nog stoppad från och med i tisdags eftersom jag inte orkat gå på arbetsträningen. Jag mailade min handläggare på Fk som svarade att hon sänt ett beslut hem till mig.

Alla tankar som dessa medför orkar jag knappast med,det jag mest undrar över är om och när jag får tillbaka sjukpenningen, och hur jag ska klara mig ekonomiskt.

Tack alla bloggande sötnosar

Jag känner bara spontant för att tacka er alla fina, gulliga bloggvänner för att ni uppmuntrar mig och liksom håller mig uppe när det går neråt. Och står ut med mitt gnällande ibland.
Massor med kramar till er allihop.

Stressad

När vi var på Ikea igår så gick jag själv och min son och man tillsammans, för att jag skulle kunna få lite lugn. En av orsakerna till att vi åkte dit var att min son skulle köpa en säng, och så var den slut, skulle komma in i dag.
Han blev ju besviken och skulle åka hem direkt, så jag fick stressa som en galningen med det jag hade kvar att köpa.

I söndags städade min son sitt rum hela dagen för att göra iordning för sängen. Han satte ut massor med sopsäckar utanför med saker han tröttnat på. Eftersom han ofta slänger ner sakerna huller om buller så får jag tömma ut sopsäckarna och sortera vad som ska slängas och sparas.
När jag satt med saker från en sopsäck uthällt över hela golvet så höll jag på att få ett nervsammanbrott, och det tog tid att sortera.

Sen blev det Ikea nästa dag och stress igen, även om det var lite roligt.

Och så idag ser hemmet ut som ett katastrofområde trots att vi städade i söndags. Alla matvaror som vi just varit och handlat ska sättas in,alla sakerna från Ikea, tex. blommorna ska sättas på sina platser. Disken ska diskas, diskmaskinen, plockas ur osv., det är saker överallt som ska göras.
Hur gör man för att slippa stressa i hemmet?
Det måste ju göras när man har familj.

Jag ska till Ikea idag

Nu ska vi snart åka till Ikea, äntligen kommer man dit. Jag ska bara köpa dukar, påslakan, blommor, krukor och möbler till sonens rum.

Att jag sen kommer hem med massor med saker får jag vara beredd på, ska bli roligt att kolla på påsksakerna.
Jag berättar vad jag köpt när jag kommer hem.

Jag har fått en award

Jag har fått en award och jag blev så glad, tack gulliga Uffematten
och sänder den tillbaka till dig. Som en award med bumerangeffekt.

Jag har fått en kram

Jag har fått en kram av söta Missen för hon ansåg att jag behövde det. Och det gjorde jag, tack snälla du och jag skickar kramen tillbaka till dig.

Ta en timme i taget eller en minut

Idag känner jag mig som ett urspårat tåg, som liksom kör utanför rälsen. Man bestämmer sig för att leva ett sundare liv och få bättre rutiner för att man är så trött och hängig. Och sen orkar man inte genomföra detta ordentligt just för att man är så trött och hängig. Prata om att vara urspårad alltså.

Här gäller det nog att gå långsammare fram än att ta en dag i taget, här handlar det om att ta en timme i taget. Åtminstone till att börja med.

Något gemensamt med Linda Skugge

På Bloggtoppen.se kan man kolla lite om sin blogg, och jag såg idag att de även ger förslag på vilka bloggar man kan tänkas gilla om man gillar min. Och jag blev häpen när deras förslag var bland annat Linda Skugges blogg, har vi något gemensamt? De andra var Livet som Mamma Mu, åsiktskanonen,Fyra årstider och Mor Karin täppa, och det är faktiskt bloggar som jag själv följer eller har med på min bloggföljarelista.

Huller om buller

Så återgår jag till realiteten igen från drömmarna om att vinna skönhetsprodukter. Igår la jag mig i god tid för att vara jag och tänkte att nu ska jag nog äntligen få ordning på min sömnrutin och sova på någorlunda bra tider. Och så vaknar jag igen efter bara några timmar igen, och sen har jag suttit här och hängt.

Nu sover jag huller om buller med några timmar då och då, och jag börjar bli trött på det. Trött, det är rätta ordet, utled är ett annat lämpligt ord.
Nu ska jag lära mig sova på bestämda tider och sluta tramsa runt på nätterna, så det så.

Mitt liv består av huller om buller lite överallt, många huller om buller är självvalda och andra jobbar jag med för att få till ordning och reda.
Kanske kan det bli om man får leka med ord lite huller om reda, eller ordning om buller.
Bara att leva är ett arbete i sig när man är lagd åt huller om buller hållet.

Och jag håller med, jag är barnslig och det är jag stolt över.

Tävling hos Sandra

Hos Sandra kan du vinna en goodiebag full med fina skönhetsprodukter,tävlingen pågår till 1 april kl.21.00.
Jag skriver om tävlingar här i bloggen för i allt elände så gillar jag skönhetsprodukter och lite flärd i tillvaron. Och så är det så spännande att tävla.

Beslutsångest för en teveberoende

Ikväll är det godis på teve, både Babben och Robinson, hur ska jag kunna välja. Sonen får bestämma vad vi ska kolla på och sen spelar jag in det andra programmet, är man teveberoende så är man. Vilket ska ni kolla på ikväll?

Min man har premiär ikväll på pjäsen som har arbetar med så han är inte hemma, och sen brukar vi ändå gilla olika program.

Jag har köpt någon sorts marsipanglass på Netto som vi ska ha och mumsa på ikväll. Eftersom jag gillar danska så passar det ju bra med dansk glass. Många jag känner hatar danska och jag bara älskar det, njuter när jag kommer till Köpenhamn av att höra när de pratar danska.
Att sen danskarna inte förstår vad vi skåningar säger är en annan, tristare sak.

Jag jublande idag

När jag kom till bloggen Livskrafter idag så jublande jag av glädje. Där hade Emma tagit ett klipp från Youtube med något av det jag gillar mest, Thåström, Winnerbäck som gör låten Men bara om min älskade väntar,en av Nationalteaterns gamla låtar. Tänk, något av det jag älskar mest på en gång alltihop,sen är det är ju massor med
människor och saker jag älskar mer.

Fått ett ängladiplom

Jag har fått detta fina ängladiplomet hos Iréne med bloggen Heaven and Earth ,tack snälla bloggvän.

Börja dagen med sång

Idag började jag dagen med att sjunga låten Jag vill tacka livet, för det kändes så.Sen kan jag ju bara några rader så dem upprepar jag hela tiden, dock struntar jag i om jag kan sjunga eller kan texten. Jag är bara glad för att jag vill sjunga just den låten, för jag tror att de låtar jag omedvetet väljer att sjunga på, de avsöljar min sinnesstämning före jag själv vet hur jag känner mig.

Och att vilja tacka livet är ju härligt.

Bli pigg till påsk

Idag är jag nere för räkning , ska börja arbeta upp min energi och försöka få mer livsglädje igen. Jag ska tvinga mig att ta promenader, äta ordentlig mat, komma ut dagligen, sova på bestämda tider.

Just nu befinner jag mig på en basnivå där det nästan bara gäller att leva och stå ut. De ordinära vardagssakerna känns jobbiga, jag kommer knappast ut, sover uselt, har inte någon direkt aptit mer än på sötsaker, och knappast det heller.
Känns som i en boxningsmatch där de räknat till sju och jag kämpar för att komma upp före tio.

Så det ska ordna sig, det har det ju gjort alla gånger förr. Lite vårluft och solsken så ska jag bli människa igen. Så om några dagar ska jag vara piggare än idag,annars får jag pisk av påskriset.

Utbränd under min rehabilitering

Jag blev utbränd för ungefär 16 år sen första gången. Sen blev jag utbränd ännu en gång för ungefär sex år sen och jag arbetade båda gångerna med människor i det jobb som jag är utbildad till.

När jag blev utbränd så tålde eller orkade jag inte höras talas om jobbet eller gå dit, orkade knappast med någonting som hade med jobbet att göra.
Nu känns det exakt likadant, jag känner mig utbränd av allt krångel under min rehabilitering.
Jag orkar knappast höra eller säga orden FK, AF eller psyk, jag vill bara sova när jag tvingas ha med dem att göra.

Lustigt och absurt att känna sig utbränd på grund av sin rehabilitering och det krångel denna inneburit för mig.

Nu är det dags igen

Jag hade bestämt mig för att sluta gnälla och att se det positiva i tillvaron. Och så är det dags igen.
Nu går jag och väntar på om en läkare från psyk ska ringa. Fk säger att jag måste ha ett läkarintyg på att jag inte orkar gå på arbetsträningen, annars drar de in sjukpenningen direkt och då har jag inga pengar.

Och jag har ju ingen läkare där som jag nu har tjatat om i månader. Jag ringde ändå dit och sa att de skulle be den läkare jag ska få att ringa till mig, jag har ju äntligen en tid hos en läkare den 8 april.
Ärligt talat har jag inte aning om hur jag ska få tag på läkare om han låter bli att ringa.

Mina val är att gå till en arbetsträning som jag inte orkar gå till. Eller inte kunna försörja mig.
Idag mår jag sämre än någon gång förut, jag fryser och händerna är iskalla och jag vill bara sova ifrån allt.
FK kunde ha väntat tills april eftersom de är väl medvetna om mina problem.

Om mina foto

När jag skulle ta foto av knopparna på rosenbusken tog batterierna slut. Och somliga av fotona på knopparna behöver zoomas in.
Så jag ska ut i trädgården igen när batterierna till kameran är laddade, och så ska min son zooma in bilderna till mig.

Här är några foto

Jag har tagit foto i trädgården

Nu har jag varit ute i trädgården och tagit foto på blommor och knoppar. Det var faktiskt mer som var utslaget än vad jag trodde, det var knoppar på körsbärsträdet, Jasminbusken, klematisen och rosen. Och ur marker sticker det upp spjut från påskliljor och andra blommor.
Så fort min son kommer från skolan och kan hjälpa mig att lägga in fotona så ska ni få se dem.
Ni får vara beredda på att jag knappast är någon mästerfotograf, jag har just börjat fota och det är så roligt.

Foto på blombuketten

Den fina
tulpan
buketten
jag fick från Tussegumman.

Hopp för sjukskrivna genom Petra Mede

Petra Mede hade varit sjukskriven i över sex år och kände sig ungefär som oss andra långtidssjukskrivna när hon gick en kurs, tror det var på ABF. Just denna kurs gav henne massor och fick henne att förstå att hon eventuellt kunde bli komiker.
Sen blev det ju en sjutusan till framgångssaga tack vare denna kurs och nu var hon programledare för Melodifestivalen.

Med detta vill jag säga att det är alltid för tidigt att ge upp, att tillvaron kan genom slumpen eller eget kämpande bli som man önskar eller bättre än den är nu åtminstone.
Och så vill jag hävda att innehållet och meningen med de aktiviteter, arbetsträningar, kurser och praktikplatser vi skickas på av FK och AF har en stor och kanske avgörande betydelse hur vi fortsätter våra liv efteråt.

Är det meningslösa aktiviteter och rent trams vi tvingas gå på så kanske vi blir ännu sämre. Och är det meningsfulla, kreativa och givande aktiviter vi får gå på så blir det kanske ett guldkorn och en biljett till en mer tillfredsställande tillvaro som det blev för Petra Mede.

Så försäkringskassan och arbetsförmedlingens åsikter och uppfattningar om att skicka folk på förnedringsaktiviter som medför att självförtroendet åker ner i skorna och att det inte spelar någon roll vad man gör där, bara man går dit, det visar deras inkompetens och oförståelse för människors grundläggande behov och hur man bäst hjälper dem.

Sänt in ansökan

Nu har jag sänt in ansökan till Litterärt skapande, sån lättnad jag känner. Idag var första dagen man kunde ansöka. Nu är det bara att avvakta och hoppas att jag kommer in, jag sällan önskat att gå en kurs så som denna.

Sen kanske det är för jobbigt och stressigt, det får jag ta sen.

Jag har beställt semester

Igår beställde jag en kort semester i juni på hotell i Varberg, jag har blivit rekommenderad att åka dit. Är det någon av er som varit där och har tips på sevärdheter och sånt man borde göra när man är där?

Jag ska absolut boka in ansiktsbehandling på det spa som ligger på hotellet.

Söndagseftermiddag

Igår hade jag en sån "smida medan järnet är varmt" dag. Och det känns som det sitter i lite även idag, så jag fortsätter nog att städa och sortera.

Det blev varken Ikea eller mässa idag av olika orsaker, kanske gör ett försök igen med Ikea imorgon.

Trädgårdsmässa eller Ikea

Jag funderar på vilket jag ska göra imorgon, åka på tädgårdsmässa i Malmö eller på Ikea. När det gäller att bli lite harmonisk, och att få livsglädje, lugn och ro och njuta av ljuvliga blommor och trädgårdar så blir det ju trädgårdsmässan. Det känns mer spännande för jag har knappast besökt en sån mässa förr, har endast varit på plantskolor.

Sen tjatar ju materialisten och shoppinggalningen inom mig om att jag behöver lite saker på Ikea.
Om jag känner mig själv så kan shoppingfantasten även få sin tillfredställelse på trädgårdsmässan. Jag skulle nog kunna köpa massor med saker där med.
Så jag får bestämma mig för det som gör mig mest nöjd och glad efteråt.

Att stressa,trängas och eventuellt tjafsa med en gnällig man som är smått allergisk mot Ikea. Eller gå omkring på mässan som tjuren Ferdinand och lukta på blommorna, det är frågan.

Tevefanatiker som längtar efter Rent hus

Jag kan lägga till mer galenskap på min meritlista, jag är en tevegalning. Jag har gillat att kolla på teve ända sen jag var ung, det känns lite pinsamt att erkänna att man gillar att glo på tv, det är liksom inte fint.

Ändå har teven varit min terapi och stöd genom många kriser, och jag är lite allätare. Nu längtar jag efter Rent hus som börjar nästa vecka, jag fick sån lust att städa när jag kollade på det och det behövs just nu. När man såg hur de älskade att städa, hur de dök ner bland såpa och städredskap och skurade och gnodde, då gick även jag igång. Och så fick man bra tips på städning.

Sen var det ju inte så aptitretande när de visade alla äckligheter hemma hos folk,och av någon anledning så råkade min son och jag ofta äta när vi kollade på programmet ihop. Det kan användas som bantningsmetod.

Nu ska jag försöka göra någonting på fredagseftermiddagen, handla, göra middag och lite smått och gott.

Reflektion

Lustigt med prioriteringar egentligen. Ena dagen har man problem med om furumöbler är moderna och nästa dag har man problem med om man över huvud taget orkar leva?
Tala om tvära kast och känslor.

Krigsutbrott

Nu sitter jag och väntar på samtal från försäkringskassan, patientnämnden och ett personligt ombud som jag bett ringa upp mig. Och så skriver jag mail till tvprogrammen Agenda, Kalla fakta, Debatt osv, för att föreslå att de tar upp det här brännande aktuella ämnet om långtidssjukskrivna, den uselt fungerande psykiatrin och regeringens nya regler när det gäller FK och sjukskrivna.

Jag är så darrig så jag stavar fel hela tiden och det är jobbigare att formulera sig eftersom jag är så upprörd och vill få ur mig allt som behövs för att berätta om min och övriga utsattas situation. Så tala om att vara på krigsstigen.

Jag funderar även på att kontakta tidningar. Får se hur det slutar.

Tack för att ni är så fantastiska

Jag vill bara tacka er allihop för era stöttande, uppmuntrande, kloka och fina ord och kommentarer på mina senaste blogginlägg. Ni är guld värda ska ni veta och jag uppskattar verkligen att ni bryr er, och ni hjälper mig massor.
Ni gör mig starkare och får mig att tro mer på mig själv.

Jag hoppas att jag kan göra likadant för er när ni behöver det.
Miljoner kramar till er allihop.

Obs, tjat, gnat och klagande

Ni som inte vill bli plågade av mina problem kan hoppa över detta inlägget.
Jag bara känner att jag måste få ur mig detta.

Jag har inte haft tid hos min psyk läkare sen september. Har fått kontakta klinikföreståndare, verksamhetschef och patientnämnden för att läkaren skulle förlänga sjukskrivningen.

Patientnämnden fick svar från psyk att jag fått ny läkare för några månader sen. Och att det skulle fixa sig och bli bättre för mig. Sen har jag inte hört av dem.

Jag ringde till psyk igår och de visste inte om att jag fått ny läkare eller vem min läkare är.

Jag talade med min handläggare på FK några gånger idag och hon sa att enda sättet att slippa gå på arbetsträningen, är att få ett läkarintyg på att jag inte orkar. Annars kan de dra in sjukpenningen.

Moment 22, jag har ju inte någon läkare just, eller inte någon vet vem det är åtminstone.

Nu har jag ett val att göra, strunta i alltihop och inte kunna försörja mig. Eller ta till kamp som jag knappast orkar.

Glad eller deppig

Nu har jag varit och handlat, det är våraktigt ute med sol och fåglarna kvittrar. Nere i stan har de planterat vårblommor i rabatterna och det mesta borde vara frid och fröjd.
Så jag är så ledsen för att jag inte är glad idag.

Mina känslor idag

Jag har jobbat med att tänka positivare, att få glädje och energi i mitt liv, och kände att jag kommit lite på vägen mot det uppsatta målet.
Sen märkte jag igår hur skört det är, hur lätt det kan raseras, hur jag måste kämpa för att hålla kvar det.

Jag orkar inte gå på krigsstigen längre, jag vill gå på andra roligare stigar.
Jag måste behålla mitt positiva tänkande, jag måste göra saker som ger mig energi. Jag vill inte ramla ner något negativt träsk där jag sjunker ner, sugs ner i ångest och depression. Jag har kravlat mig upp så många gånger, snart orkar jag kanske inte längre.

Jag måste hålla mig på vägar och stigar som leder mig till skogar och blomstande ängar om våren,där det finns sol och ljus, fågelkvitter och ljuvliga dofter, där ett blommande körsbärsträd får mig att tro att jag hamnat i paradiset.

Där måste jag gå framåt i lagom takt och hålla mig fast i ett stadigt grepp, snavar jag så får jag resa mig och fortsätta gå. Jag får inte frestas att vända in på krigsstigen där träsket lurar, bara för att det ibland är den enklaste stigen att gå.

Ett förvirrande samtal

När jag kom hem ringde jag ett samtal för jag behövde prata med någon. Först gick det bra, sen hävdade personen att jag fick stå ut även om jag inte trivdes, att massor med människor vantrivs på sina jobb och ändå måste gå dit.

Jag har hört detta argumentet förr och funderat på det själv att jag borde stå ut på en kass arbetsträning för det gör ju andra med trista jobb.
Ändå anser jag att detta handlar om mig och mitt liv,och då måste jag ju ta hänsyn till mina upplevelser och känslor för att få ett bra liv.
Och jag känner inte att jag får det stöd från psyk tex. eller från någon för att uppnå detta, som jag egentligen önskar.

Sen är jag ju faktiskt sjukskriven på grund av mina problem och det är ju inte de som står ut med sina trista jobb. Jag beundrar dem för att de står ut, och önskar att även jag gjorde det. Dock har det kommit en depression och utbrändhet i vägen för mig.

Är jag en bortskämd, slö person som inte står ut med arbetsträningen? Eller hur är det, jag känner mig helt förvirrad nu.

Motigt

Jag har känt mig starkare och gladare senaste tiden, har sluppit vara upprörd och nervös över olika saker. Jag har känt att jag är på väg att få en tillvaro som jag är mer nöjd med.

Tills i morse.
När jag skulle till arbetsträningen idag kände jag ett sånt massivt motstånd över att gå dit, jag tvingade mig dit för ibland lättar det när man är där.
Som det kröp i kroppen och jag bara kände motvilja när jag var där, så jag gick hem.
Nu är jag helt hispig och desperat över vad jag ska ta mig till, är rädd för att FK drar in sjukpenningen när jag inte följer planeringen.

Om meningen är att jag ska få bättre självförtroende och bli rustad för en återgång till arbete så gör arbetstäningen där jag är nu bara allting sämre.
Jag blir så uppretad över att folk plötsligt ska rehabiliteras och så har de inte några genomtänkta planer för detta, de har knappast satsat några ekonomiska resurser på detta.
Vi är faktiskt människor med känslor och inte en samling maskiner som de kan leka med som de vill.
Jag vill inte gnälla och klaga, jag vill ha lugn och ro, vad ska jag ta mig till egentligen.

Jag har varit hos frisören

Nu har jag efter långt tids tramsande kommit till frisören. Idag blev jag klippt och fick ljusa slingor, en sån befrielse att ha varit där.
Som jag nämnt förut så gillar jag inte att gå till frisören eftersom det är en pest att sitta still så länge och konversera.

Nu babblade jag på för brinnande livet när jag satt där och efter mer än två timmar började jag bli trött. Jag ser mig själv ur ett komiskt perspektiv som en person som kommer sprudlande uppåt och laddad till frisören, beredd på de sociala övningar som ska utföras. Och under resans gång sjunker jag ihop mer och mer, och blir allt tröttare tills jag slutligen nästan krälar ut från frisören. Ungefär så känns det.

Nu är jag nöjd.

Bakgrunder och tre kolumner

När jag går in på en hemsida med fria bakgrunder så står det att man kan få tre kolumner. Är det någon som har en aning om vad de menar med det?
Och hur får jag tre kolumner på bloggen, det ju många av er som kan lägga in saker på båda sidor om inläggen, hur gör man då?

Nu leker jag tjugo frågor,

Idag är det kvinnodagen

Jag är vill ha jämlikhet mellan kvinnor och män för att det är något alldeles självklart. Kvinnor och män ska ha lika löner för sina arbete, varför skulle de ha olika lönesättningar för att de är av olika kön, varför ska män ha privilegier bara för att de är män.
Om kvinnor och män är olika så antar jag att det beror delvis på uppfostran och miljön.

Någon manshatare är jag absolut inte, tvärtom. Jag har knappast märkt någon skillnad på kvinnor och män under mitt liv, kroppsligt har jag märkt det givetvis annars hade det varit lustigt.
Jag har två bröder som är lika känsliga, som jag, som gillar att diskutera djupa, känslomässiga saker, som faktiskt inte är speciellt olika mig trots att vi har olika kön.
Min älskade pappa lagade mat,bakade, städade, sydde, stickade nästan alltid,samtidigt som han gjorde mer karlaktiga saker som byggde hus, svetsade, målade, tapetserade. Han var en person som gjorde det mesta på skalan kvinnligt och manligt. Hur skulle man kunna bli manshatare eller anse att män är olika med såna fina män i familjen.

Min son lekte nästan bara med dockor och flickleksaker ända tills nu när han blivit äldre. När vi gick i leksakaffärer när han skulle visa vad han önskade sig i julklapp eller födelsedagspresent, så blev det mest Barbiedockor, Polly och andra tjejleksaker.Han är så kreativ och håller på med skapande, konstnärliga saker. Han gillade fina kläder och pärlor, halsband och armband och han hade askar med så kallat guld.
Jag lät honom leka med vad han ville och lade aldrig några värderingar i det.

Min man gör ibland mer än vad jag gör hemma.
Så för att få ett jämlikare samhälle måste vi få lika löner, behandlas lika i samhället.
Just nu är det trendigt med tjej och killfärger, sånt gillar jag inte,det förstäker könsrollerna, det kvittar ju vilka färger de har.
Så fortfarande är kvinnodagen brinnande och ska firas för våra döttrar och söners skull.

Att matcha saker och ting

När det gäller kläder och saker till hemmet så har jag märkt att jag matchar på ett alldeles eget sätt. Om jag nu matchar alls egentligen.
Jag köper ofta det som jag gillar och ställer det någonstans i hemmet där jag anser det lämpligt. Många har ju ett helhetstänkande när de handlar möbler och kläder,att det ska passa till det som redan finns hemma.
Jag bara ser något jag gillar när jag är på IKEA tex. och så handlar jag, och det kan bli i alla möjliga färger eftersom jag gillar färger.

Jag kallar min heminredningsstil för Huller om buller. Det är nog därför jag är så betagen av de fina bloggarna jag är inne på där de har en mer genomtänkt stil på hemmet.

När det gäller kläder så matchar ju folk ofta och diskuterar hur de ska klä sig och matcha kläder, skor, handväskor osv. Jag struntar mest i sånt, jag har en egen smak för vad jag anser passa. Ändå önskar jag ofta att jag hade den kreativiteten att jag kunde matcha och klä mig i färger som är snälla mot varandra, nu slåss de mer i färgtonerna.

Skor för mig

Här är ett par skor på Din Sko som jag ska köpa. Det är träskor och sandaler. Jag älskar träskor, brukade gå i det förr, jag bor ju i Skåne. Sen började det bli bonnigt och lite töntigt så nu går jag bara i trädgården med mina kära träskor.

Så jag blev glad och nästan euforisk när jag såg dessa träskor som är som sandaler och som jag kan gå på stan med. Egentligen har jag på mig vad jag har lust med, ändå har gränsen gått vid träskor.

Idag har jag fikat med mina kompisar

Nu har jag fikat ute på stan med mina bästa kompisar som är några av dem jag känt längst. En lärde jag känna när jag var sju år och den andra när jag var tolv.
Just dessa kompisar anser jag är guld värda eftersom vi känt varandra så länge och jag älskar dem.Jag är så glad och ödmjukt tacksam över att jag har dem.

Där är några till som jag har kontakt med som jag känt länge. Undrar hur det kommer sig att jag har kvar vänner som jag känt länge, ofta sen jag var liten. Och vänner jag lärt känna senare efter jag blev 20 år har kommit och gått, och ibland kommit igen, och de flesta umgås jag knappast med.

Undrar om jag ändrat mig som person eller om de banden som knöts när man var ung blev starkare och mer hållbara på något vis. Man har som vuxen eventuellt blivit mer stängd och restrektiv med vem man släpper in på livet och ger av sig själv till.

Idag är jag trött

Idag är jag bara trött, utled och trist. Givetvis kan man alltid hitta glädjeämen överallt, dock överväger inte guldkornen tröttheten idag.
Jag grämer mig över allt som jag måste göra och sånt som jag inte får gjort.
Att jag inte kan skärpa till mig trots tappra försök,att det alltid är saker som ska göras som jag knappast hinner med.

Och även om jag får gjort saker blir jag bara lite nöjd, hur gör man för att bli riktigt nöjd någongång. Kan man bli det egentligen och hur gör man då.
Ibland önskar jag att man bodde i en stuga med allt det nödvändiga som behövs för att överleva, säng,bord,kaffekokare,mat,teve och dator och så skulle jag gå ut på långa promenader dagligen.

Det matriella skulle inte tillåtas ta över min tillvaro, jag skulle härska över min tid själv och få tänka mina tankar, filosofera, läsa och njuta av naturen. Jag skulle strunta i plikter och bara leva, åtminstone några dagar i fred.
Plikter är pest och ofta skapar man själv dem.

Jag har fått award som några får av mig

Jag har fått en award från min fina bloggvän Tildè med denna motivering

"Tidigare har jag delat ut alla mina Awarder till alla mina bloggvänner
men i dag väljer jag ut dem som har besökt mig och lämnat goa fina komentarer hos mig den senaste tiden, då jag inte har haft samma tid som förut att blogga"

Tack snälla du.
Jag brukar sända awarder vidare till alla mina bloggföljare, dock har jag nu valt att sända den till bara några av dem och det är de som troget följt mig sen jag började blogga och som jag följer. Jag har funderat länge för det känns lite jobbigt och jag är orolig för att några känner sig besvikna. Har jag glömt någon så hojta till, jag har ångest för det.

Här är de jag sänder awarden till

Gisan
Annelas hörna
Puffan
Maria
Malinski
Ord2
Erika
Tussegumman
Marias Poesi & harmoni
Sexbarnsmamman
Thea
MarskattenChristina
Sök och du skall finna
Bloggblad

Brev från försäkringskassan

Jag fick brev från försäkringskassan idag, det berörde min Planering för återgång till arbete. Och där stod att min behandling hos psykiatrin var pågående.
Om en behandling är pågående där jag varken träffat psykiatriker eller någon personal sen i september så är det skrämmande. Hur ska man få någon ordning på psykiatrin så att de som behöver får det bemötande och hjälp de är berättigade till.

Faktiskt så ska jag gå en kurs om bland annat psykotiska tillstånd och om hur psykiatrin ska planeras i kommunen. Så det ska bli spännande och jag ska passa på att ställa så många frågor jag någonsin kan,det blir nog för kursledarna att fixa öronproppar till slut.

Nu är det vår här i skåne

Här skiner solen, det är några plusgrader och fåglarna kvittrar. Och då bör det ju vara vår eller hur. Nu ska jag ta med mig en kopp kaffe och sätta mig i solen i trädgården. Som jag har längtat.

Jag ska anmäla mig till Litterärt skapande

Äntligen ska jag anmäla mig till kursen Litterärt skapande i Lund, det passar mig för det är halvfart på distans och startar till hösten. Som jag önskar att jag kommer in.

Min arbetsträning imorgon och toastädning

Jag gör mig iordning för att vara redo för arbetsträningen imorgon, är lite nervös. Lite för att jag ska behöva städa toaletterna, jag håller på att kräkas när jag ska städa andras toaletter. Jag kan städa nästan allt, bara jag slipper ingrodda toaletter.

När jag kollar på filmer och folk ska kräkas och ligger på toalettgolvet med händerna runt toastolen så tänker jag på allt skit som är både på golv och toastol. Om jag ska kräkas så gör jag inte det med armarna runt en toastol åtminstone.
Nu är detta lite skämt och mest allvar, kanske kan jag kallas fjantig. Givetvis städar jag toaletter om jag är tvungen, helst med gasmask.

Nu får jag slita mig

Jag har suttit här i evigheter, nu får jag slita mig en stund. Har börjat få bloggmuskel på armen, det gör lite ont.

Jag är ensam hemma, sonen är hos en kompis och mannen jobbar. Igår åt jag lösgodis så jag känner mig nästan bakfull idag, det är nog sockermängden. Så nu är är diet högsta prioritet, eller bland de högsta på att göra listan.

Lustigt om prins Daniels hemort

Min man berättade för första gången för några dagar sen att hans mor kom från Ockelbo, som även Vicktorias blivande man Daniel gör.

Och då snurrade mina tankar igång att tänk om Daniel är en avlägsen släkting till min man, det är så man har lust att släktforska. Min man fick reda på för några år sen att hans mor varit gift förut och hade fyra barn i det äktenskapet, tänk om det är någon av Daniels föräldrar.
Jag får ju fantisera lite, även om jag knappast är så intresserad av kungahuset.