Nyårsafton horrordag

Jag ska berätta om nyårsafton som är ångesten, rädslan,oron komprimerad till en enda dag. Ändå sen jag var ung har jag känt en sån fruktan för denna dag, när klockan närmar sig tolv skakar jag som ett asplöv och får bita ihop för att uthärda.
Jag har svårt att skiljas från något, alltså det gamla året, och jag är rädd för det nya, och nu möts dessa rädslor på samma gång.

När det närmar sig tolv känns det ödesmättat och magiskt och jag är rädd för vad året ska föra med sig. Logiskt beror det nog allt elände som andra år fört med sig.
Jag har grubblat på dessa känslor, försökt prata med folk om det, dock verkar det endast vara jag som känner så. Så det är pinsamt och lite jobbigt att berätta det.
Som det är någon sorts nyårs fobi.
Folk upplever nyårsafton som glädje, fest och jubel, och där står jag stel som en pinne mitt i detta och lider av ångestens skräckgrepp omkring mig.
Jag har även fått för mig att det som händer klockan tolv det kommer att visa hur nästa år blir.

Om någon har tips på hur jag ska hantera rädslan och hur jag lämpligast skulle kunna tillbringa nyårsafton så vore jag tacksam. Eller kanske berätta om egna rädslor.
Någon har föreslagit att jag ska tillbringa aftonen asplakat så jag inte har en aning om var jag är och ännu mindre vad det är för dag.
Det känner jag inte för.
Jag hoppas att jag överlever ångesten även i år.

När sen nyårsdagen kommer så känner jag en euforisk känsla av lättnad, att jag har klarat det och nu går det framåt mot skönare tider, mot ljuset.