torsdag 16 april 2009

Funderingar på om jag är för eller emot sjukersättning

Nu är det dags för funderingar igen.
När jag var på psyk den 8 april så sa läkaren att jag skulle fundera på om jag ville ha sjukersättning, alltså förtidspension, tills jag ska dit igen nästa vecka och nu är det dags att bestämma sig.
Jag har ju velat lite och idag började jag fundera på det igen. Jag tänker på förelar och nackdelar med att fortsätta rehabiliteras eller att få sjukersättning.

Fördelarna med sjukersättning är jag slipper kämpa och liksom slåss med väderkvarnar, jag kan ta det lugnt,göra sånt som ger mig frid, ro och glädje. Min intuition säger att jag ska välja detta.
Och den härliga känsla av att ha släppt tusentals kilo stenar som jag släpat runt på när jag hade varit på psyk, när jag kom ut därifrån kändes det nästan som om jag
flög. Buskar, träd och blommor började slå ut, solen sken och jag var så nöjd så jag skulle kunna gråta i vårens famn.

Jag har känt mig nöjd och glad tills nu när jag börjat fundera igen.
Nackdelarna med sjukersättning är att om jag tar sjukersättning så får jag ta förväl av att vara ute i arbetslivet, och det känns som en sorg. Att jag får slänga min utbildning på soptippen. Jag känner att jag inte fått arbetsträna på det jag vill jobba med, så jag vet inte om jag skulle kunna klara det, eventuellt har ändå resurser och något kvar att ge.

Jag minns hur bra jag trivdes på min arbetsplats och hur roligt det var med konferenser, möten, kurser, föreläsningar om det som jag brinner mest för. Hur roligt jag hade med mina arbetskompisar och hur jag utvecklades som människa.
Att jag älskade mitt kontor och skrivbord, att det liksom var mitt drömjobb just då.

Jag är orolig för att jag blir socialt isolerad och knappast träffar någon när jag går hemma, att jag blir folkskygg för jag behöver ibland tvingas ut. Har problem med att få något gjort när jag går hemma, bli slö och trött.

Och så en ganska banal sak som det här med kläder, när jag jobbade gillade jag att klä mig mig fint och ha olika kläder dagligen, och att shoppa kläder.
Nu känns det som om det inte är kul längre att klä sig fint när man mest går hemma. Och varför ska jag köpa mer kläder när jag knappast kommer att använda dem.

Här var lite för och emot sjukersättning. Sen får jag ju knappast glömma att jag ju är sjuk, annars hade jag ju inte varit i denna situationen. Just att förstå och inse detta är det jobbigaste.
Hur har ni som arbetstränar eller har sjukersättning funderat?

26 kommentarer:

S sa...

Jag arbetstränar ju deltid nu. Har inte känt att jag har något val. Tror inte jag är tillräckligt sjuk nu för att kvala in för permanent sjukersättning, nu när kraven har höjts så mycket. Samtidigt känns det tungt att känna redan nu att jag knappast kommer att klara att jobba heltid när min period går ut i november, får bara arbetsträna i ett år. Vet inte vad som kommer hända, har inte rätt till a-kassa eller nåt sånt.

Jag hade nog gärna haft sjukersättning för den kan man ju faktiskt bryta när som helst om man kan hitta ett jobb, man kan också ha den vilande ett bra tag medan man testar att jobba. Som det är nu, om det skulle visa sig att jag inte orkar jobba till slut så har jag kanske ingen ersättning alls, om inte FK tycker att jag är väldigt sjuk.

Jag låter väl rätt negativ, det här oroar mig en hel del...

Lena och Totti sa...

jag har sjukersättning sedan -93. Visst blir man isolerad, men det är ju upp till var och en att försöka bryta det. Sedan finns det nu nya regler som gör att man kan jobba med sjukersättningen kvar ifall man orkar. Men visst saknar jag jobbet och arbetskamraterna, men tyvärr så kan jag inte jobba längre.
Garderoben blir definitivt lidande, men man spar pengar ...
Kram

Maria sa...

Jag har bara min ersättning tills jag blir 30 år, dvs nästa år. Ska jag fortsätta med den så måste det bli livslångt vilket jag har sagt hela tiden att DET VILL JAG INTE! Men jag är o andra sidan bara 29 år i dagsläget :) Jag har mål och drömmar som jag vill uppnå och jag vill ut bland folk. Men även om jag skulel vilja ha en livslång ersättning så skulle jag ändå inte få det eftersom att jag inte är SÅ sjuk. Jag skulle kunan skriva massor om det men jag vill inte trampa någon på tårna med mina åsikter. Fast mina åsikter gäller ju bara MIG och MITT liv. För övrigt tycker jag att det helt är upp till var och en men man ska ha med i beräkningarna att om det blir livslångt så kan man inte bara vakna en morgon och ändra på det. Så tänk igenom det noga och tänk för och nackdelar som du gjort och även känn efter vad du vill och ifall det finns en chans att du skulle klara av att komma tillbaka till arbetslivet.
Håller på dig och är säker på att vad du än beslutar dig för så är det det rätta för dig.
Massa kramar

Marias stickning och läsning sa...

Hemkommen efter ett möte ang framtiden som gällde samma sak som det du tog upp, läser jag ditt inlägg. Det är klart att man, du och jag och andra, vill jobba särskilt när man har en utbildning och goda arbetsrelaterade minnen. Men till vilket pris? Om man nu kan välja, det måste ju finnas ett jobb/en tjänst att tillgå. Detta är inte alls självklart trots att man jobbat 30 år hos samma arbetsgivare, som jag har.
Har inget råd att komma med, men tror jag förstår ditt dilemma.
Lycka till!

Bloggullet sa...

Till S.
Jagförstår dig fullständigt, jag är ju i ungefär samma situation som du, och blev så lättad över att läkaren nu ville skriva ett intyg till mig om sjukersättning. Annars hade jag haft det som du nu beskriver, så det övertygar mig just nu om att jag ska ta sjukersättningen för annars står jag kanske helt utan ersättning och någonting snart.
Jag hoppas att det ordnar sig för dig med.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Lena och Totti.
Det är ju fördelar med sjukersättning, det tänkte jag inte på. Och det med gardroben är ju bagateller.;0)
Kramar

Bloggullet sa...

Till Maria.
Det var intressant att höra hur du har det. Just att de gjort sjukersättningen permanent gör det ju jobbigare för de flesta som har det eller ska ansöka om det. Du kan mejla till mig om du vill prata mer om det privat,
Och du, jag kommer inte in på din blogg.;0)
Kramar

Bloggullet sa...

Till Marias stickning och läsning.
Just det, till vilket pris? Det måste jag tänka på och arbetsmarknaden idag är ju usel även för dem som inte varit långtidssjukskrivna. Så att få ett jobb nu för mig är knappast troligt.
Tack för dina tankar om detta.
Kramar

Pärlan sa...

Jag fick sjukersättning i höstas och jag trivs med det, slippa oroas och sätta arbetskamraterna till att jobba extra för att man är sjuk.

Man kan ju få jobba och ändå ha sin ersättning kvar så helt utesluten är man ju inte.

Men det är svårt att bli beviljad det nu, jag hade turen och är så tacksam för det.

Kläder ja, man kan ju vara fin när man går ut med hunden också:)
Men jag förstår hur du resonerar, hade samma tankegång också.
Men eftersom jag inte platsar på arbetsmarknaden så var valet lätt för mig.

Tror att du väljer rätt vad du än väljer för du känner bäst hur du funkar.

Ha det gott vännen
Kram

Bloggblad sa...

Ett tips jag brukar ta till när jag velar och tror att jag inte vet vad jag vill: Jag slutar att lägga fram för- och nackdelar - vid tre olika tillfällen - och bara känner efter vilken känsla jag får. Om det är samma varje gång... då går jag på den.
Det låter kanske flummigt, men jag gör det ganska ofta, och inser att jag innerst inne vet vad jag vill, fast ibland skyms det av vad andra säger och tycker.

Lycka till.

Bloggullet sa...

Till Pärlan.
Tack för dina ord, det hjälper mig i mitt beslut.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Bloggblad.
Tack.Jag förstår hur du menar, jag ska pröva att göra så.
Kramar

Uffematten sa...

Tyckte det var jättejobbigt i början med sjukpensionen, men man har ju en sorg att ta sig igenom och det måste få ta en tid.
När man bara kommer igenom det där första svåra och lär sig att ha lite struktur på vardagen blir det lättare.
Kan ju bara jämföra med mig själv :-), men jag är glad idag att jag gick med på pensionen, trots att jag var både arg och ledsen då när det skulle bestämmas.
Känner att jag aldrig hade klarat att jobba med allt "ontet" och migränen... Jag mår nog så bra jag kan nu och känner ingen stress och press (förutom det ekonomiska då; men det hade ju kunnat vara så även om jag hade jobbat!).

Tror nog att du kommer fram till ett klokt beslut som passar dig!
Tänker på dig!!!
Kramen!!!

Erika sa...

Här är en till som till slut fick sjukersättning. Tack vare det underbara team som tog hand om mig lyssnade och framför allt trodde på mig. Att bli misstrodd är värre än det som orsakar en sjukersättning. Jag bollades runt i så många instanser att jag trodde till slut förståndet skulle ryka all världens väg. Fråntagen sjukpenning t.o.f eftersom det var sagt utan att träffat mig, att jag var frisk. Ja ja, så kan man resonera när det mentala är snedvridet.

Visst känns det att inte längre kunna jobba med sådant jag verkligen storm trivdes med. Men jag vet att efter en dag, vore jag sängliggande om jag skulle tvingas ut i arbetslivet. Det som trots allt skrämmer mig är att aldrig veta om man blir fråntagen sin sjukersättning trots att det gått igenom. För i detta samhälle som människor blir behandlade fråntagna kan man förvänta sig vadsomhelst. Jag känner mig inte säker, för allt kan förändras som genom att öppna stänga en dörr. När man läser hur dem gör med människor som nästan är döende blir jag mer än mörkrädd.

Det sociala livet får man göra till det bästa. Att stänga in sig kan bli katastrofalt. Gäller att tillbringa tid utanför bostaden också. Kläder köper jag och klä mig fint när jag skall ut om så bara till nästa b-området för att köpa tidning. Allt för den egna självkänslans skull.

Kram och hoppas du finner rätt beslut!

Annela sa...

Jag har fått 50 % sjukersättning och är på den "friska" halvan arbetslös. Jag kan inte längre jobba som lärare och vet inte om jag någonsin mer får ett jobb. Nu verkar det rätt kört på arbetsmarknaden för en halvtaskig kvinna, som bara kan jobba halvtid. Men än så länge lutar jag mig mot Af och just nu är jag på praktik i garnaffären. Jag skulle gärna stanna där och hon vill inte att jag ska sluta, men har heller ingen möjlighet att anställa mig. Så det är bara att vänta och se... Jag har dock inget emot sjukersättning i sig. Jag får t.ex. pensionärsrabatt på SJ och lite andra ställen haha.

Bloggullet sa...

Till Uffematten.
Skönt att du kommit så långt, det gäller nog att på ordning på dagarna med rutiner. Jag tror inte att jag klarar stressen och kraven som ställs om jag ska rehabiliteras. så jag har nog redan gjort mitt val. Även om det är med sorg. Och ekonomin kommer att bli sämre, jag vågar knappast tänka på det.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Erika.
Det verkar som vi känt ungefär likadant när det gäller sjukersättning.Skönt att du unnar dig att klä dig fint även när du inte ska på jobbet, det måste jag också bli bättre på.
Det är elände överallt som du säger,så det ska bli skönt att få lite lugn och ro.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Annela.
Jag känner till det där att vara körd på arbetsmarknaden och idag är det ju ännu värre.
Kan du inte få lönebidrag eller något annat så du kan få jobba kvar i garnaffären? Det skulle ju vara perfekt för dig.
Jag visste inte att man fick rabatter som förtidspensionär. När jag frågade en gång på FK sa de att det endast gällde ålderspensionärer.
Det är nog massor man får ta reda på nu om man får sjukersättning.
Kramar

kristallina sa...

Funderar precis om du har tur att du kan avväga för- och nackdelar eller om det är bättre att inte ens kunna tänka på det alternativet.

Jag kan varken putsa mina fönster eller titta ner på en tidning som jag kanske vill läsa på morgonen.

Jag har väldigt kortklippt hår för att jag inte klarar av mitt långa hår som jag har haft i hela mitt liv och som jag gärna satte upp.

Jag kan inte bära nåt som är lite tyngre, jag kan inte titta upp i flera minuter och inte titta ner i flera minuter.

Jag kan sitta här och skriver i 5 minuter sedan måste jag lämna datorn.

... och nu kunde jag räkna upp många fler exempel, så vilka alternativ har jag? Inga, oavsett hur roligt det var att jobba.
Klarade inte ens av en kurs jag skulle gå "nystart!".
Skrattretande för mig som efter tredje dagen hade så ont att jag fick ligga i flera dagar för smärtan trappas upp hela tiden om jag upprepar något som jag inte "får" göra.

Att jag oftast skriver texter i Word först (det tar lite längre tid för att jag skriver lite i taget) och klistrar in det sedan i bloggar, forum m.m. - det syns ju inte när texten finns på bloggen ;)

Så var det med det.....

oumberligating sa...

Hej! Ouberlige Peter tittar in för att önska en trevlig helg!
Svåra beslut att fatta, men du verkar ju social så jag tror inte du behöver oroa dig för att bli isolerad, finns mycket att göra, du kan exempelvis hjälpa mig så startar vi upp en sajt och hemsida för dem som inte mår psyksikt bra, du om någon vet ju verkligen vad det handlar om på alla sett, ser att det behövet ibland är större än problematiken kring rent fysisk smärta som jag hålller på med på Jernsaxen!
Var rädd om dig på alla sett nu och ha det så bra som det bara går!
Mvh från Peter!

oumberligating sa...

Peter igen här, tycker mina stavfel ser roliga ut ibland(ler) Hej igen då!

Gisan sa...

Ja det är inga små tankar du brottas med just nu. Jag förstår att du är ambivalent. I dagens samhälle så kan det ju tyckas att man har mindre värde om man inte deltar i arbetslivet. "Vad gör du nu för tiden då?" Har man inget arbets- eller studierelaterat svar på det så är det inte helt okej.
Det är svårt att råda. Men jag brukar ofta säga att första känslan är rätt. Du kände dig befriad som jag tolkar det.
Det var lite tankar från mig. Kom ihåg att du är unik och lika viktig här på jorden vad du än gör! Kramar...

Sickan sa...

Jag känner så väl igen dina tankegångar.
Men NU har jag insett att det funkar inte för mig på arbetsmarknaden.

Och skulle välkomna en sjukersättning så jag kan få lugn och ro till att försöka må liiite bättre.
Slippa jagas runt överallt.

Och jag vet ju att OM jag om X antal år vips skulle bli frisk så går det faktiskt att bryta sjukersättningen och testa jobba igen!

Ha en bra dag!
kramen!

heavenandearth sa...

Hej goaste du!!

Jag har haft halv sjukpension i många år,ja, det hette så då! För några år sen fick jag den andra halvan oxå... Jag har precis som du och andra brottats med sorgen över att inte räcka till, att inte kunna fungera som man tidigare gjort och som man önskar...

MEN, jag skulle aldrig klarat av att fortsätta! Så det har i längden gjort att det blirvit bra med sjukersättni´ng/pension,

Jag har bara ett råd att ge dig:

Följ ditt hjärta/intuition och tänk på din hälsa!!!
Din hälsa kan du aldrig få åter!

Stora Varma kramar!
Iréne
(som e hemma i stan o hämtar det jag glömde ta med mig igår!!!!) fniss..

Samtal från min trädgård sa...

Jag går på sjukersättning, men pga. den nya lagen tvingas jag tillbaka till min heltid rekordsnabbt. Jag har börjat arbetsträna, det går bra, och jag har insett, att det inte är jag som har problem utan min arbetsgivare, eftersom jag mycket väl kan sitta på min pinne 8 timmar om dagen, men inte prestera så mycket som arbetsgivaren betalar för. Jag vill inte ha 100% sjukersättning, utan jag vill ha en vettig återgång i arbete med ett vettigt tidsperspektiv och en ordentlig bedömning av min arbetsförmåga. Fungerar inte jag 100%, tycker jag, det är rimligt att få sjukersättning 25% eller högst 50%. Men det är mina tankar.

Marie sa...

Hejsan, vilket dilemma du har, jag förstår att det inte är lätt att bestämma sig.

har vart till Noll54 och det fanns kvar, korset. Är du fortfarande intresserad av det?
Det kostade 35 kr. Om du vill ha det så maila mig din adress till: xlntwoman@go.com så kan jag skicka ett.

Ha det gott i silen ,kram Marie