När jag var i stan igår så kände jag att jag började tröttna på julen redan. Det är roligt just i slutet av november sen blir det tjatigt.
Det är nog inte tillåtet att säga.
Jag längtar efter ljuset, fågelkvittret, ljumma vindar, att fika ute för första gången och känna solen värma, det kan ibland vara redan i februari.
Och våren är den enda årstiden då jag önskar att tiden stannar. Jag minns som igår hur det kändes de första vårdagarna i skogen när vitsipporna blommade.
Jag är utled på skånsk vinter och tröttheten som ligger som en filt över mig när det blir mörkt så fort på kvällarna.
Nu är det egentligen inte så långt till våren om man tänker efter.
Säger jag som ofta fokuserar på dåtid eller framtid, och får för mig att gräset är grönare på andra sidan staketet.
Just nu är det nutid och vi ska städa, fixa middag och sånt vi brukar göra på söndagar.
Sen ska vi tända andra ljuset för det är ju andra advent idag.
Ögonblicket 16:54
-
Regnigt och mörkt ute.
Tända ljus inne.
Kaffemuggen på bordet.
Nyrättade skrivböcker.
Boken som lillebror läser.
Maken gör rent akvarier.
Och intil...
15 timmar sedan
1 kommentar:
Åhhh, jag längtar också efter våren. Skånsk vinter är ingen höjdare. Men vi får tända ljus så länge...
Skicka en kommentar