lördag 22 augusti 2009

Besöket på psyk härom dagen

Nu har jag idisslat och ältat senaste psyk besöket några dagar så nu måste det formuleras i ord.
Hur jag nu ska klara att fånga alla surrande tankar till några förståeliga meningar. Jag satt där och malde om mina problem och hade nästan lust att be om ursäkt när jag gick. Sen tänkte jag att nu har jag betalt för tiden och då ska jag få ur mig det jag behöver, jag skulle nog kunnat sitta där några timmar för att rabbla ur mig så jag blev nöjd. Han verkar förstående och har viljan att hjälpa, det känner jag.

Han frågade vad de kunde hjälpa mig med? Nu efteråt kom jag på att jag borde svarat;
Och vad har ni att erbjuda då?
Nu kom jag med några förslag om vad jag ville ha hjälp med, tyvärr så gick det inte att tillgå, det enda de kunde erbjuda var en samtalskontakt. Som jag redan tjatat om i flera år. Psykvården är så fattig och har så lite resurser så det är rent horribelt, hur har det blivit så?

Om man hade varit riktigt desperat så kunde man svarat att de kunde hjälpa till med ett rep eller kanske en pistol.
Så det jag känner är en hopplöshet över att psykvården är så lite prioriterad och att det satsas så lite på att ge resurser och möjligheter till att hjälpa människor.

Nu kom som alltid min upprördhet över samhällets prioriteringar i fokus, istället för mina egna problem.

6 kommentarer:

Samtal från min trädgård sa...

Psyk är ok, men fråga om du kan bli överförd till en stressmottagning, om ni har en sådan.
Jag tillhör inte psyk utan en stressmottagning, och visst finns det begränsningar, men det finns också mycket, som de kan erbjuda. Och de är intresserade utav att starta upp nya saker och inte bara gå i samma gamla fåra...
Har både samtalskontakt, gått stresskurs, mindfulness och det finns en del annat. Så jag är inte färdig med at greja ut, vad jag behöver för att bli friskare.
Prova, man kan alltid försöka.
Kram!

Lavendel sa...

Enig med Trädgård - forsøg. God vind og knus til dig.

Jenny sa...

Din sista mening här är bara så klockren!
VET du hur mycket klokhet du har inom dej???
Men så är det....det är dom smartaste som får dessa psykiska sjukdomar...*asgarvar*...för jag känner mej också ganska "bright" EGENTLIGEN!

Fast aningen utbränd och deppig och bitter och så...men det kan man ju inte hjälpa!??!

Nej men allvarligt talat...
Det är rent ut sagt BEDRÖVLIGT hur psykvården funkar. Skrämmande!

Och det måste vara en klassisk replik dom kör med:
-"VAD kan vi hjälpa DEJ med då"?
(Och har dom då inte resurser till allt så är ju frågan helt onödig??)

HUR ska man själv kunna veta det?
Är det inte Läkare och psykiatriker som har läst sin utbildning ordentligt?

Eller varför lägger dom inte en liten lista på sitt skrivbord där man kan få kryssa i sånt som dom HAR tillgång till?
*flinar åt min genialiska ide´*

Frågan i sej är väl kanske inte fel, men VARFÖR ställer dom den så fort man äntrar dörren?

Och min erfarenhet är att, om man då till exempel föreslår något... Till exempel sjukgymnastik, KBT, medicinering....
Ja, då skriver dom remisser och mediciner och just det man mer eller mindre ber om?

TÄNK att man själv kan så bra???

Ibland undrar man om man inte själv kunde få tillgång till receptblocket eller remissblocket...
Och sånt gör mej så besviken!!

Man går väl dit för att få hjälp och råd och tips och "dom rätta verktygen", och det är väl inte alltid så säkert att JAG vet bäst??

Man går ju liksom dit i hopp om att få bli "guidad" på sin väg tillbaka.
Själv är jag numera så besviken på allt vad "vård" heter, så mitt tro på sjukvård/ friskvård är nere på noll.

Efter snart 20 år i "svängen" med denna typ av läkare och annan personal så har jag nästan "gett upp".
Jag finner faktiskt mer stöd och tips hos en "vanlig" sjukgymnast" eller att bara bolla sina erfarenheter med andra drabbade.

Dom/ Ni/ Du är faktiskt ett jätte-stöd!!!

Och man kan inspirera varandra, lyssna på varandra,"puscha" varandra och förstå varandra....bara finnas där.
Utan att döma.
Guld värt!

Ta hand om dej och ha en skön söndag!
Kramisar! //Jenny

Uffematten sa...

Känns väl lite som om det vore bättre att dom talar om vad som finns att tillgå än att fråga patienten vad dom kan hjälpa till med...

Det är väl för sjutton inte helt lätt att reda ut vad man behöver när man är sjuk och trött och deppig. Det faller liksom på sin egen orimlighet.
Hoppas att du kan få ut något av besöket i alla fall!

Det är ju inte så konstigt att det är så många som är sjuka när sjukvården inte har någon vård att erbjuda.
Det kan ta mig sjutton inte vara samhällsekonomiskt försvarbart att det är på det här viset!!! Och för människor som drabbats av psykisk sjukdom är det ju en ren katastrof...

En jättekram till dig!!!

Britt sa...

Hej vännen! Psyk kan vara ok på många sätt men de borde tala om vad de har att erbjuda och disskutera alternativen med dig, kanske en kontaktperson som du kan vända dig till som du har förtroende för kunde vara till hjälp. Hoppas det löser sig för dig.
Kramiz Britt

Cina sa...

Att ha kontakt med psykiatrin är inte helt enkelt tycker jag. Här, där jag bor, är det så fokuserat på medicinering. Jag saknar "något annat", och vad det är vet jag ju inte riktigt....
Det verkar "enklare" att bryta benet. Då finns det färdiga åtgärdsprogram, rehabiliteringsgrupper m m. Visst, alla är unika men att bara "droga" ner folk = trycka undan känslor ännu mer kan ju omöjligtvis vara bra för individen i längden. Man behöver ju hjälp att reda ut inre kaos, bygga strategier, våga känna på jobbiga känslor och mycket mer. Bygga en ny grund liksom.
Därför kan ju frågan "vad kan vi göra för dig" verka nästan som ett skällsord. Om man visste det hade man väl redan gjort det? Själv liksom????
Kämpa på vännen!
Varm kram!