måndag 3 augusti 2009

Att släppa taget

Jag har låtit bli att skriva på ett tag för det hade mest handlat om elände, ångest, depression, livskris. Om att stå och stampa på ett ställe, vara inmålad i ett hörn, virra runt med tappad karta och bara komma in i återvändsgränder.

Om prestationsångest, krav och förväntningar på allt man måste för att det är sommar. Om alla loppisar, marknader, festivaler, utflyktamål som borde besökas och att man måste vara ute för att det är så fint och soligt, något som man trånat efter under vinterns långa, trista månader.

Om att man borde känna sig glad och pigg när det är sommar, det är liksom förbjudet att vara deppad när det är den tid på året som alla längtat efter.
Jag går omkring med skuldkänslor och dåligt samvete för detta och miljoner andra saker,det går liksom bara neråt.

Nu måste det börja gå uppåt, nu är gränsen nådd, nu får jag släppa taget om eländet.
För det är ju ändå bättre att gå här som trist och slö än att fara till ett ställe där rosor aldrig dör.

Om jag bara kunde släppa det gamla, och börja om.

23 kommentarer:

Maria sa...

Man ska inte behöva ha skuldkänslor bara för att man inte följer "trenden" Oavsett vilken årstid det är så lever man sitt liv som kanske är fyllt med ångest, elände och annat skit. Det försvinner inte bara för att solen lyser lite mer. Däremot har jag själv känt att livet är lättare att hantera sommartid men så behöver det givetvis inte vara för andra och jag har haft enorma svackor nu i sommar. Att leva ett liv är ett heltidsjobb som man aldrig tar semester ifrån hur mycket man än skulle önska.
Försök slappna av och ta en dag i taget för du behöver verkligen inte ha skuldkänslor. Jag tycker om dig ändå, vilken årstid det än är och hur mycket/lite du bloggar, det kan inget ändra på :)
Kram

Bloggullet sa...

Till Maria.
Tack söta gulliga Maria.
Bamsekramar

Bibban sa...

Hej där
Inte ska du ha dåligt samvete för att du inte njuter hela sommaren. och vet du vad, jag tror att vi alla har lite ångest inför den här tiden. man har en slags förväntan om att bara solen skiner så ska allt vara bra, men så är det inte.
Vi är bara människor, men glöm inte bort att du är betydelsefull
varma kramar Bibban

Anonym sa...

Jag känner igen mig. Antar att vi mest behöver stanna upp, andas och ta en dag i taget. Själv försöker jag organisera mitt liv och ska försöka få in rutiner, för det behöver just jag. Sol eller inte, det viktigaste är att vila, ta igen sig och bara vara. Kram

UllaJohanna sa...

Tänker på dig!!!

Jättekram, vännen!

Jenny sa...

Åh, vad jag tänker på dej...

Jag har kört runt halva Skåne i dag känns det som, och vem vet om jag varit i närheten av dej??

Då kunde jag gett en riktig kram, men nu får det istället bli en cyber-kram..

Har kört hem dottern i dag men INTE bara via E 6an..

Nej då...vi tog svängar över Billesholm, Röstånga, ner vid Höör och Hörby, vidare till Sjöbo, Veberöd, och sen till Dalby, Lund och sen E6an upp till Helsingborg....
Puh...vilken runda i regn och rusk, men jag har sett platser jag aldrig tidigare sett.

Bl a Mormors Mors och Fars plats där dom bodde och var dom nu ligger begravda. (i Höör)
Hade jag ingen aning om...

Så alltid upplever man något vid dom där små oplanderade utflykterna.

Och PEMA i Hörby!
DÄR hade dom mycket roligt för ett par pyssel-mostrar som mej och Dotera!
Mamsen satt tålmodigt och väntade på en stol....Hehe!

Hoppas verkligen du hittar "små guldkorn" i vardagen som gör att du står ut tills allting lättar lite.
Och KÄNN INTE DÅLIGT SAMVETE!!!
Varför skulle du?
Man KAN inte hjälpa hur man känner...

Det kommer "dagar" och så kommer det "dagar"...

Alltid en jäkla bergochdalbana, och man får inte stiga av!
Önskar dej allt gott!
Kram, Jenny

Sickan sa...

Lider med dig!
Känner igen det du skriver.

Man skuldbelägger sig själv för precis ALLT och spiralen går bara neråt!

Hoppas du kan hitta ett litet strå att hålla fast i så du kommer upp en aning!

Ha det bäst!
Kramen på dig!

Lilla Rummet sa...

Hej vännen!
Inte ska du har dåligt samvete för att du inte njuter nu när det är sommar. Alla mår dåligt på olika sett, en del stressar hela semestern för att vara alla till lags istället för att njuta och koppla av och ta dagen som den kommer. Tänk bara att alla människor är värdefulla på olika sätt och alla har olika förutsättningar i livet.
Ha de gott vännen
Kramiz Britt

S sa...

Du, jag har inga kloka ord idag, det är en sån dag då tankarna bara studsar. Men jag känner verkligen med dig, du har mycket att kämpa med, och jag hoppas du får din vändning snart. Det är absolut inte ditt fel att sommaren är överreklamerad. Kanske blir hösten vår tid...
Stor varm kram!

Samtal från min trädgård sa...

Jag tror, att vi måste stanna upp och vänta in. Det finns många runt mig, som frågar, varför vi inte gör det och det, ni som var så i farten förrut... Jag svarar bara, att nu är det en annan tid, min tid, där jag bestämmer, vad som ska komma, och vad jag ska hinna med och framför allt vad jag vill själv.
Det tar också tid att fundera ut, vad jag vill själv, något som inte är påverkat av allt man läser, ser eller hör eller som man känner att man bör göra.
Jag tror, att du hinner eller också gör du det nästa år. Då har man i alla fall haft tid att tänka, om man överhuvudtaget vill det.
Kram

Gullan sa...

Pinsamt värre det här, men nu när jag ÄNTLIGEN tittar in till dig så är det bara för att säga att jag byter bloggportal.

Det är en klen tröst, men vi verkar iaf vara många (eller tja, iaf några) som mår precis likadant. Men på nåt sätt så känns det ändå skönt att inte vara ensam om det!

Och det var (är!) precis vid den punkten jag är nu, det måste till en FÖRÄNDRING! EN början är ju faktiskt att jag städat lägenheten och flyttat ut datorn och TV:n ur sovrummet! Och nu byter jag alltså blogg. Dels för att jag känner för en nystart, vill inte "ha" allt gammalt krafs som jag har i min nuvarande (eller snart f.d) blogg, dels vill jag kunna vara mer personlig (=lite mer oanonym) igen i bloggen.

Nåväl, mig finner du numera här: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.10976633

Jag låter min gamla blogg vara kvar nån vecka eller så innan jag kommer radera den.

Hoppas du ska må bättre snart!!

KRAMAR!!!!

Marie//Tekla Maräng sa...

Nä inte sjutton är allt sol och jätte bra bara för att det är sommar ibland är det nog nästan tvärt om.
Men det är ju precis som du skriver att man ska inte vara allt det där mörka så här års och Å vad skönt om man kunde dumpa det gamla och bara skaka av sig och börja om.
Men försök att släppa det dåliga samvetet för att du inte kan vara så himlans pigg just nu.
Tänker mycket på dig och sänder många goa varma kramar Marie!

Bloggullet sa...

Till Tant Brun.
Tack snälla du.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Havsskatten.
Så sant, det är just det jag också behöver.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Uffematten.
Tack snälla Uffis.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Jenny.
Tack för kramen, du körde nog omkring nära mig.
Och det är en berg och dalbana, det vill jag lova.

Det gäller att pusta ut när det går upp och att skrika och hålla i sig när det går ner.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Sickan.
Tack för omtanken.
Ett litet strå måste jag ha hittat för jag kravlade mig upp idag lite åtminstone.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Britt.
Tack, jag ska försöka tänka på det att alla är vädefulla på olika sätt.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till S.
Tankar som studsar känner jag till,det är som en jobbig tennismatch ibland.

Jag gillar hösten så jag hoppas att det blir vår tid.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Samtal från min trädgård.
Kloka ord, det ska jag tänka på. Just att det är min tid nu och den går ibland i otakt med andras.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Missen.
Just så är det att jag behöver en ny start, och då behöver man nog göra några konkret för att det ska sporra en.

Jag ska gå in på din nya blogg.
Bamsekram

Bloggullet sa...

Till Marie.
Tack för dina tankar.
Jag ska börja om, det har jag bestämt mig för,sen får tiden utvisa hur det går.
Bamsekram

Annela sa...

JAg tycker som du - detär skönt när det är dåligt väder för då är det inte så många "måsten" som jag känner att jag ska göra. Jag försöker känna efter varje dag hur jag mår och sen agera efter det - sen får andra hantera det bäst det kan. Jag orkar inte ha skuldkänslor eller skämmas för det längre