lördag 27 juni 2009

Funderingar i sommaren

Nu känns det knappast lämpligt att berätta om elände och malande funderingar när det är sommar och man ska vara glad. Ungefär som att byta till sommarkläder, på sommaren ska det vara lätt och enkelt. Sen är det liksom tillåtet på vintern att dra på de tunga kläderna igen och älta och ha jobbiga tankar.

Hur jag än kämpar och försöker så kan jag inte ha lättsamma tankar just nu, givetvis är de lättare att bära nu i det fina vädret med sol och ljumma vindar. Ändå är de där och kör omkring, hur jag än försöker mota dem.
Jag skäms och får skuldkänslor över att jag har problem med att njuta rejält nu när det är sommar.

Jag blir glad när jag läser era bloggar om hur bra ni har det i sommaren, det piggar upp mig och ger hopp.

Ett tag trodde jag att jag hade bloggtorka för jag förbjöd mig att skriva om det trista grubblandet och min kris. Jag ville bara skriva om roliga saker och där är det segt. Jag känner bara att jag måste skriva av mig för jag ska kunna få bättre perspektiv på mina tankar och liksom få ordning på röran.
Först tänkte jag ta bloggpaus och fundera i min ensamhet, sen tänkte jag att det är ju detta jag planerat att använda blogg till, att berätta om mitt liv när det är både upp och ner, hit och dit och huller om buller.

Just nu känns det som jag blivit nedslängd från ett flygplan på en plats där jag inte känner någon och jag är totalt disorienterad. Som om jag står vid ett vägskäl och måste bestämma vilken väg jag ska gå.

Detta beror på min eventuella sjukersättning, jag blir liksom panikslagen av tanken över att inte vara på väg någonstans längre.Att jag ska gå här resten av livet och knappast ha några mål.
Känner mig resignerad, uppgiven och lämnad.

8 kommentarer:

J sa...

Jag kramar om dej ända härifrån!!!
Det låter verkligen som att du behöver en....
Vad kan jag säja?
Jag känner igen vartenda ord du skriver och du förklarar vad även jag känner ibland.
Just nu mår jag bättre, men inte är det långt mellan gångerna inte...
Och DET ÄR INTE FEL ATT SÄJA SOM DET ÄR!!
Vi gör nog precis så....många av oss som är "rädda för att bara verka gnälliga", och inte vill vi mista vännerna på bloggen bara för att man inte orkar precis då....
Och då gnager samvetet!
Och man sorterar och till och med förskönar sina historier för att dom SKA BLI ROLIGA!??
Man gömmer sej bakom en fasad av skämt och roliga bilder och Gud vet allt...

Tycker du gör helt RÄTT som berättar om hur det egentligen är.
För alla bekymmer och all oro försvinner inte bara för att molnen gör det...
Man KAN ju vara deppig i solsken också.

Hoppas verkligen att allting snart ljusnar och att du kan känna dej lättare till sinnet...
Håller mina tummar.
Kram så det knakar i revbenen!
//Jenny(:

Tant Brun sa...

Men du!! det är ok att deppa även när solen skiner. Sommaren ställer krav på oss..vi ska va pigga vi ska va glada, bada, grilla,vi ska vara smala vi ska...ja jag vet inte allt vi ska..ibland tycker jag att det faktiskt är skönt med regn o rusk för då är det ok att krypa under filten och bara vara
Kram kram Bibban

hugan sa...

Hej kompis
Känner ganska som du, deppigt. Har för många måsten och borde på mej..och en sorg som inte blir lättare så här i sommartider, då minns jag ännu mer av pappa. Så visst är det ok att deppa, det gör vi nog alla då å då, och visst är det som du skriver att bloggen ska vara en slags ventil för hur man känner och mår, framförallt vill jag då ha feedback i form av kommentarer, det ger enormt mycket!

Hoppas du hittar en lättning snart, jag håller min tumme för dej. Kramar till dej!

Telluselle sa...

Trötthet förlamar oss, speciellt när det inte är "accepterat". En kvinna på F-kassan blev regelrätt irriterad på mig när jag sade att jag inte ville gå på möte kl 8 på morgonen utan hellre senare på dagen. Jag sade att jag sov. Hon tyckte det var konstigt att en sjukskriven person sov...

Man måste städa ut de tråkiga tankarna först så att de fina kommer fram, de finns innanför ;)

Kram

Samtal från min trädgård sa...

Jag tror också, att det är viktigt, att du lyssnar på dig själv, även på dåliga dagar, så att du orkar att orka med dig själv överhuvudtaget.
Förra veckan var jag så slut, orkade inte med min arbetsträning eller något, så jag ringde FK och sa, att jag tänkte backa på den uppgjorda tiden from denna vecka. Handläggaren var inte glad, men sa att om det var, vad jag ville, så skulle jag göra så. Och vad hände? Jag blev jättepigg och orkade mycket mera, så det har gått väldigt bra denna vecka, och jag är nöjd, att jag har lyssnat på mig själv och stått upp för mig själv.
Därför tror jag också, att om du bara ger dig tid att lyssna och fråga; är det här bra för mig, gillar jag att göra detta, vill jag hålla på så här mot mig själv, så kommer du att välja rätt väg.
Kramar

Pärlan sa...

Klart att du får klaga i bloggen det är inte fel.

Önskar dig en fin dag
Kram

Uffematten sa...

Klart du ska säga som det är!!!
Känner mig lite så där gnölig nu jag med, men jag orkar inte riktigt ta tag i allt just nu...
Tycker det är starkt att skriva precis rätt upp och ner som det är!
Tänk så många som känner igen sig och får styrka av att veta att dom inte är ensamma!!!
Kramen till dig från en "semesterkommenterande"(:-0) "Uffis"

Lallis - liv och leverne sa...

STOR KRAM, vännen!!