lördag 28 november 2009

Ångest är ett rovdjur

Jag hade längtat efter att få göra fint nu till första advent, har köpt blommor och lite annat.

Sen igår så hade min son plötsligt feber igen efter att ha varit feberfri några dagar och då blev jag hispig igen. Förstår inte varför febern gick upp igen, han hostar och snörvlar fortfarande.

Då när jag blir orolig och får ångest så blir jag som om man knäpper på pausknappen och det mesta stannar upp, jag blir passiviserad och låst.
Och ångest är ju inte något kul att berätta om nu när det ska vara gosigt och trevligt till helgen.

Dock är ju inte ångest något djur man kan tämja och få att gå i koppel snällt och fogligt. Ångest är som ett vilt rovdjur som lurpassar och kastar sig över en med en dundrande kraft när det är som värst, när det tar över.

Nu har min ångest blivit lindrigare än förr,även om grubbleriet och ältandet är kvar. Jag vill bara berätta om det eftersom jag vill vara ärlig och öppen på bloggen och för att det är alla dessa känslor som gör mig till den människa jag är.

Nu har jag berättat om ångest och oro ett tag så nu hoppas jag att det ljusnar så jag kan berätta om glädje, nu skiner solen där ute, något positivt åtminstone.

Imorgon ska vi sätta upp stakarna och göra fint för advent, ett av de finaste ord jag vet. Sen ska jag gå på julmarknad och gå omkring och beundra juleljusen på stan.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Det viktigaste är att du är snäll emot dig själv och inte klandrar dig för att du inte gör det du planerat. Lika väl som ångest kan komma fort kan den även försvinna lika fort. Kanske det kan hjälpa att skriva upp positiva fina meningar och sätta på kylskåpet så du kan läsa dom när du går förbi. Ha en fin advent. Kram

litentanta sa...

Har sluppit ångest i en massa år men har både testat kemiskt framställd, jädra biverkningar av medicin :-( och dras även med nån knepig en som jag egentligen skulle kunna ställa klockan efter vid det här laget...

Jag fegar ibland och tar mig en tablett, när den slår till nattetid i full kraft är det värre, men jag vet ju så väl varför just då att jag ibland, dock inte så ofta... lyckas tänka bort den, annars hyperventilerar jag mig bara vidare i mörkret.. :-(

Hoppas du får må bättre snart, förstår mycket väl vad du skriver om dock, tänk om man bara kunde få slippa :-(

Kramen

M sa...

Hei du!
Takk for hilsen!
Ha en fin dag.
Klem,M

Unknown sa...

Oj,så trist med din son som är sjuk
och har feber hoppas att han tilfrisknar snart.Influensa kan vara jobbig och kan sitta i länge.

precis det där känner jag igen med ångest..man blir passiv,handlingsförlamad och låst.

Tycker det är bra att du berättar om hur du mår så förstår man ju bättre och jag som själv lider av ångest ibland förstår dig mycket väl.

Nej ångest kan inte tämjas den kan dyka upp precis när man minst anar det.Grubblerierna och ältandet är väldigt jobbigt tycker jag..saker som har hänt som inte går att ändra på dyker upp och tankar som..om jag ändå inte gjort så så hade det och det inte hänt..ja du förstår nog..

Hoppas att du får positiva tankar och att det ljusnar lite nu till advent och du får göra fint i hemmet.Kul med Julmarknad tror du blir gladare då.

Tack för rara ord i min blogg,
ha det nu så gott i Advent!

Sänder dig varma styrkekramar,
Maria

S sa...

Det känns igen, hur man nästan stelnar till is när ångesten slår sina vassa klor i en. Att inte kunna tänka klart, inte prioritera och ta itu med saker. Det är en stor uppgift att lära sig gå emot vilddjuret och stå kvar när det anfaller. Till slut brukar vilddjuret backa, men nog krävs det mycket mod och envishet av en själv.

Jag hoppas din son snart kryar på sig igen, det är nästan jobbigare när barnen är sjuka än en själv, man vill ju bara att de ska bli bra genast.

Lite juleljus är iallafall bra för själen.

Kramar!

sinneskatten sa...

Jag tror att en av alla viktiga saker är att ge rovdjuret ett ansikte.
Många är det som lever med rovdjuret i hasorna, så det är bra att du ger det ett ansikte.
Ha en jätteskön helg...

Sickan sa...

Ångesten är visst ett rovdjur.
Totalt oberäknelig och tar aldrig hänsyn till när den anfaller!

Hoppas sonen är piggare idag.
Kram på dig!

Pärlan sa...

Jag önskar att jag kunde blåsa bort ångesten för det är hemskt när man blir drabbad av den.

Jag skickar en värmande kram och hoppas att du får en fin första Advent.

Kram vännen, vi ses på FB

Roses & Angels sa...

Tack söta du för din fina hälsningar! NJUT av första advent nu o må så gott. Kram

Samtal från min trädgård sa...

Och precis så har vi haft det här i huset med febern, upp och ner, så det är nog samma.
Känner igen detta med att trycka på en knapp, men jag försöker mig med mindfulnessen, och det blir faktisk lite bättre än för. Jag använder det i många sammanhang, är mycket tacksam för kursen.

Anonym sa...

jag kom just in på din blogg för första gången. och jag måste säga att den är jättefin. tack för att du skriver ärligt och inte försöker lägga upp nån glad fasad. det får mig att känna mig mindre ensam. All kärlek till dig.

Tina sa...

En stor & varm KRAM till dig min underbara vän!!!
Tina

Bloggblad sa...

Jag har förstått att rovdjuret mest ligger på lur när man är rädd för det... och törs inte komma fram om man själv inte är rädd...

Efter många år - med mycket läsning i ämnet - har jag lärt mig att jag kan styra mina tankar och släppa ältandet. Det är inte lätt, det ligger nära till hands, men med vägledning och viljestyrka går det att släppa de negativa tankarna.

Usch, vad klämkäckt det låter, men jag har varit i tankemalandeträsket, så jag vet vad jag pratar om.