Era fina kommentarer och funderingar

Jag känner bara värme och glädje när jag läser kommentarerna från er på mitt inlägg
Spännande resa mot ....
Med all er kärlek kan jag komma långt och jag jag känner att ni är där även om jag faller ibland. Jag tror där är något ordspråk om att änglar är de vänner som tar emot en och bär en när man faller, det är så fint.

Mitt liv har varit relativt kallt, hårt, kaxigt, tufft,negativt i många år. Kanske har jag själv genom en hårt skal som ganska omedvetet varit min överlevnadsstrategi stängt ute det snälla och goda genom att jag inte vågat tro på det. Jag har inte velat bli besviken så jag har nog utgått från att folk vill mig ont, tills motsatsen bevisats.
Nu har det blivit bättre med åren dock är rädslan att bli övergiven och att inte duga kvar.

Nu känner jag bara för att ta emot det som är snällt, gott,positivt,för jag känner att jag behöver det så otroligt och jag väljer själv att göra det. Jag vill vara god och ödmjuk mot mig själv och min omgivning.
Nu har det så klart funnits snälla och fina människor i mitt liv hela tiden, dock har jag upplevt sånt som gjort det besvärligt att ta det till mig.

Nu känner jag att det är tid att fokusera på det som ger positiv energi.
Jag blir fortfarande än idag förvånad över att människor är snälla.
Nu kan jag upplevas som godtrogen och patetisk med mina ord som kan kännas som självklarheter för många, dock är det första stegen på min resa. Mot ett bättre liv
och självkänsla.