Hispan nästa

Idag känns som en eländig dag, nästan som det vore hispan nästa, raka vägen till närmaste psykakut var det nu är. Förr var det Lund, nu är det kanske någonannanstans.

Det känns så segt och besvärligt, jag är så känslomässigt skör, blir besviken, sur och deppad över minsta bagatell. Jag behöver kärlek, bekräftelse, jag vill bli älskad av hela världen just nu. Så naivt och egoistiskt det är att tänka så, ändå är det så jag känner.

Jag har ju folk omkring mig som älskar mig, ändå är det inte nog just nu. Jag behöver mer. Mitt vanliga jagande efter mer, jag försöker lära mig att kvalité är det jag behöver och det som är betydelsefullast. Ända jagar jag efter kvantitet.
Som ordspråket Bättre en fågel i handen än tio i skogen. Jag gör liksom tvärtom ibland, även om jag har en fågel i handen så ska jag ändå jaga de där tio i skogen.

Och medan jag är på jakt i skogen så blir fågel i handen ledsen. Nu är det dags att sätta kvalitè före kvantitet och ömt vårda det jag har.
Jag ska kanske börja med mig själv, ta hand om mig och säga att jag duger som jag är.
Trots att jag känner mig som en börda för omgivningen idag.