Arbetsträningen

När jag arbetstränar så känner jag mig ibland som en knäppis, att man blir behandlad som en mindre vetande och får fjantiga arbetsuppgifter. Nu är det jag som känner detta, det står för mig. Det beror ju på var man arbetstränar och hur man behandlas. Många trivs nog där de arbetstränar.

Min personlighet är att vara ifrågasättande och kritisk, ibland är det bra och ibland är det jobbigt. Ofta funderar jag på hur enkla saker skulle vara om jag kunde låta bli att engagera mig i allt möjligt, om jag kunde låta bli att ha åsikter, uppfattningar och problemlösningar hela tiden.
Det är inte konstigt att jag ofta är med i debatter och hetsiga diskussioner när tillfälle ges, och sen kommer hem och är alldeles utmattad. För jag blir ju trött fort.

När jag ska gå någonstans brukar jag säga till mig själv att jag ska skärpa mig, konversera, le och vara trevligt. Och utöver det ska jag knipa igen.

Sen sitter jag där och ler med min kopp kaffe, och så plötsligt nämner någon något som jag absolut måste delge min uppfattning om och jag slänger mig in i diskussionen som ett rovdjur.
Därefter blir jag som en urlakad trasa igen.

Nu ska jag gå till arbetsträningen tio dagar, göra vad jag blir tillsagd och hålla munnen stängd, utom när jag ska säga snälla saker.