söndag 4 oktober 2009

Frustrerad över att stöka i hemmet

Jag har inte skrivit på någon dag eftersom jag har varit obehagligt manisk, frustrerad och rastlös. Så jag har hållit på hemma och försökt sortera, städa och få ordning och kommit upp i varv som inte känts harmoniskt.

Jag har tänkt nu ska jag få ordning på allt här hemma och sen kan jag ägna mig åt något roligare och slippa dåligt samvete. Dock har slutsatsern blivit att man skulle kunna rensa och städa i hemmet praktiskt taget alltid. När man frenetiskt har börjat i ena änden så har det stökats till före man kommit till andra änden.

Och ju mer man rotar och stökar ju mer saker kommer man på att göra, rensa alla skåp osv. Och det blir som ett evighetsarbete.
Jag har sällan eftertraktat att ha ett perfekt hem, begriper inte var det har kommit ifrån så här plötsligt? Går det att kombinera att ha det städat och att ändå slippa känna sig stressad.?
Hur har ni det med städning och hur håller ni ordning hemma?
Imorgon struntar jag i hemmet och tar en promenad. Eller bloggar.

15 kommentarer:

S sa...

För mig betyder ett plötsligt städryck antingen att någon ska komma och hälsa på (gör "normala" saker som torkar golv och byter till rena handdukar), eller så är jag hypoman (röjer garderober, möblerar om, köper nya handdukar)

Det är alltid väldigt stressande för jag är egentligen inte en person som älskar att städa (trots att jag jobbat som städerska!)

Vardagsstädandet tar jag det rätt lugnt med, vi bor ganska trångt och har prylar överallt så det ser ändå aldrig så där veckotidnings-tjusigt ut. Försöker väl hålla hyfsat rent i kök och badrum, annars jagar jag inte dammråttor. Och förresten så gör min man lika mycket hemma som jag. :)

Stor kram!

Samtal från min trädgård sa...

Hos oss är det för det mesta rent och prydligt, men det beror på barnens funktionshinder. Så där har jag tur, att jag älskar att städa.
Men jag känner igen mig i din beskrivning, hur man känner att man måste och att ambitionerna och kraven från mig själv på mig själv blir alt högre ju längre jag håller på.
Jag kan inte säga några exakta råd annat än att om du går en promenad, hjälper det på det mesta. Eller ta hjälp av mannen, som ofta har en helt annan syn och ett helt annat tempo än jag själv. Ta en diskussion med din samtalsterapeut om det blir en svårighet som fyller för mycket, man brukar kunna komma in på ett annat spår i sitt tänkande.
Kram på dig!

Marie//Tekla Maräng sa...

Ja jag får något stressat och maniskt över mig när jag känner att jag bör städa. Men med hund i familjen och en allergisk dotter så är dammsugaren och golvmoppen framme ofta. Däremot så eftersätts helt klart själv dammningen av bokhyllor och pynt och pinaler. Det gör att jag önskar att någon kom hem och fixade plus fönstertvätt (för jag får så infernaliskt ont när jag tvättar fönster) det medans jag var någon annanstans.
Kram:)

StinasLoppis m.m sa...

Ja hu städa är ett nödvändigt ont tycker jag , tycker ja plockar o grejar men får adrig till det sen har ja ju 2 stora vovvar som hjälper mej att stöka till dej ,'
du har en utmaning hos mej Kramis /STINA

Widénskan sa...

Känner igen det där.. Man skall banne mig aldrig börja o städa eller så kanske man skall sluta köpa saker ;-)
Kramar

Britt sa...

Hej Vännen! Jag tycker det är ganska kul att städa och torka eftersom det luktar så gott efterråt. Men så beror det på om man har djur eller barn som bor hemma och det kan bli stökigare. Vi är två vuxna och en tjej på 15 år. Tjejen får städa sitt rum 1 ggr/v samt gästtoan som är hennes, för att få ut månadspengen. Det kan vara knorrande men det görs. Själv städar jag tors så det är klart till helgen såsom damsugning och torkning av golv. Alla får ta reda på sina saker och de lägger ifrån sig så att det inte blir liggande.
Ha de gott
Kramiz Britt

Uffematten sa...

Som du säger; man börjar i ena änden och när allt är gjort får man börja om igen.
Men inser att det skulle behövas en riktig genomgång här, men med min värk är det liksom lika bra att inse att så blir det inte...
Och nog överlever man ändå!
Och så är jag ju oförskämt mallig när jag har vispat runt lite i skiten här ;-)!

Kramen!

Bloggullet sa...

Till S.
Känns som jag var hypoman när jag var igång, det skulle fixas överallt samtidigt intill pedantiskt ordning.

Det är mest röra som jag stör mig på, jag som varit superbohem.;o)

Som tur är städar min man också och lagar mat osv. Dock är hans tröskel lägre än min när jag blir så där besatt.;o)
Kram

Bloggullet sa...

Till Samtal från min trädgård.
När städandet ligger på en lagom nivå är det skönt att ha det rent och det är okej. Sen när det kommer till perioder av pedanteri för mig, då blir det jobbigt.

Det svänger liksom mellan de tillstånden.
Jag ska ta upp det i terapin för jag är så som person på även andra områden.
Kram

Bloggullet sa...

Till Marie.
Just det tänkte jag på när jag röjde runt, att jag skulle anlita städhjälp som tog huset grundligt.
Kände mig desperat.

En gång om året kunde man få hjälp med grundstädning, kostar nog som en klippning och slingning.
Dock kommer Jante och skäller när jag tänker på det.;o)
Kram

Bloggullet sa...

Till Stina.
Jag har varit inne hos dig och kollat utmaningen, tack.
Kram

Bloggullet sa...

Till Widénskan.
Just det har jag kommit fram till att jag ska sluta dra hem saker, har ju problem med att slänga något. Så det är ju det som gör att det känns stökigt när sakerna liksom är bostadslösa. De bara dräller omkring.;o)

Kul att du är tillbaka,har tänkt på dig.
Kram

Bloggullet sa...

Till Britt.
Min son är 13 år och han städar och håller ordning på sitt eget rum. Dock gör han inte det i resten av huset, där slängs det saker överallt så det blir ett evigt tjatande.

Vi städar på söndagar, sen plockar jag resten av veckan.
Det är så skönt när det blivit städat som du säger, när det luktar gott och känns rent.
Kram

Bloggullet sa...

Till Uffematten.
Att vispa runt är rätta ordet ibland,sakerna bara ändrar plats och det känns lika stökigt ändå.;o)
Kram

Anonym sa...

skogsnuvan: Precis så känner jag mig också. Börjar man städa i ena ändan så hittar man en massa brev man måste läsa och en massa grejor man glömt att man hade. Och vad ska man göra av dom. Stoppa in dom någon annan stans och upptäcker att man borde städa där.
När man kommer i det läget då är det bara att gå ut och strunta i alltihop eller göra som jag gör när jag blir för rörig. Låtsas att jag är städfrun som får en lapp med vad jag ska göra och bara göra det och inget annat. Prova får du se