Första tiden hos psykologen imorgon

Jag ska till psykologen första gången imorgon och jag börjar redan bli nervös för det. Är han bra, hur blir vår första kontakt, gillar jag honom?
Tusen funderingar kör omkring inför imorgon.

Sen kommer det nog att flaxa omkring ännu mer funderingar när jag varit där för såna besök brukar vara som att hälla bensin på elden och sätta igång en omtumlande, kaosartad tankeverksamhet av gamla och nya tankar. Ungefär som tankarnas Friskis % svettis. Knappast någon tid för tankarna att lata sig för här blir det full rulle med motion för dem med en hurtig ledare.

Sen blir det nog bättre efter en tid när det liksom lugnat ner sig och jag kan orientera i känslorna med psykologen som karta och kompass.
Jag redan bestämt ett mål som jag önskar med terapin och det är tolerans för min nuvarande situation, bättre självkänsla och självförtroende, frid och sinnesro. Sen är det nog många andra saker som jag inte kommer på nu.

Så målet är bestämt, det är resan dit som blir det besvärliga och även spännande och rolig. Så imorgon står jag på stationen och hoppar på tåget till terapins land.