fredag 12 december 2008

Skuld och skam

Igår gick min son och hans klass Lucia på skolan och jag längtade efter att gå dit. Så fick jag ju tandvärken sänd från hell. Så jag fick bli hemma, det blev hans pappa och mormor som gick dit.
Jag fick såna skuldkänslor och blev besviken på mig själv över att jag inte gick dit även om jag hade giltlig orsak.

Somliga i min omgivningen har varit bra på att ge mig skuldkänslor över saker jag gör eller inte gör. Hela livet har jag hört det och trott att de sa allt skit för min skull. Det tror jag inte längre. Nu är jag så in i skogen trött, arg och besviken på all skuld och skam de gett mig som jag svalt ner med några teskedar besk kritik.

Ibland är jag så tungt belastad av skuld och skam så jag håller på att ramla till marken.
Så om någon ger folk skuldkänslor och negativ kritik så inbilla inte dem att det är för deras egen skull. De förstår förmodligen när de blir vuxna att det inte var för deras bästa att de blev fulltankade med kritik, skuld och skam.

3 kommentarer:

Pennan sa...

Sunda råd. Skuld är tungt att bära och är till ingen nytta, den glädjer bara låga och illvilliga drifter hos andra. Deras utveckling är deras egna ansvar. Det låter som om du har tillräckligt med känslomässiga bördor utan att behöva acceptera också deras lass. Jag hoppas du känner dig bättre och tryggare i din roll i famlijen. Glöm inte bort att ta hand om dig själv, om du är trasig har du mindre att ge till de i din närhet som älskar dig.

S sa...

Blir på något sätt glad när du skriver att du blir arg, för du har all rätt att bli arg över försöken att trycka ner dig. Det är fel att du ska behöva gå omkring med skuldkänslor, punkt slut.
Kram!

Bloggblad sa...

Hej
Tips: Läs Patricia Tudor-Sandahl senaste bok om tacksamhet, det handlar mycket om sånt...
Också "Kvinnors vrede" är mycket bra för att bygga upp sin självkänsla och göra sig av med skuldkänslor.