Utmaning 177, 26 juni

Jag skriver här en kort text till dagens utmaning i Skrivpuff.

Om att sitta fast

Jag har kört fast,jag kommer inte loss. Jag vet inte vad eller var jag vill.
Känns som jag fått det jag ska ha och att jag inte att mer att ge någon. Som om livet nått en mättnad, en lojhet, en slöhet som känns jobbig.
Det sägs att hungriga vargar jagar bäst, och jag känner mig knappast hungrig längre.

Önskar att något kunde göra mig hungrig, få mig ur passiviteten, få igång mig.
Ska jag skrika efter bärgningshjälp för att komma ur spåret, eller önska att det kommer en god fe och viftar med sitt spö.
Eller ska jag själv agera och arbeta upp min energi, hur det nu ska gå till
i lättjans timme.