Att jag är anonym här i bloggen grundar sig mest på mina myndighetskontakter, min tillvaro som sjukskriven, utbränd och arbetslös, att jag inte vill att de ska kunna läsa om min kritik av dem här. Eller om mina funderingar som jag inte berättar för dem.
Nu låter det som om jag är paranoid, dock när man bor i en liten stad och har ett ovanligt namn så är det lite jobbigt att lämna ut sig själv.
När jag har kommit ur härvan och fått jobb eller sjukersättning så ska jag berätta mitt namn här för er.
Inlägg
Ögonblicket 16:54
-
Regnigt och mörkt ute.
Tända ljus inne.
Kaffemuggen på bordet.
Nyrättade skrivböcker.
Boken som lillebror läser.
Maken gör rent akvarier.
Och intil...
16 timmar sedan
.jpg)
3 kommentarer:
Jag tycker det är självklart att ingen kan kräva att man lägger ut sitt riktiga namn när man skriver om känsliga saker. Du har ingen skyldighet inför någon att berätta mer än du själv känner dig bekväm med. Jag kommer själv inte publicera mitt riktiga namn eller bilder på mig själv i min blogg, och tycker jag har goda skäl för det. Kram!
Bra det du sa, att få ditt perspektiv på saken. Jag har skuldkänslor och skamkänslor för saker hela tiden, och det är skönt att kunna släppa det.
Kram!
Jag håller fullkomligt med det S skriver. För att kunna skriva precis det man känner och tänker ska man inte behöva tänka på att någon kan ta illa upp.
Kämpa på, jag vet hur det är det där med skuldkänslorna. Bloggen är ett bra redskap att bearbeta dessa och annat under den resa du befinner dig på. Och så får man kontakt med andra som varit och är i samma situation.
Hälsningar qi
Skicka en kommentar