Idag är det bättre. Igår började min man och jag planera vad vi skulle göra under dagen eftersom han var ledig. Jag lever ett långsamhetens liv och han lever ett stressens liv, därför att det jobbigt att planera ibland.
Han ville få gjort så mycket som möjligt eftersom han var ledig, och han har ett uppskruvat tempo eftersom han har ett stressigt jobb med krångliga tider och han pendlar vilket är en tidstjuv.
Jag måste ta det lugnt och när hans stressande planer kördes ihop med mina egna långsamma planer så blev det kaos för mig,för jag fungerar knappast under stress.
Jag blev frustrerad och nästan utmattad, därför var i går en usel dag som medförde jobbiga funderingar. Nu inser jag att min man och jag har olika tempo i tillvaron, ungefär som en leopard och en sköldpadda.
Det är nog så hos många familjer där den ena jobbar och stressar, och den andra kanske är sjukskriven och stresskänslig. Så det tär även på familjelivet att en lever ett snabbt liv med sina rutiner och en lever ett långsamt liv och behöver lugn och ro för att få livkrafter och livsglädje.
Inlägg
Dagens ord 153
-
*TUNGKRULLARE*
*-Hittar ordet som en beskrivning på något jättegott som man stoppar i
munnen, det verkar kunna användas om såväl fast som flytande föda. ...
7 timmar sedan
.jpg)
20 kommentarer:
Inte alltid lätt att få ihop det hela...inte lätt att förstå varann...prata med varann är väl det endå som kan hjälpa. Hoppas det löser sig, håller min tumme vet du!
kram
Det är inte lätt när en har nästan överenergi och ska hinna så mycket som möjligt på den kortast tiden.....pust
Försök och förklara att du inte klara stressen just nu, och för att du skall må bra måste han stressa av lite...
Hoppas det löser sig för dig:)
Kram Britt
Det är nog många som har det sådär.. Min man är den piggaste i världen och jag är en trött människa.. inte lätt att få det att gå ihop alltid..
Hoppas det löser sig för er!
Kram Sara
Ibland är det svårt att hitta balansen i tillvaron. Det bästa vore om man kunde hitta nåt "lagom" men vad är det och hur känns det? Själv gillar jag ju stress så jag är åt det hållet istället, blir så rastlös annars. Men det är säkert inte bra på sikt heller. Jag får nog helt enkelt identifiera mig med leoparden :) Det bästa med att en är leopard och den andra sköldpadda är att man kan kompensera varann rätt bra :)
Kram
Hej!
Jag kan känna igen det där ganska ofta. Jag är gift med en man med överskottsenergi och själv är jag "född trött". Det blir konflikter ibland p g a det. Men jag tror ändå att man måste till slut lyssna på sig själv, även om man ibland kan "piggna till" litet när man låter sig påverkas. Lagom är alltså bäst. Följ din egen rytm.
Ja vi är ju olika en del snabba en del långsamma osv , hoppas ni kan komma överens ändå . Jag tillhör nog den lite långsamma då ja inte är helt frisk . Kramis /stina -titta gärna in hos mej om du vill
Jo tack vi har så med jag är en sköldpadda men vill rusa så fort mannen är hemma,och han vill bli sköldpadda och vara hemma i lugnet ..
Oftast vill väl jag som du ta det lugnt..
Men hitta balansen är liksom svårt ibland.
Hoppas du mår bättre nu med Läkaren ..
Har inte blivit uppdaterad ännu.
Kram Jenny
Absolut att det är svårt när man kör på olika hastigheter!! Och särskilt svårt för den med snabbare tempo att förstå att andra kanske inte riktigt pallar för det...
Till er allihop.
Tack för era kommentarer.
När jag tänker efter så kan man nog vara sköldpadda och långsam även om man jobbar. Eller tvärtom. Jag kan bli uppspeedad i perioder för att sen ramla ihop.
Kramar till alla sköldpaddor och leoparder.
Hmm, låter som en jobbig kombination Jag kom på att vi har det nog likadant, fast tvärtom; jag leoparden och mannen sköldpaddan. Men vi lånar varandras strategier och livsstil emellanåt. Försöker kompromissa, men det är inte alltid så lätt, för under tiden har man ibland hunnit reta gallfeber på varann...Hoppas ni finner er medelväg! Vad blir det förresten?! Om man parar sköldpadda och leopard...hehe. Ingen aning, för tidigt för någon större hjärnverksamhet! =) Lycka till och ha en fin onsdag! Kram
visst är det kul med tjejkväll,
vi som går pärlkursen brukar gå ut och äta två ggr om året ,
alltid lika lyckat
ha det bra
kramiz
Jag tror tyvärr att det är så i flera familjer i vårt avlånga land. Våra tempon krockar. Scheman och uppgifter som inte strålar samman av sig själva. Men jag håller tummarna för att det blir lugnare för din man. För av era livsstilar skulle jag välja ditt lugnare. Kramar...
Vilken mysig blogg du har och vilken supersöt katt! Ska sätta mig och kika runt lite här inne nu! Kram helena
Ha, ha! Kanske tur att jag lever "ensam"... Har som du lite svårt för stress.
Å andra sidan vore det kanske bra om någon satte lite fart på allt som borde/måste göras...
Men som sagt; lagom är nog trots allt bäst :-)!
Kramelikram!
När jag har det så i mitt liv ser jag till att den som vill fixa saker får göra det - på egen hand. Under tiden hinner den andra ta det lugnt. Tills slut, mitt på dagen brukar energin jämna ut sig och man får en trevlig kväll. Det går inte att hålla tillbaka någon som vill skynda, inte heller stressa någon som vill ta det lugnt. Kram
Det kändes som du beskrev mig och min man. Jag är visserligen inte sjukskriven men jag har varit där du är och med min sjukskrivning har jag lärt mig ett och annat. Eftersom jag oxå är aktiv i 12-stegsprogram där jag fått lära mig att "allt ordnar sig", "en dag i taget" och "det viktigaste först" lever jag och min man inte i samma takt precis.
Lycka till, jag gillar ditt tempo bäst.
Cattis
Nu vet ni ju om situationen och kan arbeta tillsammans utifrån det. Din man måste nog försöka möta dig nånstans. Så att det passar er båda. Sen visst är det mysigt när man har en ledig dag bara så där, men kankse man inte behöver göra saker ihop bara för det?
Och vänner kan vi väl vara, även om det inte är fysiskt? Vem vet, vi kanske kan ses nån dag?
Kramers!
jag förstår det måste va svårt ibland när ni är så olika.. mannen jobbar och stressar där, behöver lite lugnare tempo hemma, men samtidigt få saker gjorda. Min man är långsamhetens lov, jag däremot är hans motsats eller så.. vi var verkligen som hund och katt när vi träffades.. Tystnaden var bara förnamnet, då det gällde mannen.. lugn och försynt. jag var van vid stoj och stim.. hadderinnan haddera.. Men så blir det med åren.. man växer samman och gillar läget.
Jag förstår du är sjuk av kommentarer och dina ord här, men inte äst riktigt ikapp vad du lider av.
Kan verkligen vara svåra stunder i livet då och då.
Jo som svar på din fråga.. jag fotar mina bilder alldeles själv .. Alldeles självlärd, bara testat och testat.. läst bruksanvisningar mm.
Fota är så kul och det har verkligen blivit mitt allra största intresse.. Tänk att ta kameran med sig som sin bästa vän och bara vara ett med naturen på ens egna villkor.. det är njutbart det och så får man så mycket frisk luft.
Ha de gott nu och hoppas allt fixar sig för dig:-) Kramkram/Pialotta
Förstår att det kan vara jobbigt när man är olika. Hoppas att ni hittar någon medelväg.
Kram
Till allihop.
Tack för era kommentarer.Jag har varit på besök i era bloggar.
Kramar
Skicka en kommentar