Att hantera ångest och hur jag är som person

För att skriva lite om ångest och hur jag hanterar den så har jag knappast några kreativa sätt att göra det på. Jag sover när den är som mest plågsam, när jag helt enkelt inte står ut att vara kvar i verkligheten en sekund längre.
Själv tror jag på att sömn lindrar ångest, det gör det för mig.

Nu när jag känner mig lite bättre så sover jag inte lika ofta, även om jag använder sömnen som medicin och lindring.
Annars blir att kolla på teve eller blogga mitt sätt att hantera ångesten på, att få distans och glömma tankarna som maler och ältar.

När jag hade en rejält kris för ganska länge sen så kunde jag inte ens läsa böcker, kunde inte koncentrera mig, och jag som ständigt läst hela mitt liv.
Det kändes bedrövligt. För att kunna börja läsa igen så läste jag böcker med noveller i, det var det enda jag orkade med. Några sidor åt gången bara.
Sen gick det lättare efter ett tag och sen kom jag in i en riktig bokslukareperiod och läste som en galning.

Även denna period satt jag klistrad vid teven, det har blivit som en tröstenapp för mig, som en gosenalle att hålla om.
Om jag tänker tillbaka i tiden så har litteratur, kunskapsiver och teve ständigt varit i fokus för mig, under olika åldrar så har det blandats med att skriva dikter, skriva på en bok som jag fortfarande håller på med, festande, relationer med människor och ett glödande engagemang för utsatta människor och politik.

Så jag är en person som är både tramsig, barnslig, glad och gillar att skämta, samtidigt som jag är seriöst engagerad i politik och samhällsfrågor. Så ibland är jag liksom olika personer i olika sammanhang, ibland säger folk att jag är för allvarlig och djup, och ibland anser de att jag är för flamsig och skämtsam.
Så det kan krocka ganska häftigt om jag sitter på ett politiskt möte och diskuterar orättvisor, och så plötsligt säger jag;
Nu ska jag hem och kolla på Bonde söker fru.

Då kan jag få nedlåtande miner till svar ibland för det är liksom inte fint att kolla såna program i vissa kretsar.
Jag står för att jag kollar på dem och att jag liksom är i verkligheten på de flesta plan, hur ska man kunna förstå människor om man sätter sig på höga hästar och låtsar att man är finare?

Vem vet vad dessa politiskt korrekta personer egentligen gör på fritiden? Kanske något ännu värre än att se på Ensam mamma söker.

Så är jag, gott och blandat. Har fått lättare att tolerera att jag har olika beteende i olika situationer, förut ansåg jag att jag var falsk och tillgjord om jag inte var likadan överallt.