söndag 26 juli 2009

Helgens samlade funderingar

Jag har hållit på med lite stök här hemma ett tag, nu har lugnet lägrat sig.
Och jag har haft så många tankar och funderingar på det här med social fobi och alla era fina kommentarer som gjort mig klokare och gör att jag förstår problemet bättre.

Så många det är som har olika problem och så går vi och tiger om det istället för att prata om det. Jag tror att vi kunnat hjälpa och stötta varandra massor om vi bara vågat närma oss och prata om det som är jobbigt.

Nu har ju många besvär med att berätta och våga delge sina problem och jag förstår dem, man måste ju ha tillit och känna förtroende för andra om man ska våga ge ut sina ömtåligaste och sköraste känslor och tankar.
Mina djupaste och förtroligaste samtal har jag haft med personer jag träffat i olika projekt genom psyk, FK och AF, vi vet liksom redan att vi har liknande problem så då är det lättare att börja prata om det.

Sen bestämde jag när jag var ung att jag ska erkänna när jag är rädd för något, att det är modigare att visa att man är rädd än att låtsas som om man inte är det.
Och så har jag en förmåga att erkänna och berätta om mina svagheter och problem överallt, jag försöker inte dölja något. Somliga anser att det dumt av mig.

Jag undrar om det är bra egentligen i längden att göra som jag gör, att liksom visa strupen direkt, om det gagnar mig att vara så frikostig med förtroenden och lämna ut mina svagheter som jag gör. Eller om jag borde spela en roll och låtsas att jag är starkare och duktigare än jag är.

36 kommentarer:

Maria sa...

Tack så väldans. Kände att jag ville göra någonting och inte bara sitta hemma och tycka synd om dom. Man måste agera för att det ska ske någon förändring.

Jo vi borde vara mer öppna och verkligen våga prata om det som rör sig inom oss. Men fortfarande är det SÅ tabu att må dåligt i själen och ha psykiska problem av någe slag. Önskar bara att man kunde vifta med nåt trollspö och sen var alla fördomar och hämningar väck. Går det tror du??:S
Kram

Nina sa...

Att spela en roll... då är man ju inte rättvis mot sig själv. Frågan är om man blir starkare av det?

hugan sa...

Jag tror absolut på att visa sitt rätta jag på en gång. Så lätt att bli både missförstådd, förbannad på annars.

Häckeberga slott ska vi bo på en natt, i närheten av dej? Annars så åker vi runt runt i Skåneland!

Ha det fint
Kram

Jenny sa...

Gokväll denna sena söndag!

Hoppas din helg har varit bra!
Ja, så bra den kan va, när allt e som de e...Hehe!
Ja Du vet vad jag menar...

Och en sak ska jag säja...Jag avundas dom som kan öppet visa sina rätta jag!
Att klä sej i sin "clown-mask", och låtsas vara käck och glad och frisk, när det ibland inte riktigt alltid stämmer...det är inget att sträva efter.
Jag kämpar med mej själv att försöka hitta en gyllene medelväg till att vara ärlig, främst för min egen skull...men också för att få ökad förståelse.
Jag är ärlig i alla andra avseenden (Ja, där klappar jag mej själv på axeln, för jag är nog en sanningens förespråkare av stora mått...)men när det kommer till mej själv och hur jag egentligen mår och hur jag känner det...Ja, då får jag näst intill tvinga mej själv.
Till och med hos Läkare och psykiatriker "försöker" jag ge sken av att klara av både det ena och det andra....!??!?
Och hur puckat är inte det då, i dessa tider???

Jag ska själv på en större Läkarundersökning nu i början av Augusti, och sambon här har på eget bevåg bytat sin arbetsdag till en ledig, BARA för att finnas där och stötta och se till att det jag säjer är överensstämmande med verkligheten.

HAN om någon vet ju hur det är, och ser ju dagligen hur jag egentligen mår större delar av dygnen...

Så denna gången kommer jag visst inte undan med ett lite skämtsamt:

-Jajamen....det blir nog bättre snart!

Så fortsätt ditt ärliga och rättframma sätt, för du är en förebild värd att ta efter!

HUR ska folk annars kunna förstå oss som inte alltid mår så bra?

Fast lite konstigt är det allt i mitt fall....(;
Ena stunden är jag "över-glad" och nästa stund gnäller jag som bara den om ALLT...?

Hmmmm.....Jag???
Skulle jag vara en enkel människa??
Haha...Jag är nog mer än lovligt knasig vid närmare eftertanke!
Och det har jag papper på, som en god vän brukar säja!

Ha nu en go start på denna veckan!
Förhoppningsvis ska jag ner till Skåne och fara runt på vägarna där nere i nästa vecka....(:
Jag ska bara "samla ihop mej" lite till...!
Skulle jag ta med en kattunge ner till dej?? Hehe....jag har en supergo liten tjej här som behöver en ny familj!
Nej...jag ska inte skrämma dej...jag bara tänkte högt...igen..

Kram på dej, och fortsätt vara som du är!
Det är ju det vi gillar här hos dej! //Jenny

Lavendel sa...

Hej igen, ja jeg har det godt.Jeg synes det er godt at du viser, når du er bange, når angsten er der...det er meget modigt.
At vove er at miste fodfæstet for en stund. Ikke at vove er at miste livet. Siger den gamle filosof Søren Kirkegård. En god uge til dig -kram

UllaJohanna sa...

Jag är helt övertygad om att man vinner i längden på att vara öppen och ärlig!
Och som Jenny skriver; vi gillar dig för den du är!!!
Det måste ju vara svårt att "spela" någon man inte är... Tänk om man "glömmer sig" och plötsligt visar att man är någon helt annan än den alla andra tror att man är? Knepigt!!!
Fast det ÄR svårt att inte gömma sig bakom den där lite käcka fasaden och skämta bort allt svårt!

Kramen till dig!!!

Lilla Rummet sa...

Hej vännen!
Det är bättre att vara öppen och visa vem man är, både sina svaga och starka sidor, så det inte blir något missförstånd, och att man får bli accepterad för den man är.
Hoppas helgen varit bra för dig.
Ha de gott
Kramiz Britt

StinasLoppis m.m sa...

Halloj , ja vi är ju alla olika på alla sätt o att man mår psykiskt dåligt man är ju ingen sämre människa för det , vi har ju olika saker i vårt "bagage" som påverkar oss Kramisar/STINA

Louise sa...

Hej!
Hitta precis din blogg..
O känner igen mig så mycket i allt du skriver. Känns bra de finns de som vågar prata om de.Tror de behövs. Synd man själv inte vågar alltid. Hoppas verkligen allt blir bättre för dig.
MVH
Louise

Cina sa...

Att låtsas vara någon man inte innerst inne är, tror jag är ohållbart i längden.
Att psykiska åkommor är något man helst pratar tyst om är mångas erfarenhet, det är lättare att prata om ett brutet ben, något fysiskt än något som har med psyket att göra. Jag är öppen själv med min depression och utbrändhet men också beredd på att många tycker att det är jobbigt att prata om det. Men jag tror som så, att ju mer vi pratar om det, desto mer accepterat blir det. Det beror ju också på något att så många faktiskt drabbas av psykisk ohälsa. Och varför ska vi då inte prata om det??
Man måste känna efter själv. Om det känns bra för dig att prata om det, då är det bra för dig. Hur andra bemöter det, det är deras sak, deras ev "problem". Jag tror som du, att öppenhet är bra. Tillsammans är vi starka helt enkelt!

Anni sa...

När man öppnar sig och ger av sig själv, blottar strupen, kan vem som helst komma in och ta för sig, grotta runt, utnyttja.

Man riskerar att bli utnyttjad, hånad, sviken, skadad, skrattad åt.

Men

samtidigt får man så mycket av alla de andra, de som förstår, känner igen, finner tröst, ger tröst...

Jag tror inte att man i längden mår bra av att spela en roll. Det är så mycket tuffare att visa sina svagheter - i och med det visar man också sin styrka!

Kram på dig ♥

S sa...

Jag har gradvis blivit mer öppen, men det är mest gentemot personer som jag tror kan vara förstående, sådana som själva har erfarenheter av sjukdom och svårigheter, eller sådana som allmänt verkar öppna och fördomsfria. Jag utsätter mig inte för vadsomhelst. Det är skönt att känna mer och mer att jag inte bara har rätt att yttra mig, men också rätt att skydda mig. Även om det kan vara en svår balansgång.

Många kramar till dig!

Jenny sa...

Kikar bara in för att se om det hänt något sen sist..?
Hoppas allt är väl med dej!
Kram, Jenny (:

Sickan sa...

Oftast tror jag det är bäst att försöka vara öppen med en gång.

Men ibland känner man sig inte bekväm att vara det med vissa så man tar till en halvsanning eller skämtar till det lite!

Men när man har gjort det så är det genast svårare att backa.

Då blir det lätt att man spelar en roll för just den personen.

Om du fattar hur jag menar .......... och ju fler man tar till halvsanningar för desto fler roller måste man spela.

Och det slutar med att man inte orkar hålla "fasaden" tillslut.

Det är svårt det där..........man får "känna" sig fram.

Jag har blivit bättre på att visa den nakna sanningen på senare år.

Och därmed sluppit ifrån en hel del roller.

Sen är man ju olika och funkar olika.............

Men iallafall du får ha en skön kväll!
Bamsekramen på dig!

Samtal från min trädgård sa...

Jag tror, att det är bäst att säga som det är, att blotta strupen, som du kallar det. Jag har också alltid varit otroligt ärlig med många saker kring mig själv och kring min familj. Jag tror, att man vinner på det i längden. De som vill hacka på en gör det ju ändå antingen man är öppen eller ej, och de mår mest dåligt själva.
Fortsätt du på ditt sätt, man brukar må bäst om man lyssnar till sitt hjärta, säger som det är och låter andra komma in.

sassa sa...

Hej , jag har med panikångest.
Ska vi bli vänner?
Länka varandra och adda på bloglovin?

Kram

Lallis - liv och leverne sa...

KRAM<3

Sickan sa...

Ha en skön kväll!
kramen

Bloggullet sa...

Till Maria.
Vi får anlita Tingeling eller den goda fen i Askungen.;o)
Och sen får vi göra resten själv.
Kram

Bloggullet sa...

Till Nina.
Man är ju inte snäll mot sig själv när man spelar roller, så det bör man försöka låta bli. Och så blir det ju förrvirrande.
Kram

Bloggullet sa...

Till Hugan.
Ligger inte så nära, dock är ju Skåne ganska litet. Ha en skön semester.
Kram

Bloggullet sa...

Till J.
Jag känner igen mig massor i dig,återkommer i ämnet.;0)

Jag vill ha en katt, det enda hindret är ekonomin, att jag inte har råd med kattmat, försäkring osv. till ännu en katt, annars hade du kunnat lämna en hos mig.
Din är ju så söt.
Kram

Bloggullet sa...

Till Lavandel.
Kloka ord av Sören Kirkegård, och av dig förstås.
Kram

Bloggullet sa...

Till Uffematten.
Tack för att ni gillar mig som jag är.
Jag försöker vara glad så ofta jag kan för att motverka det deppiga, så det blir nog en sorts galghumor.
Kram

Bloggullet sa...

Till Britt.
Tack, jo det är nog bäst att försöka visa båda sina sidor. Även om det som är starkt hos en inte visar lika flitigt, åtminstone hos mig.
Kram

Bloggullet sa...

Till Stina.
Bagage, erfarenheter och och vår nuvarande livssituation gör oss ju till dem vi är, plus en massa andra saker.
Så det är skönt att slippa skämmas om man mår dåligt.
Kram

Bloggullet sa...

Till Louise.
Så kul att du kom hit till min blogg, hoppas du återkommer. Jag ska hälsa på hos dig med.
Kram

Bloggullet sa...

Till Cina.
Just det du säger att jag ska göra det som känns bra för mig, det är viktigt att tänka på. Och att andras reaktioner är deras ansvar. Ofta tar man ju på sig andras känslor och reaktioner och bär på dem ovanpå sina egna.
Kram

Bloggullet sa...

Till Anni.
Du formulerade just det jag tänkt på att jag även kan hjälpa andra genom att vara öppen med mina tankar, och samtidigt själv få kontakt med likasinnade.

Så om några utnyttjar och grottar runt i det som man avslöjar så gör man ändå sig själv och många andra en tjänst.
Kram

Bloggullet sa...

Till S.
Där sa du något klokt, jag tror nog att man kanske omedvetet känner var man kan vara öppen och var man inte kan. Dock kan jag känna att balansen är jobbig, att jag ger av mig själv där jag nog inte borde.

Så det är bara att fortsätta träna på det.
Kram

Bloggullet sa...

Till J.
Allt är väl, under rådande omständigheter.;o)
Kram

Bloggullet sa...

Till Sickan.
Jag förstår hur du menar, ibland spelar man kanske lite olika roller med olika personer. Och ibland blir det kanske hel kortslutningen mellan rollerna så man inte vet vem man är längre.
Kram

Bloggullet sa...

Till Samtal från min trädgård.
Ärlighet är bäst i längden. För som du säger så klankar vissa ner på en ändå.
Kram

Bloggullet sa...

Till Sassa.
Kul att du hälsar på i min blogg.
Vi kan absolut bli vänner och länka, bara det att jag inte vet hur man gör med Bloglovin.;o)
Du får förklara.
Kram

Bloggullet sa...

Till Lallis.
Tack, så gullig du är.
Kram

Bloggullet sa...

Till Sickan.
Jag önskar dig med en skön kväll och hoppas att du blivit bättre.
Kram