fredag 8 januari 2010

Besegrad

Jag är så bedrövlig på att blogga just nu, har knappast något att berätta. Tillvaron går på och det är som om jag stagnerat i denna årstiden. Jag känner mig konserverad, är det någon som har en konservöppnare.

Jag upplever det som om livet pågår, folk lever på och jag är bara en betraktare någonstans i kanten av samhället och karusellen.
Känns som om folk är engagerade, duktiga, präktiga, rationella och lever sina liv som man bör och jag är bara så trött och seg.

Ta dig i kragen.
Skärp dig.
Ta dig i hampan.
Du får tvinga dig.

Såna uppmaningar ger jag och andra mig själv dagligen även om jag vet att det knappast fungerar på mig.
Hur ska andra förstå mig när jag knappast gör ddt själv?
Råkar jag komma i närheten av energi och kraft någonstans så ska jag ösa i mig ordentligt så jag kan ge mig en spark där bak. Eller kanske en snäll kram.

17 kommentarer:

Koola Viola sa...

Kram låter bättre än en spark.

*kramar*

oumberligating sa...

Jag har nog lite energi över, skickar den i form av en Stor Kram!
Jag funderar just nu lite allmänt på det här med bloggandet!
Särskilt nu när jag hållit på ett tag, ja, egentligen inte så länge, cirka 1,5 år bara, men det är ju tillräckligt för att "nyhetens behag" ska ha hunnit lägga sig!
En del har ju bloggat betydligt längre än så, men visst märks det en viss avmattning även där, kortare inlägg och färre kommentarer!
Fast jag inbillar mig att man faktiskt ska försöka hålla kontakten med alla man på något sett kommit i kontakt med via sin blogg! Ibland så har man haft samma åsikter och intresse runt samma saker, eller annars har det bara varit en liten kommentar skriven helt på "måfå" någongång!
Trevligt hur som helst!
Jag hade ju en huvudidé när jag började blogga och det var ju att samla folk och åsikter i och kring olika sjukvårdsfrågor på min andra blogg www.jernsaxen.blogspot.com , det gick lite trögt så jag startade upp den här bloggen lite som en "dragblogg" för att locka in lite nytt "blod" på Jernsaxensidan, det gick fint, men även der skedde det en viss avmattning!
Kanske den här kommentaren låter lite "gnällig" det är inte riktigt meningen, det är mer en reflextion över hur det faktiskt förhåller sig ibland med bloggandet!
Nu blir just den här "kommentren" djäkligt allmänt hållen och jag kommer självklart skriva mer personliga kommentarer i framtiden!
Men just idag när det är Fredag och i början på det nya året så vill jag verkligen önska alla nya och gamla bekantskaper i "Bloggssfären" en riktig God Fortsättning och en Trevlig Helg!
PS: Fick några mail om varför jag raderat min blogglista, den är under uppdatering, flera av bloggarna på den har "lagts ner" tråkigt nog! Så nu när den ska återskapas så hoppas jag både att få in "gamla" och "nya" kompisar!
För blogga är kul! Leve Bloggen!
Kram ifrån Den Där Peter Olofsson på Oumberliga Bloggen!

Pixi sa...

I ditt förra inlägg så e det sant ,att det e "jag " som tillåter mej att känna alla dessa negativa saker som gör mej mindre ,därför e det oxå "jag som måste säga till mej själv att jag duger, jag är värdefull o att jag oxå får finnas till här"...det har tagit mej lång tid att komma dit oxå,o ibland så tvivlar jag men det e inte alls på så långa vägar så illa som det var från början,så det går...Skriv på post it lappar att "jag duger som jag är "på speglar,o läs högt varje gång du ser dem,lovar att det funkar till sist...stor kram från mej till dej !!=)

Anni sa...

Inte sjutton är det lätt att finna kraft och inspiration i vinterkylan! Jag har helt klart gått i ide, men det beror nog mycket på att jag blviit förkyld för första gången på väldigt väldigt länge...

Hoppas att lite livgivande solstrålar och mildare temperaturer kan få igång oss snart!

Ibland måste man tvinga sig, jag vet...

Sara sa...

Var snäll mot dig själv, ha inte för höga krav. Acceptans. Skickar en kram med värme och styrka!

Cina sa...

En snäll kram tycker jag låter bra! Visst är det så, att i vissa perioder känns det som man bara betraktar, inte deltar. Men, jag försöker acceptera var stund. Förhoppningsvis kommer det något gott ur allt betraktande! Var sak har sin tid!
Trevlig helg!
Kram!

TEFROSSA sa...

Hej vännen!
Många är nog trötta såhär års, även jag. Min blogg är ju utrist just nu nu tyvärr. Får ångets av det. Mycket roligare med "Farmen", ursch på mig!

Nej, ha inte så höga krav på dig själv. Jag tänker också som du att alla andra verka så präktiga osv, men försök att inte bry dig utan koncentrera dig på dig själv i stället och ge dig själv det du behöver. Kanske behöver du extra mycket lugn och ro just nu.

Stor kram i alla fall och ses på FB.

Tina sa...

Hej vännen!!
Å, jag känner igen mig =) Det är inte skoj att leva i det där vakumet!!!
Men du ska veta att det är MÅNGA som känner som du just nu!!
Att skälla på sig själv hjälper oftast inte. Vi är duktiga på att slå oss själva.. men inte så duktiga på att berömma el tillåta oss vara under isen ett tag.

Kanske just det du ska göra nu. Tillåta dig att må som du gör, känna det du känner, ingen kan någonsin säga att det DU känner är fel.

Att tillåta dig detta under en tid så tror jag du kan lättare släppa det sen & känna hur energin & glädjen kommer tillbax!!!

Ha en fin helg vännen & va snäll mot dig själv.. du är trots allt "bara" människa!!!
Kram Tina

hugan sa...

Jag känner precis likadant!
Livet pågår, folk är fulla av kraft och iddeér...jag då?? Men jag tror att alla känner likadant! De flesta är nog trötta och en smula uppgivna så här års....bara att uthärda! Nu är det snart dags för en småmysig fredagsunderhållning på 4:an.
Styrkekramar till dej!

Tussegumman sa...

Jag har haft bloggtorka nästan hela hösten. Var inte för hård mot dig själv...Det kommer att bli bättre när dagarna blir ljusa och längre. Då blir vi förhoppningsvis piggare/Ta hand om dig/Kramar Tussegumman

Uffematten sa...

Ge dig en riktig bamsekram! Måste vara bättre än en spark!
När det känns så där hopplöst är det bättre att vara snäll mot sig!!!

Skickar en jättekram kryddad med lite extra styrka!

Torilpia sa...

Jeg kjenner igjen meg selv i deg. Sliter med en depresjon som har blitt forverret etter julen. Klarer ikke å engasjere meg i noe. Ser på tv - debatter hvor folk er så engasjerte - og har en hukommelse som et oppslagsverk - og jeg klarer ikke engang huske å ta den ene telefonsamtalen jeg skulle ta idag.
Jeg føler jeg får litt energi av å blogge. Får til å engasjere meg i kortere stunder - når jeg skriver kommentarer til andre menneskers blogger. Men må nok samle litt mer for å orke å skrive innlegg.

Håper du snart finner litt overskudd og kommer igang igjen. Det hjelper i alle fall ikke å be noen ta seg sammen. Det fører bare til dårlig samvittighet og ekstra press. Det vil vi ikke ha noe av.

Ha ei fortsatt fin helg - klem fra meg :o)

StinasLoppis m.m sa...

Ja du ork o energi är inget jag har just nu e nockad av influensa oxå e de ju så kallt brr... Kramen på dej //STINA

Lallis - liv och leverne sa...

En varm kram till dig, du goa

Marie//Tekla Maräng sa...

Tror att du behöver kramar istället för sparkar där bak och någon som lyssnar på dig och framför allt förstår vad DU menar.
försök om du kan att strunta i vad folk tycker och tänker i media för dom vill bara trycka ner oss ännu längre.
Försöker här med att skicka dig varma goa kramar med förhoppnings vis lite energi i också. Har lite ont om just energi själv.
Kramar Marie!

kristallina sa...

Kommer bara förbi för att säga "Hej".
Det ska inte bli ett måste att blogga. Det blir ändå bäst när man vill göra det.
Ta det lugnt, vi är alla kvar när du vill skriva igen.
Ha en trevlig vecka

Britt sa...

Hej vännen! En stor Kram ger jag till dej. Hoppas du får mer energi nu när solen börjar titta fram, fast detb är rysligt kallt, skulle vilja gå i ide.
Sköt om dig. Kramiz Britt