måndag 16 februari 2009

Nu kommer katastrofkänslan

Jag vågar knappast skriva förra inlägget eftersom jag har katastrofkänslan som kompanjon, om det händer något bra är katastrofkänslan genast där och säger att nu sker det nog en katastrof för så här bra kan det knappast få bli.

Känslan av att jag ska straffas om jag har det för bra har jag alltid haft, det är ganska självdestruktivt för då vågar man bara känna sig lite lagom tillfreds med livet, för blir man för tillfreds då kommer det snart något elände säger katastrofkänslan.
Förmodligen har massor av människor den här känslan att brottas med.

Ofta när jag ser tex människor som har pengar, framgång och verkar glada, så tänker jag Hur vågar de? Känns som om de utmanar ödet. Dock borde min logiska teori om katastrofkänslan slås sönder just på grund av dessa personer, för hur bra de än har de på alla möjliga områden så verkar de ändå inte råka ut för något elände.

Eller vad vet jag egentligen. Jag har ju knappast någon kunskap om detta, hur de har det bakom fasaden, risken är då att logiken i katastrofkänslan kan stämma lite. Och det är ju knappast något jag önskar innerst inne egentligen.

13 kommentarer:

heavenandearth sa...

Nämen vännen... visst har vi nog alla lite till mans någon liknande "katastrofkänsla"...

Men betänk att livet faktiskt består av upp o nedgångar... för oss alla.. Dessa finns med oss dagligen...i hela vårt liv..

Härom veckan hade jag en sån där SKITdag! *ler*
Jag tappade saker, fick stopp i avloppet under badkaret..tappade sen badkarsväggen på foten..frös nästan huvdet av mig på väg hem från affären... + massa mer...

Vet du hur jag tänkte?
Jag kan inte påstå att jag tänker så här varje dag... men det ger ett skönt perspektiv på tillvaron..

Jag tänkte att jag var glad o tacksam för att jag ägde saker, så att jag hade nåt att tappa...(låter helknäppt va?),

Avlopp, finns det nåt äckligare att rengöra... Men vilken tur ändå... att jag klarar av att göra det själv!!! Självgående kicka!!

Badkarsväggen på foten: Vilken snabla tur att foten höll!! Tänk om jag haade skadat mig!!

Frysning: Vad glad jag är att jag har en cykel! Tänk på "lilla farbrorn" som måste gå med sin rullator o inte ens kan cykla längre...

Hänger du me?

Du är en unik person!
Som är värd precis ALLT!
Det finns ingen baktanke...
Försök att tänka två positiva tankar för varje negativ!
Om du tillåter dig att känna så, så kommer du kanske att känna lite mindre katastroftankar..

Försök att tänka två positiva tankar för varje negativ!

Förlåt, det blev ju en hel bok...
Men du verkade så nere att jag kände för att stötta dig på "mitt" vis...
Hoppas du inte tog illa upp..

Kram på dig!
Iréne

Bloggullet sa...

Till Iréne.
Jag uppskattar ditt stöttande, jag behöver nog massor av sånt, tack snälla du. Ta illa upp för att någon vill hjälpa mig, aldrig.;0)
Jag är så tacksam för det ditt inlägg. Jag ska försöka tänka så två positiva tankar för varje negativ,det låter bra.
Många kramar till dig.

Annela sa...

Det är nog Luther som parkerat sig på din axel. Du vet det där om att man inte ska förhäva sig och ...Men jag hoppas att du kan glädja dig åt din vinst och att jag för en gångs skull är inne och kommenterar i natten.
Kram från en annan nattuggla

Bloggullet sa...

Till Annela.
Trevligt att du var här och kommenterade. Det är nog Luther, han har ett sånt grepp om oss fortfarande, och så Jante givetvis. Vi borde ge dem en spark någonstans.;0)
Jag är extremt glad över vinsten, mitt humör är lite berg och dalbana.
Nu får jag gå och slänga mig i bingen.
Kramar och godnatt

Roses & Angels sa...

Hej! Tack ja nu börjar allt röra på sig i alla fall! Hihih. Känns bra. MEN åh jag har så mycket att göra!! Vet inte vart man ska börja. Ha en bra dag! Kram Christa

Gisan sa...

Jag känner väldigt väl igen din känsla. Jag har brottats och brottas med den fortfarande men i mycket mindre storlek nu. Jag har jobbat med den både själv och i terapi genom åren. Jag har den i ryggmärgen från min mamma. Men jag har bestämt mig för att vända "tänket". Jag försöker istället tänka att jag njuter av det som är eller komma ska. Skulle det gå i stöpet så är jag ju inte betjänt av att jag har gått och grämt mig i förskott. Jag säger inte att det är lätt. Men jag vill ge dig hoppet om att det går att vända tankarna. Stora hoppingivande kramar...

Anette Sjölander sa...

Min första tanke blev...dålig självkänsla! Då blir man så där i tankarna....börja med att tycka om dej själv (ett heltidsarbete med övertid dock) men gör små försök...varje dag!

Gullan sa...

Katastrofkänslor har jag lidit mkt av, nu har jag dock lyckats lära mig att hantera det lite bättre. Mina katastrofkänslor har däremot inte alls kommit när saker händer mig som är positiva, då är det tvärtom så att jag rider på "framgångsvågen" och tror att från och med NU så kommer hela livet att vara som en dans på rosor, helt tvärtemot alltså.

Nä mina katastofkänslor har oftast kommit när jag gjort något mindre bra på fyllan tex, men jag har som sagt lärt mig att världen går inte under och jag överlever!

Mamma är lite som du, och det är inte så konstigt för hon har haft det mkt jobbigt under många många år nu (mkt pga allt jag har ställt till med tyvärr), men jag försöker peppa henne att våga vara i det positiva och våga njuta, och hon HAR faktiskt blivit bättre på det såvisst GÅR det, så hav tröst om det!!!

Nä tänk istället att nu är det faktiskt DIN tur att få ha det lite bra!! Jag vet hur mkt guldkant det sätter på tillvaron att tex vinna saker, så va härligt att att just DU vinner lite nu som gör dig lite gladare nu när du kanske behöver det, SÅ ska du tänka, säger en mkt vis Miss :)

KRAMAR!!

Anonym sa...

Ja hu vilket kors att bära. Jag tycker vi skyller på Luther jag....du är inte emsam men det hjälper väl föga..

S sa...

Jag känner också igen det där. Har ens förhoppningar grusats många gånger så är det väl egentligen högst logiskt att man tänker så, men ack så icke-konstruktivt. Jag brukar säga till mig själv att vem tror jag att jag är, någon sorts övermänskligt orakel som kan förutspå framtiden eller? Å vad jag skulle vilja kunna kontrollera livet universum och allting, men så är icke fallet. Jag får snällt ta saker som de kommer som alla andra, inklusive de bra sakerna. På något sätt fattar jag bättre om jag är lite ironisk mot mig själv...

Kramar!

Anonym sa...

Nä,Gullet.Nu har jag läst ikapp mig lite efter att ha kommit hem från semestern.:)
1,Du måste börja ta lite plats!
Tillåt dig själv att finnas!
du har inget att förlora på det.Och igentligen....om det går fel...so what.
Jorden fortsätter att snurra.
Jag tror på dig.kom igen nu.
Massor av styrka o kramar Virpi

Unknown sa...

Har också haft den där katastrofkänslan
många gånger..att detta är för bra för att vara sant...och dom aningarna slog in en gång tyvärr...

Kram Maria

Gullan sa...

Som gammal teolog så måste jag protestera mot det svenska "ofoget" att skylla på Luther ;)

Skämt å sido, trots att Sverige är ett lutherskt land så är vi hemskt okunniga om Luther (annat är det i Tyskland, där skulle ingen komma på tanken att skylla Luther för saker som vi gör här), Luther var en livsnjutare av rang som ofta bjöd till glada fester!

:D

Kram!