Livsfrågor

Tänka att starta med ett argt inlägg efter lång bloggtorka. Det är som om upprördhet är gnistan som får igång mig, även om jag sjunker ihop igen. Jag hoppas att jag fortsätter ha gnistan denna gången.
Just nu går det upp och ner.

Mina planer är att jobba med att få bättre självkänsla och gilla mig själv mer, det är nog målet för mig. Med hjälp och vägledning av bloggvänner som kommit längre än mig, och som jag kan lära mig av vilken väg jag kan gå.

Att gilla min nuvarande situation är besvärligare, känns som om jag har ålderskris, identitetskris, livkris och känner mig förvirrad och värdelös och är sökande efter konkreta mål i livet. Just nu ser framtiden ut som en raksträcka till åldersdomshemmet, känner mig som en riktig pensionär.

Självömkan kan det kallas som jag ägnar mig åt, eller grubblerier och grävande efter meningen med livet.
Jag som hade för mig att man blev klokare, säkrare och stadigare med åren, här går det undan i berg och dalbanan som hos en tonåring.