Nu är det februari, och snart är det vår.
Tiden har gått fort även om det varit segt sen november, det har blivit ljusare på dagarna.
Jag väntar på min son som är hos några kompisar, han borde komma hem nu när klockan är över tolv på natten. När det gäller barnuppfostran är jag både sträng och mesig.
Han borde komma hem när han bara är tolv år, tretton om några månader, han måste ha regler och fasta tider. Ändå kan jag tänka att han är bara ett kvarter härifrån, så vad gör det att han är där lite längre ikväll.
Någon kanske undrar hur jag kan låta honom vara ute så länge. Och en annan menar kanske att låt honom vara ute.
Jag vill inte ha principer och regler bara för sakens skull, de måste vara fattade på kloka, logiska grunder. Sen är bland det väsentligaste att man kan prata med sina barn hela tiden, ha deras förtroende så de kan berätta det mesta och låta bli att ljuga för att de tror man blir ilsken eller sur. När det gäller hur jag ska uppfostra min son så tänker jag på hur jag själv hade det som liten, hur andra i min omgivningen hade och har det och att jag ska göra en mix av det bästa därifrån.
En av mina bästa vänner som jag känt sen jag var sju år, fick mig för ett tag sen att ändra åsikt om något inom barnuppfostran sen vi pratat om det. Det var ett klokt samtal som fick mig att se saker ur andra perspektiv, det handlade om hur olika vi blivit uppfostrade och vad som var dåligt och bra med det.
Nu ska jag ringa till min son och säja att han kommer hem, annars går jag och hämtar honom.
Inlägg
Ögonblicket 16:54
-
Regnigt och mörkt ute.
Tända ljus inne.
Kaffemuggen på bordet.
Nyrättade skrivböcker.
Boken som lillebror läser.
Maken gör rent akvarier.
Och intil...
13 timmar sedan
.jpg)
13 kommentarer:
Det är väl precis det som är grejen med 12- snart 13 åringar...man vill och bör ha koll, men samtidigt så börjar de töja och sträcka precissom sig bör. Frihet under ansvar kan det kanske kallas. FAst med en frihet som är väl avvägd och inte blir en börda för vare sig barn eller förälder.
Att skapa ett band för sjukskrivna och ofrivilligt arbetslösa (för det finns frivilliga ditos...) Det var den bästa idé jag hört på länge. VArför inte göra så? Som försäkringskassa och trygghetssystem beter sig i dessa dagar, ihop med den skeptsis de sjukskrivna ofta möter från omgivning, så skulle det faktiskt vara en bra grej att uppmärksamma det utsatta läget...
Å andra sidan, undrar om det inte finns ngt liknande...jag ska undersöka och återkommer.
Ha en underbar dag
Du är inte alls korkad :) DBT står för dialektisk beteendeterapi och är väldigt effektiv vid borderline. En terapiform som är rätt så strikt och det krävs mycket av en. Man går i färdighetsträning där det kommer vara 4 stycken färdighetstränare plus sex patienter så det blir som gruppterapi. Man pratar om hur man mår och man lär sig hantera svåra situationer. Sen går man också i vanlig terapi, jag komemr ha kvar A som även kommer vara en av färdighetstränarna. Dom terapitimmarna jag kommer ha med A kommer att videofilmas för att färdighetstränarna ska kunna kolla på det och hjälpa varandra. Man skriver kontrakt i början och uteblir man tre gånger så är man ute ur gruppen så det krävs verkligen att man är motiverad.
Jag är lite nervös för nu går jag bara och mår dåligt över att jag är rädd för att dom ska säga att jag inte får vara med, att jag "mår för bra" för alla andra har så jävla mycket åsikter om hur jag mår hela tiden utan att lyssna på mig.
Hoppas du hängde med :)
Kramkram
Förresten, glömde svara på ditt inlägg här :)
När jag var 10 år så fick jag vara ute till tolb utan att dom visste vart jag var och ingen frågade vart jag hade varit. Då föredrar jag nog din metod bättre :)
Kram igen
Man får nog anpassa tider efter barnet. En del klarar av att vara uppe och hos kompisar sent, andra gör det inte. Bra att du har koll! Kram
Så tänkte jag också, februari och snart är det vår men nu så har vi fått snö och det är ju bara så onödigt.
Ha en skön söndag vännen
Kram
Hur gick det , fick du hem honom?
;-)
Det var en antorynkkräm från Lancome jag köpte så nu hoppas vi att den hjälper.
Jag har två sjuka små tjejer här hemma så i dag blir det ompysslande mamman
Kramar
Ja man ska vara glad som har fina vänner och släktingar,jag har inte så många släktingar så dom som finns kvar är ju guld=) Ha en fin söndag. Här lyser solen men det e kallt -22*burr* kram
Min äldste son som är 20 år idag, är glad och tacksam över att vi hade regler, utan att vara orättvis eller sträng. Men han säger det själv. För han hade kompisar som hade avsaknad av uppfostran, eller fri uppfostran och vilken trygghet är det?
Man får ta konflikterna och diskussionerna nu när dom kanske inte vill lyssna eller förstå, men när de växer upp och allra helst får egna barn, så kommer de att förstå!
Jag hade renrasiga katter för några år sen och en liten uppfödning, men efter att jag skadade mej och pojken blev sjuk så fick jag lägga ner allt. Men saknaden efter en katt är stor och jag älskar långhåriga katter, att få pyssla med deras päls. Nu är vi inne på att skaffa en main coon längre fram.
Önskar dej en fin söndag!
Kramis
Det här med barnuppfostran är så svårt och helst när de blir äldre. Min äldsta son blir 13 år i år och jag är också sträng med lite inslag av orolig mamma. Vi har bestämda tider och har sagt att han måste ringa om han blir kvar längre. Och jag försöker få honom att ibland fatta sina egna beslut och ta ansvar för dem. Men det är så svårt att släppa taget.
Jag tror det är bra med regler, Har man sagt ett klockslag är det de som gäller. Vi var stenhårda med det och det har hjälpt våra pojkar. Annars blev det inget nattsudd hos kompisar då det struntade i detta. Som förälder så har man rätt att vara orolig. Skulle det mot all förmodan gå övertiden så kan man bespara oss den orno genom att ringa. Önskar dig allt gott/Kramar Tussegumman
Hej! Oumberlige/Jernsaxen Peter här! Hoppas att det löste sig med sonen. Ibland frågar andra vuxna mig som har mindre barn om olika saker hur man gör med sina barn och vilka regler som gäller hemma hos oss. Uppriktigt sagt så har jag svårare att vara konsekvent ju äldre/större barnen blir men det känns som jag/vi lyckat med det. Det här du nämner om att barnen måste få förtroende för sina föräldrar så att de verkligen berättar hur saker och ting ligger till. Fin och tankvärd blogg du har och mycket finte skrivet, förstår att du precis som jag saknar Nippertippan.
Personligen skulle jag vilja sitta och skriva och disskutera i evigheter är på nätet precis som jag gärna gör i verkliga livet (fast det här är också verkliga livet för många, ser det bl a på alla kontakter jag har med handikappade, nätet är för många deras enda forum). Har så mycket att göra denna vecka så jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Min Fru har det mycket besvärligare än vad hon ger sken av på sin blogg www.pockethexorna.blogspot.com jag/vi har en ständig kamp med myndigheter för att få igenom de rättigheter som hon har enligt lag, men som samhället ser ut just nu så är det "vilda västern" på många håll, du läser ju själv bl a om försäkringskassan. Just FK är inte något problem för oss justnu , tack och lov. Nu är den stora problematiken handikapphjälpmedel och boendeanpassning men jag ger mig inte så lätt fast ibland ligger man ner för räkning men reser sig igen. Ha en fin vecka och dag och hoppas verkligen att vi "tiittar" till varandra då och då(ler) Mvh från Peter!
Jag tror att barn och ungdomar mår bra av att ha regler att följa. Tänk så tomt det skulle kännas om ingen brydde sig om när man kommer hem eller OM man kommer hem. Sen behövs det ju regler att göra uppror emot. Det är ju också en del av utvecklingen. Desto tuffare för föräldrarna då. Kramar...
Eftersom jag själv inte har barn så är jag med andra ord den perfekta barnuppfostraren, för det vet ju alla att vi som inte har barn bäst vet hur dom ska uppfostras!
Alltså, jag tycker det låter väldigt förnuftigt det du skriver :D
Det är ju oxå skillnad på att vara ute som att vara ute å ränna på stan eller att vara hemma hos kompisar......så, keep up the good work :)
Kramar!!
Skicka en kommentar