söndag 30 augusti 2009

Gått på ett berg

Jag har gått på ett berg på min inre resa, ett högt, klippigt berg av känslor. Ska jag gå runt om, spränga det i luften eller klättra över.
Det är frågan just nu.

6 kommentarer:

Samtal från min trädgård sa...

Det vet du bara själv, men i bland ska man inte ta den lättaste vägen, berget kan komma igen senare och då ännu högra och klippigare.
Kram!

Lavendel sa...

Ja, jeg ville nok klatre...klem

hugan sa...

Ta den tuffaste vägen tycker jag, det kan löna sig senare!

kram

Galleri Dalhem sa...

..det finns en äng full av energi och vackerblomster vid bergets fot.
Jag tror jag skulle stanna där och doftandas allt det underbara i min närhet och lyssna på all den visdom som växer och sjunger där ! / Erik

Marias stickning och läsning sa...

Berg behöver bestigas. Utsikten är belöningen. På toppen brukar man veta hur man ska ta sig ner igen. Sen kan man alltid kombinera med att läsa en bok. Läser just nu Anna Kåvers nya bok om känslor; Himmel, helvete och allt däremellan. Verkar bra.

Jenny sa...

Tycker att "Marias stickning och läsning" hade en väldigt bra beskrivning på varför det kan vara bra att klättra....Mycket kloka ord där!

Men jag som gillar lite drastiska saker skulle kanske säja något så dumt som att SPRÄNG SKITEN I BITAR!

MEN....och detta är ett stort men...BARA om du till etthundrafemtio procent VET att du sen har möjlighet att lägga det BAKOM dej...
Det är där problemen kan börja om annars...

Så lyssna istället på Maria och dom som hävdar klättring, tror jag....(;

Hur du än gör så önskar jag dej lycka till och uppmanar dej bestämt att använda både hjälm och säkerhetslinor vid eventuell klättring!
Mej får du gärna ha som en "säkerhetslina"!!! Bara skriv! Jag finns här!
Kram så det knakar! //Jenny