Jag är en pinsam mamma

Så sprang jag omkring i skoaffärer i Malmö igår igen, har ju ett presentkort som snart går ut. Just i den skoaffären som kortet gäller så var det knappast några skor som jag gillade.

Jag försökte gilla dem, jag nästan tvingade mig till det, jag sprang runt i skoaffären i evigheter för att se om kärlek vid första ögonkastet uppstod till några skor, eller att åtminstone någon liten förälskelse skulle spira.

Dock förhöll jag mig kall till skorna, får göra ett försök senare.

I en annan skoaffär bredvid hittade jag massor med skor som jag gillade som jag kunde köpt direkt, lite retligt får jag säga.

Min son behövde en jacka och han är så kräsen när det gäller just detta så man blir smått desperat. Plötsligt när vi gick på gatan så utropade min son;
En sån jacka vill jag ha.

Och jag undrade förvirrat var jackan var någonstans, och han pekade på en kille som just gick förbi oss med sin familj. Jag reagerade spontant och rusade fram till familjen och frågade var de köpt jackan, de svarade och var riktigt trevliga.

Min son blev alldeles generad och ansåg att jag var så pinsam som rusade fram till folk så där, vilket jag gjort många gånger förut och oftast blivit trevligt bemött. Själv hade jag tagit det som en komplimang om något frågat var jag köpt mina kläder.
Att min son blivit ordentligare och striktare än mig är ju fantastiskt.

Han fick jackan och lite andra kläder och sen åkte vi hem.