Mitt personligaste inlägg här på min blogg

Jag har hängt på Facebook ett tag och sökt efter gamla vänner och hittat ganska många. Sen genom dessa vänner så hittar jag ännu fler vänner. För även om åren går så ser man en röd tråd i livet genom vännerna på FB.

Jag fick en sån nostalgitripp och mindes tillbaka i tiden och tänkte på att jag liksom levt olika liv i perioder med olika människor i olika samhällsklasser.
Jag har fladdrat ut och in i så många olika grupper i samhället så jag vet ännu inte vilken jag egentligen tillhör.

Folk som var mina vänner när jag var ung blev mina klienter i jobbet, även om jag fortfarande betraktar dem som vänner så har de distanserat sig och liksom blivit rädda för mig, eller vad det nu är för känslor de har.
Jag har dem fortfarande nära mitt hjärta, där har jag alla mina vänner och mina nära.

Vi festade och hade kul i ungdomen, sen gick vi olika vägar.
När vi satt där för länge sen och tog ett glas vin så känns det nu efteråt som om vi spelade rysk roulette, vi visste inte vem som skulle ta drogerna till sin ständiga följeslagare, vem som skulle drabbas av missbruk.

Och så är det fortfarande bland ungdomar, de festar, har kul och går sen vidare medan andra fastnar i träsket.

Somliga av mina kompisar lever ordinära liv idag och andra är fast i missbruket, och vissa har lämnat oss för alltid. Kanske minns jag det nu för att det är Alla helgonsdag och jag minns dem som lämnade oss alldeles för tidigt.
Och jag vet att jag kunde gått samma väg, de flesta tillhörde riskgruppen och vad som avgör vem som hamnar var kan vara så bagatellartat.

Så när jag ser en hemlös eller annan utslagen person så tänker jag ofta att det kunde varit jag. Eller vem som helst av oss.

Så jag har stått med ena foten bland drogberoende vänner och andra foten bland akademiker och där emellan är det en genuin blandning av människor jag känt och känner.

Det blev så märkbart när jag skulle bjuda alla jag kände på ett kalas en gång, jag ville samla alla som stått mig nära under åren. Dock blev det lite tragikkomiskt när jag tänkte mig klienter och socialarbetare sitta bredvid varandra och äta tårta, att båda lägren eventuellt skulle betrakta mig som svikare och ta avstånd från mig.

Så är det, och detta är nog det mest personliga inlägg jag någonsin gjort på min blogg. Bara känner att jag måste få ner tankarna så de blir formulerade.