Eftersom jag går upp och ner när det gäller energin så stämmer mitt tempo sällan med resten av familjens. Min man lunkar stadigt på i lagom tempo, och jag antingen rusar fram eller står nästan stilla. Om man låtsar att vi är en film på en dvd så går min man stabilt på play, som är lagom läge. Medan jag går på snabbspoling eller paus.
Ibland är jag full av energi och ska göra allting genast eller nu. Min man tröttnar långt före mig när vi gör hemarbete tillsammans när jag går igång, han blir matt och trött av min energi. Jag kan hålla på i trädgården många timmar efter han tröttnat och gått in, jag kör på tills jag stupar. För det gäller ju att passa på när man orkar.
Sen när jag liksom står stilla och knappast orkar göra något så lunkar han på i sitt lagom tempo. Möjligen kompletterar vi varandra eller vad man ska kalla detta beteende.
Inlägg
Grönt är skönt
-
Termometern visar envist på pyttelite över nollstrecket, men träd och
buskar bryr sig inte. Så skönt att se bladen veckla ut sig, liksom räcka
lång näsa ...
6 timmar sedan
.jpg)
2 kommentarer:
Vi är nog extremt lika, du o jag. Lever i en riktig "berg-o-dalbana". Känslor som antingen svallar över eller är obefintliga. Känns som om jag känner dig, fast jag inte gör det. Har kanske nåt med "själa-känslor" att göra.
I vilket fall som helst, min mail är öppen och det är bara att höra av dig när helst du vill. Skulle gärna vilja känna dig mera, in på djupet om du förstår vad jag menar. dina inlägg här, tilltalar mig och får mig stark =)
Kramar
Det värmer mitt hjärta enormt att läsa det du skriver. Först är det skönt att hitta en själsfrände och sen är det underbart att kunna göra någon starkare.
Jag förstår vad du menar med att lära känna på djupet, det hoppas jag att vi gör.
Kramar från en rörd och glad bloggvän
Skicka en kommentar