onsdag 4 februari 2009

Imorgon är det dags

Nu är det dags för mötet som ska avgöra hur min framtid ska bli om jag ska vara drastisk och ödesmättad. Imorgon ska jag träffa arbetskonsulent, psykiatriker och försäkringskassan och då ska vi tala om hur vi ska gå vidare, och hur jag ska göra med sjukskrivning och alltihop.

Ärligt talat är jag tveksam till hur jag ska göra, det kändes som jag inte orkade jobba halvtid. Det är nog för att jag gått hemma för länge, eller så är jag tröttare än förut. Jag måste ha färdig min strategi och ha bestämt mig tills imorgon så de inte kör över mig. Frågar är hur många timmar om dagen jag orkar jobba, och om jag egentligen orkar jobba alls.

Lämpligaste borde nog två timmar om dagen bli, att komma ut bland folk och ändå orka leva resten av dagen och tiden.
Det blir jobbigt att kunna sova i natt, tankarna kommer att hålla igång speedade lämlar.

13 kommentarer:

sexbarnsmamman sa...

Du har ju besämt dig: två timmar per dag. Orka leva. Stå kvar vid det. Lämna alla tankar bakom dig, sov skönt. Lägg dem i en mörk jutesäck som du knyter år. Imorgon möts ni. Då tar du upp säcken med tankar igen. Inte förrän ni är alla i rummet, är det idé at tlåta dina ord och din energi rinna fram.

Tänder ett ljus för dig, för imorgon. ATt det ska ge dig energi och lugn. Positivt möte. det gör jag på www.livsmagi.com

där kan du titta: http://www.livsmagi.com/cgi-bin/ljusrummet/guestbook.cgi?action=reload

Annela sa...

Från ingenting till 2 timmar per dag är ett stort steg och det tyckte jag var lagom att börja med när jag arbetstränade. Sedan ökade jag successivt med några timmar i veckan och efter ca 5-6 månader var jag uppe i 20 timmar i veckan och det var min gräns. Det var oerhört skönt att det fick ta tid. Man har ju faktiskt ett rehabår så det är ingen hets.
Lycka till!

LillaFlisan sa...

Tack för din rara kommentar!!!
Lycka till i morgon! Hoppas att allt går bra....


Kram


Flisan

P.s. Vill du följa min blogg så blir jag ju så klart jättetacksam... Klicka bara på: följ den här bloggen högst upp i min vänstra kolumn!!!

Marskatten sa...

Min dotter började i lite för högt tempo och blev tvungen att dra ner till 2 timmar två gånger i veckan. Det kan straffa sig att köra på för hårt...
Ta det lugnt, var klar över hur du känner dig. Låt inte FK köra över dig!

Det kommer att gå bra, slappna av och försök sova så gott du kan!
Kram

segsliten sa...

Hoppas att allt går bra imorgon! Det där med lämlarna låter bekant.
Kram ☺

Anna sa...

Jag jobbade två timmar om dagen i en period och det funkade inte för mig. Jag hann knappt komma in i arbetsuppgifterna förrän det var dags att åka hem, jag fick knappt något gjort. Istället ändrade vi till halvdag två dagar i veckan och det funkade mycket bättre. På en halvdag hinner man jobba en hel del och "vara där" i huvudet, och sen får man vila skallen de andra dagarna.
Det kan ju hända att två timmar funkar för dig, men jag vill ändå visa på det här alternativet så att det inte blir två-timmar-eller-ingenting.
Lycka till!

oumberligating sa...

När du läser det här så har du troligtvis redan haft ditt möte, hoppas verkligen för din skull att de "fallit" ut till din fördel och att det blir på ett sådant sett att du orkar med. Som du vet så skriver jag ofta på min blogg eller nämner "det mödosamma arbetet" att vara människa. Som du vet så har jag bloggen om fysisk smärta också www.jernsaxen.blogspot.com efter att ha bloggat ett tag nu så borde man/jag kanske starta upp en om psykiskt smärta också.
Ha det så bra som det bara går mvh från Peter Olofsson.

Tidsfördriv sa...

Jag hoppas att det gick bra för dej idag. Det viktigaste är att de tar till sej vad du känner/orkar och beslutar utifrån det.
Halvtid låter mastigt...

Önskar dej en fortsatt fin vecka!

segsliten sa...

Hur gick det?
Kram ☺

Miss Borderline sa...

Hoppas allt har gått bra idag!!

Kramar!

Christina sa...

Hoppas att allt gick bra idag för dig
Kram

Erika sa...

Att bli överkörd av olika myndigheter allra helst FK, är lätt att bli. Ofta sitter man där själv utlämnad synad och gud vet vad, till ett några personer. Hoppas innerligt att blev till din fördel, håller verkligen tummarna för att det blev så.

Kramkram

Bloggullet sa...

Till allihop.
Ni är så omtänksamma och kommer med så många råd så jag blir alldeles rörd. Tack allihop.
Kramar