fredag 6 februari 2009

Att känna sig som människa

När jag är på mötena i Malmö så känner jag mig som en normal människa, allmänbildad, kan uttrycka mig i ord, få ut det jag vill ha sagt och känner mig värdig och på något sätt respekterad trots mina problem. De behandlar mig som en person som är lika viktig som alla andra trots sjukskrivning och andra knepigheter.
Oftast är jag nöjd och lite glad när jag går därifrån.

Sen när jag arbetstränar så känner jag mig ungefär exakt tvärtom, som något katten släpat in. Som någon värdelös knäppis som de måste plantera någonstans, för att kolla om jag kan jobba eller om de ska slänga mig någon av sina sophögar.
Det är nog personerna som jobbar på arbetsträningsstället som får mig att känna mig så, de har en lite gammaldags uppfattning om folk med psykiska problem.

Sån uppfattning som ibland även personal som jobbar med gamla har, att de behandlar fullt mentalt friska, skärpta gamla som små barn och nästan pratat bebisspråk med dem.
Det måste vara förnedrande för de gamla när enda orsaken till att de behöver hjälp är bara att de just är gamla.
Så känner jag det på arbetsträningstället som är ett av de få kommunen och FK har att skicka folk för arbetsträning på. Enda skillnaden är nog att de inte talat bebisspråk med oss.

Om Fk och regeringen vill ha folk ur sjukskrivningarna, rehabilitera dem och få ut dem på arbetsmarknaden så får de väl lägga ner några resurser och kronor på det, och skaffa bra platser där vi kan arbetsträna. Amen.

20 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för besöket, då fick jag hitta hit på kuppen ;-) Här verkar ju trevligt och klokt.
Ja, katter är GULD, och kids ;-)
Vi får "höras"
Mille

hea sa...

Tack för kommentar på min blogg!
Kontakter med F-kassa känner jag alltför väl till... Har sjukbidrag fram till i sommar pga fibromyalgi mm
Och du har alldeles rätt i hur förfärligt illa äldre människor kan bli behandlade. Som sjuksköterska har jag sett bedrövliga exempel på det...
Önskar dig en trevlig helg!
Hea

Anonym sa...

känns som att vi inte räknas hos fk... vet inte vad jag ville säga, men jag tycker iaf att det är skönt att det känns bra för dig i malmö!

Christina sa...

Usch så trist det verkar på det där arbetstränarstället!
Jag kom att tänka på en illustration jag gjorde om FK en gång, en elak en.
Jag har lagt till din blogg i min länklista, och döpt om den till Bloggullet istället för midsommar, hoppas att det är ok? Hojta till annars så ändrar jag. Det var mest för att jag aldrig skulle komma ihåg vem midsommar var, ett stöd för mitt usla minne helt enkelt.
Trevlig helg!

Anonym sa...

Ja just det, mer pengar där det behövs.. skulle inte skada, men som det är nu så är allt upp och ner.. inget förvånar.. hoppas på bättre tider. Ha de så gott o dansa lagom..
kramar

Anonym sa...

Det hörs att problemet ligger i det ställe som är och arbetstränar på. De verkar inte kompetenta för fem öre.
Har du möjlighet att byta, så gör det!
Det är inte bra när det som byggts upp inom dig raseras under arbetsträningen...
Stå på dig vännen och kräv omplacering!

Kramar

Britt sa...

Stå på dig! Du är unik!

Kram Britt

Anonym sa...

Trist att det är så på en arbetsrehabilitering. Går på en själv nu, upplever det inte så där som tur är. Keep it up girl :) Kram på dig!

Therese sa...

Tack för titten på min blogg. =)
Gå in på http://mittval.blogspot.com/ så kan du se fler som är med i utmaningen och bli iutmanad själv =).
Trevlig helg!
/Tezz

S o F sa...

Vill bara säga att detta är en vanlig reaktion/uppfattning/känsla om det ställe som man arbetstränar på.
Känner till många som upplever det på samma sätt som du. Det finns många orsaker, både hos oss själva och framför allt på arbetsträningsstället.
Du är inte ensam och inte gnällig! Detta är så som många har det som arbetstränar.

Varma hälsningar!

Bloggullet sa...

Till Mille.
Tack för besöket, vi hörs.;0)
Kramar

Bloggullet sa...

Till Hea.
Tack för besöket, trist att du har ont. Det är nog många som har kontakt med FK av olika orsaker.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Puffan.
Roligt att du kom på besök och tack.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Christina.
Det är helt okej, kalla mig vad du vill.;0)
Skulle vara kul att se den illustrationen, den kunde man ju ramat in.;0)
Kramar

Bloggullet sa...

Till Marskatten.
Det är just så det känns, som om självkänslan raseras lite och det ska ju vara tvärtom. De hade bara plats här just nu. Tack för omtanken.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Britt.
Tack för uppmuntran. Det bör man intala sig själv flera gånger om dagen, att man är unik.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Fia.
Skönt att du har det bra på din arbetsträning.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Tezz.
Jag ska kolla på utmaningen, det låter roligt.
Kramar

Bloggullet sa...

Till Pialotta.
Hoppas på bättre tider och morra till ibland är ju vad vi får göra.
Kramar

Bloggullet sa...

Till S O F.
Skönt att höra. alltså inte att även andra har det dåligt, bara att jag inte är ensam om att gnälla och känna att det är uselt med resurser.
Kramar