Funderingar i sommaren

Nu känns det knappast lämpligt att berätta om elände och malande funderingar när det är sommar och man ska vara glad. Ungefär som att byta till sommarkläder, på sommaren ska det vara lätt och enkelt. Sen är det liksom tillåtet på vintern att dra på de tunga kläderna igen och älta och ha jobbiga tankar.

Hur jag än kämpar och försöker så kan jag inte ha lättsamma tankar just nu, givetvis är de lättare att bära nu i det fina vädret med sol och ljumma vindar. Ändå är de där och kör omkring, hur jag än försöker mota dem.
Jag skäms och får skuldkänslor över att jag har problem med att njuta rejält nu när det är sommar.

Jag blir glad när jag läser era bloggar om hur bra ni har det i sommaren, det piggar upp mig och ger hopp.

Ett tag trodde jag att jag hade bloggtorka för jag förbjöd mig att skriva om det trista grubblandet och min kris. Jag ville bara skriva om roliga saker och där är det segt. Jag känner bara att jag måste skriva av mig för jag ska kunna få bättre perspektiv på mina tankar och liksom få ordning på röran.
Först tänkte jag ta bloggpaus och fundera i min ensamhet, sen tänkte jag att det är ju detta jag planerat att använda blogg till, att berätta om mitt liv när det är både upp och ner, hit och dit och huller om buller.

Just nu känns det som jag blivit nedslängd från ett flygplan på en plats där jag inte känner någon och jag är totalt disorienterad. Som om jag står vid ett vägskäl och måste bestämma vilken väg jag ska gå.

Detta beror på min eventuella sjukersättning, jag blir liksom panikslagen av tanken över att inte vara på väg någonstans längre.Att jag ska gå här resten av livet och knappast ha några mål.
Känner mig resignerad, uppgiven och lämnad.