Idag var jag vid min fars grav och gjorde fint, satte en liten blomma. Ska lägga granris och en julkrans sen, och tända ljuset.
Nu är det snart ett år sen han gick bort vid jul förra året. Jag förstår det fortfarande inte, att han inte är hos oss längre. Jag vill inte heller förstå, det är knappast någon som förstår att en närstående har lämnat dem på allvar för evigt.
Jag tänker ofta på honom, minns hur han såg ut och hur han pratade. Då får jag perspektiv på livet och inser att jag ska låta bli att ta allting så allvarligt. Vi har ett liv och det måste vi göra det bästa av både för oss själv och de nära och kära.
Bara den dumme är inte rädd
-
Det finns ett fult litet ord som dyker upp ideligen och allt oftare, känns
det som. Ordet är KRIG. Det pågår runtomkring oss fast vi helst inte vill
se d...
6 timmar sedan
2 kommentarer:
Har inte så mycket att säga, skickar dig bara en tanke.
Tack snälla S.
Kram
Skicka en kommentar