Husmarks svar till folk om sjukförsäkringsreglerna

Här kan ni läsa om Husmarks svar till folk angående sjukförsäkringsreglerna.

Klicka här
sjukförsäkringsreglerna


Hon svarar på frågor från folk som handlar om sjukskrivning, sjukersättning, att jobba osv. Har inte själv hunnit läsa än, ska göra det så fort jag kan. Jag bara kände att det är bråttom att delge er som är drabbade eller har andra som är det.
Ska bli spännande att kolla vad hon har för åsikter och svar och förklaringar, kanske slutar kvällen med att man sliter sitt hår, blir galen av ilska eller undrar hur en person med hennes befattning kan få leka slingrande ål utan några konsekvenser.

Och låtsas vara förstående när hon nog helst hade velat sända oss allihop som är berörda av sjukförsäkringsreglerna till månen ihop med Fuglesang. Så att vi resten av livet kretsade i en raket runt jorden och slapp störa henne mer.

Sorgsen och ledsen

Jag känner mig så deppig och nere idag. Förra veckan var jag på väg uppåt och nu blev det liksom platt fall igen.
Jag har massor med saker att vara glad över, jag vet det, dock kan jag inte känna det just nu. Trist att behöva älta om denna deppighet, sorg och hopplöshet, hade helst låtit bli och varit glad istället. Dock är det ju så här det är.

Min deppighet beror på att jag vill ut och jobba, och inte kan eller får möjlighet till det. Ofta kommer svackorna när jag träffat eller sett någon jag jobbat med eller som jobbar med det jag gjorde. Då kan jag känna en sån längtan tillbaka, så det nästan gör ont. Och det är en sån sorg jag känner, som golvar mig totalt.

Jag vill bara berätta lite om läget, både för mig själv och er.
Nu ska jag ta mig i hampan och åka och handla.

Gått på ett berg

Jag har gått på ett berg på min inre resa, ett högt, klippigt berg av känslor. Ska jag gå runt om, spränga det i luften eller klättra över.
Det är frågan just nu.

800 grader

800 hundra grader, du kan lita mig. Så känns det idag, som i Ebba Gröns gamla låt. Dock är det bara 25 grader och riktig sommar. När det påstås i tidningarna att det varit en dålig sommar så gäller det inte här.

Jag förundras över hur en sommar kan vara så fin och lång.

Sköta om bloggen som ett husdjur

Jag minns när jag började blogga att någon beskrev bloggandet som ett husdjur man måste ta hand om, och det tänkte jag på nu. Just nu har jag sån lust att sköta om min blogg och ändra bakgrund, lägga in foto och mera smått och gott. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska ta en enkel bakgrund eller en med mönster. Om jag tar en med mönster så kommer beslutsångesten direkt, hur ska jag kunna besluta mig för en när det finns massor.

Sen har jag börjat tävla igen som ni märker. Jag längtar till hösten då jag kan sitta och gosa med bloggandet. När man kollar på andras bloggar får man så många förslag på vad man kan göra med sin egen. Jag förstår inte hur ni kommer på allt roligt, härligt och ljuvligt och klokt som ni har på era bloggar, jag är alldeles överväldigad.
När jag började tänkte jag lägga in kloka ordspråk, nu ska jag klura på hur jag vill ha min blogg.

Godnatt

Godnatt, nu ska jag gå och lägga mig. Om det blir som vanligt så är jag uppe vid fyra igen. Hur kommer det sig att jag ständigt vaknar vid just den tiden?
Oftast sover jag i fyra timmars pass.

Så givande inlägg jag gjort idag, skrivit godmorgon och godnatt.
Sov gott allihop.

Godmorgon med fågelkvitter

Godmorgon, nu kvittrar det fåglar så ljuvligt från min dator och jag begriper inte var det kommer ifrån. Jag har inte gått in på något med fågelkvitter. Lite magiskt är det, som om någon vill göra mig glad.

Jag har inte fått pippi eller blivit tokig, så tro inte det.

Fuglesang alltså

Jag som är hispig bara jag ska resa några mil hemifrån. Tänk då på Fuglesang, där kan man tala om att man skulle vara nervös.
Om man liksom skulle packa för att åka till månen, då hade sammanbrottet varit nära.
Ha en fin dag allihop, jag håller mig på jorden.

Mot mitt mål

Jag har bestämt ett mål som jag ska ha. Och det går nog knappast att undvika för jag är redan mitt uppe i det. Jag ska göra en resa inåt och skapa en stabil grund där jag kan stå stadig och stark, ska lära känna mig själv, reflektera och börja jobbet med att få sundare självkänsla.

Det känns som jag är en björn som går i ide och senare kommer ut som en klokare, nygammal björn. Kanske låter det pretentiöst eller patetiskt, dock är det min plan.

Sen hoppas jag att från min någerlunda stabila plats på jorden göra en resa utåt, mot världen och människorna. Då kan jag möta andra människor och vara redo för det. Nu är jag i något sorts förvirringstillstånd om vem jag är, vad jag vill och vart jag ska.

Ibland känns det som om jag under livets gång blivit någon annan på något sätt, att jag slipats av livet, som om vissa kanter blivit mjukare och andra hårdare.
Existensiella frågor och fundering följer nog med hela livet och vi lär sällan känna oss själva ordentligt.

Ofta önskar jag att jag vore en person som bara går på och inte hänger kvar vid gamla minnen, som att fundera på vem man egentligen är, hur man blivit sån och hur man fortsätter sin färd på ett sätt som ger livsglädje.

Sen har jag mer konkreta, enkla mål som att äta på bestämda tider och promenera dagligen.

Besöket på psyk härom dagen

Nu har jag idisslat och ältat senaste psyk besöket några dagar så nu måste det formuleras i ord.
Hur jag nu ska klara att fånga alla surrande tankar till några förståeliga meningar. Jag satt där och malde om mina problem och hade nästan lust att be om ursäkt när jag gick. Sen tänkte jag att nu har jag betalt för tiden och då ska jag få ur mig det jag behöver, jag skulle nog kunnat sitta där några timmar för att rabbla ur mig så jag blev nöjd. Han verkar förstående och har viljan att hjälpa, det känner jag.

Han frågade vad de kunde hjälpa mig med? Nu efteråt kom jag på att jag borde svarat;
Och vad har ni att erbjuda då?
Nu kom jag med några förslag om vad jag ville ha hjälp med, tyvärr så gick det inte att tillgå, det enda de kunde erbjuda var en samtalskontakt. Som jag redan tjatat om i flera år. Psykvården är så fattig och har så lite resurser så det är rent horribelt, hur har det blivit så?

Om man hade varit riktigt desperat så kunde man svarat att de kunde hjälpa till med ett rep eller kanske en pistol.
Så det jag känner är en hopplöshet över att psykvården är så lite prioriterad och att det satsas så lite på att ge resurser och möjligheter till att hjälpa människor.

Nu kom som alltid min upprördhet över samhällets prioriteringar i fokus, istället för mina egna problem.

Jag är duktig, lite, åtminstone idag

Jag kände mig just så duktig och gav mig själv en klapp på axeln för att jag fått gjort något idag. Jag har tagit hand om disken, tvätten, sorterat papper och kläder och ska snart fortsätta.

Så läser jag om någon annan som gjort massor med mer saker än jag, och då kommer det spontant att jag var nog inte så duktig ändå.
Då säger jag stopp till mig själv, sluta tänka i de negativa termerna, jag ska sluta jämföra mig med andra. Jag ska bara jämföra mig med mig själv.

Om man jämför sig med andra blir det ofta med de bästa och då blir man ju själv ständigt sämre. Så om jag ska få sund och stark självkänsla och självförtroende så ska jag bara jämföra med mina egna prestationer.

Jag är jag med mina referenser, erfarenheter, upplevelser och kunskap och mina förutsättningar och andra är andra, så är det ju.

Mer fakta om namninsamlingen

Jag gör ett tillägg här om namninsamligen.
Så här står det på sidan för namninsamlingen, jag har kopierat.

"Namninsamlingen avslutas 10 september 2009. Listor i pappersform skall vara ha inkommit till Margareta Tiger, senast detta datum.

16 September kl. 11-12 på Mynttorget i Stockholm, överlämnas namninsamlingen till samtliga partier i riksdagen.
Alla som vill, kan och orkar visa sitt stöd för de sjukskrivna är hjärtligt välkomna."

Du kommer dit om du klickar här Namninsamling

En bra sida där det pågår många andra namninsamlingar och man kan själv starta en om man har lust.

Snälla skriv på för humanare sjukskrivningsregler

Ni som vill skriva på för humanare sjukskrivningsregler gå in på

Namninsamling

Måste bara säga

Jag måste bara säga att mest älskar jag våren. Det kunde vara vår året runt. Sen långt efter kommer hösten.
Ändå är det skönt att bo i ett land med skiftande årstider.

Snart är det höst

Nu är det sommar här igen, känns som det varit sommar från och till sen april. Vi satt ute och fikade och hade tagit ut trädgårdsmöblerna i april och folk gick klädda i sommarkläder. Nu börjar det närma sig september och är ännu soligt och hett.

Dock blir det mörkare fortare på kvällarna och vinden bär med sig lite höstkänsla. Det är lustigt att ljudet av vinden i träden ändras när det börjar bli höst, det låter lite vemodigt, lite rasslande. Som ett förväl.

För mig har hösten ofta känts som en start på något, som om möjligheterna ligger framför mig. Jag piggnar till efter sommarens dvala för hösten passar nog mitt temperament och personlighet bättre.

Nu längtar jag efter att få gosa inomhus under stormiga, dramatiska höstkvällar och slippa sitta i trädgården bara för att det är soligt ute. Och få skuldkänslor för att jag hellre vill vara inne.

Sen kommer ju möbelkatalogerna och butikerna får in höstkläder och skor så man riktigt kan frossa. Under sommaren är det ganska trist på klädfronten, sommarkläderna hänger ju kvar sen i våras och reas ut i evigheter.

Om min dag

Nu ska jag ta tag i disken, köket och trädgården. Sen ska jag berätta om besöket på psyk igår. Och besvara era kommentarer och gå en rejäl bloggrunda hos er.

På golvet ligger min slaktade spargris, det är sonen som skulle ha pengar till en tröja, ser ut ungefär som när Pippi Långstrump öppnat sin kappsäck med guldpengar. Så är det att vara fattig, spargrisen får plundras.

En god katt förlänger livet

Malmöfestivalen börjar

Nu kör Malmöfestivalen igång idag och min son vill gå där själv med sina kompisar. Han är bara tretton år och jag anser att han är för ung ännu, undrar hur gamla barnen ska vara när man släpper dem lösa.
Vi får kompromissa med att vi går på behörigt avstånd från honom med mobilerna på, om det är något så får han ringa.

Jag fasar för att tänka på vad jag gjorde som trettonåring, jag var knappast någon snäll liten flicka då. Det har jag blivit på senare år.

Något jag längtar efter är uppträdandet av Thåström, sen blir det nog att man strosar runt bland stånden och äter langos. Jag älskar det, undrar varför de bara säljs under festivalen.

När vi bodde mitt i Malmö så var det oväsen och hålligång hela nätterna under festivalen, nu är det så skönt att bo där vi bor i lugn och ro.
Märks att man börjar bli gammal, eller åtminstone klokare.

Kanske ska någon av er bloggare dit. Vi kunde kört med en särskilt blomma i knapphålet så vi kände igen varandra, eller något annat roligt.
Eller haft ett eget tält för bloggare där vi kunde samlas och fika och träffas.

Lagom just nu

Jag har någon sorts bloggtorka. Jag vet inte vad jag ska skriva om, i natt funderade jag på självförtroende och självkänsla och tänkte skriva om det. Dock är det besvärligt att fånga tankarna och formulera dem i ord och meningar just nu.

Sen är det dags för mig att göra en rejäl bloggrunda och att svara på era kommentarer.
Det är som jag hamnat på någon plattform i berg och dalbanan, det är inte direkt neråt och inte jublande uppåt heller.

Snälla, stackars kanin

Vår kanin dog idag eller i natt. Han ligger stel ute på gräset i sin bur, så sorgligt och ledsamt. Undrar vad som hänt och om han led.
När det gäller katter och hundar så kan de kommunicera med oss så vi märker om de är dåliga, när det gäller kaniner så är det jobbigare.

Jag får önska att han har det bra nu och får vila i frid.

Mappar, kalendrar och att klottra

När det är måndag kommer reklamen nerdimpande i brevlådan och jag springer glatt och hämtar det. Möjligen tillhör jag de få som gillar att bläddra i reklamen och kolla var de har kaffe till extrapris, rea på kläder och om det har något kul erbjudande någonstans. Jag planerar handlingen efter butikernas priser, och springer runt överallt, förmodligen för att ha något att göra.

När det kommer reklam nu när skolorna ska börja så nästan dräglar jag över allt häftigt kontorsmaterial, jag vill rusa och köpa mappar, kalendrar, skrivböcker. Jag bara älskar det och tänker hur fint jag ska ordna med mina papper hemma och arkivera och hålla ordning på allt skräp som dräller in ständigt. Skulle kunna tapetsera väggarna med alla handlingar från FK.

När jag studerade och jobbade kunde jag frossa i kontorsmaterial och pilla med mina papper och mappar nöjd och belåten.
Det är faktiskt något som jag längtar efter när jag går hemma. ch att anteckna. Jag är en sån som antecknar på alla möten och överallt, gillar att plita ner vad som sägs.
Nu kan jag möjligen skriva ner vad katterna säger eller vad vi pratar om hemma, dock känns det inte så frestande direkt.
Jag får nog satsa på nästa föräldramöte och passa på att klottra så pennan glöder.

En het dag

Nu är det dags att lägga denna heta dag till handlingarna, det har nästan bara slöats idag. Det är lustigt hur en dag bara kan gå och det enda man gör är att äta, prata och blogga. Jag är nog inte någon som direkt klättrar på väggarna när jag inte har något att göra, snarare slänger jag mig raklång i sängen och snarkar.

Dock har jag sparat en massa som ska göras till imorgon så då blir det massor att göra med städning, handling, trädgård.
Godnatt mina bloggvänner.
Och godmorgon till er som just gått upp.

Foto från trädgården

Blommor och bin

För att tala om blommor och bin så var det rena bordellen ute bland stockrosorna idag, humlor och getingar svärmade som drogade av pollen. Jag tog några foto, dock var det jobbigt att fånga humlorna för det var bara snabbisar in och ut ur blommorna.

Jag ska snart lägga ut fotona.

Roligare än komedi

Jag prenumererar fortfarande på arbete från platsbanken som man får hemsänt med e-post och idag kom det ett lämpligt jobb för mig. Som kurator på psykiatrimottagningen. Man skulle ha rätt utbildning och erfarenhet från psykiatrin, och det stämmer ju exakt på mig för jag har både formella meriter och erfarenhet. Dock har jag nog mer erfarenhet än som är önskvärt, åtminstone från andra sidan.

Tänk om jag ansöker om jobbet, de ansvariga i ledningen kommer att tro att jag är totalt galen och inte har någon som helst självinsikt och att jag eventuellt borde spärras in i slutenvården. Så kul det skulle vara att se deras miner när de fått ansökan. Och sen när jag ringer och frågar hur det går med jobbet.

Sen när jag kommer till min psykiatriker och han kanske försiktigt säger att han hört att jag sökt jobb hos dem och hur jag tänkte då.
Då får jag nog en rolig stund. Ni får inte tro att jag är alldeles tokig, bara lite.
Jag ska nog göra det bara för att roa mig lite, det blir kanske roligare än att kolla på en komedi.

Frossa i önskningar

Humlor och flugor överallt idag. Och så fullt med söta nyckelpigor. Nu kan man frossa i önskningar för man får ju önska sig något när en nyckelpiga sitter på en och sen flyger iväg.När jag satt i trädgården så sprang det nyckelpigor överallt på mig.

Hettan har slagit till här igen, eller rättare sagt har den blivit kvar här sen i april, med några dagars dåligt väder ibland.
Jag har överseende med sommaren nu och kan njuta av solen för jag vet att hösten närmar sig. Man kan stå ut med massor när man vet att det har ett slut.

Det har känts mera uppåt idag, kanske för att jag äntligen fått en natts rejäl sömn.

Nu går det undan i berg och dalbanan

Jag pratade länge med min man igår och det kändes skönt att få ur mig och sätta ord på mina funderingar. Och så skrev jag ju av mig här på bloggen och fick kloka kommentarer som alltid. Ni hjälper mig massor bara så ni vet, tack kära bloggvänner för att ni är här.
Så idag känns det bättre, nu ska jag sortera, organisera och få ordning på min tid och mitt liv.
Jag ska börja långsamt med enkla saker och det får ta den tid det tar. Heller gå sakta och ändå komma någonstans och möjligen nå ett mål, än att rusa fram, snubbla och få börja om från startlinjen igen gång på gång.

Nu ser jag med tillförsikt och hopp på tillvaron, för det känns som det bara är en väg från min befintliga position och det är uppåt. Och jag får räkna med tillfälliga bakåt steg och stagnation.
En sak i taget och lugn och ro.

Att släppa taget

Jag har låtit bli att skriva på ett tag för det hade mest handlat om elände, ångest, depression, livskris. Om att stå och stampa på ett ställe, vara inmålad i ett hörn, virra runt med tappad karta och bara komma in i återvändsgränder.

Om prestationsångest, krav och förväntningar på allt man måste för att det är sommar. Om alla loppisar, marknader, festivaler, utflyktamål som borde besökas och att man måste vara ute för att det är så fint och soligt, något som man trånat efter under vinterns långa, trista månader.

Om att man borde känna sig glad och pigg när det är sommar, det är liksom förbjudet att vara deppad när det är den tid på året som alla längtat efter.
Jag går omkring med skuldkänslor och dåligt samvete för detta och miljoner andra saker,det går liksom bara neråt.

Nu måste det börja gå uppåt, nu är gränsen nådd, nu får jag släppa taget om eländet.
För det är ju ändå bättre att gå här som trist och slö än att fara till ett ställe där rosor aldrig dör.

Om jag bara kunde släppa det gamla, och börja om.