måndag 2 augusti 2010

Godhet och kärlek

Just nu är det ord som bara vill ut i frihet och bli formulerade till sammanhang i sitt kaos och sin röra.
Jag har längtat efter att blogga länge och längtar efter er mina fina bloggvänner, jag tänker ofta på er ska ni veta, ni är nära mig.

Jag önskar jag kunde skriva om hur bra det är, och att det blivit bättre sen senast, så är det dock inte, lite mer tvärtom. Eftersom min älskade mormor har gått bort så har jag liksom tappat fotfästet och svävar omkring i något sorts kaos, kämpandes efter att få fast mark under fötterna.

Känns som om bara min innersta kärna finns kvar med lite trogna värderingar och åsikter däromkring och att det mesta sen går ut på att söka efter vad som egentligen är meningen med livet.

Det känns som jag undrar om jag ska hit eller dit, upp eller ner, fram eller tillbaka, om ni förstår hur jag menar.
Så antingen stagnerar jag och blir liksom förstelnad i minnen och det som varit, och grämer mig över det som inte blivit som jag ville.

Mest tror jag att jag kommer att välja någon väg jag kan gå och känna mig nöjd,ödmjuk
och få en stark livsgnista. Det jag längtar efter just nu är kärlek, godhet, frid, lugn, förståelse, förlåtelse, vishet och snällhet.

Lite högtravande blev det kanske, dock är det så jag känner. Mitt temperament och rättvisepatos bär jag ändå med mig.

15 kommentarer:

S sa...

Vilket fint inlägg!

Tråkigt att höra om din mormor. Det bästa du kan göra är väl just att låta det bli en anledning att tänka över livet och leta efter det ljusa och kärleksfulla.

Ha det bra kära du.
Stor kram!

Bloggblad sa...

När en kär äldre släkting går bort, väcker det många tankar om livets gång. Även om det är en naturlig ordning, så är det ändå en viktig länk till det förgångna som är borta. Att sörja den länken är viktigt för att komma vidare och finna ro i att livet är just så - vi föds och vi dör.

Jag har medvetet hållit mig borta från bloggandet, det tar en hel del tid även om det är roligt och ger energi också.

Kram till dig - och på återseende i bloggvärlden!

UllaJohanna sa...

Det är väl så att glädje har sin tid och sorg har sin... Och man måste låta allt ta den tid det tar. Även i dagens stress-samhälle. Tror jag...

En jättekram till dig, vännen!!! Tänker på dig!

Maria sa...

Härligt att få ett livstecken från dig, har saknat dig. Beklagar att din mormor gått bort och att det för övrigt inte riktigt har blivit som du ville.
Kramkram

Tina sa...

Underbara fina vän!!
jag beklagar sorgen & förstår att det måste vara svårt!
Det finns inget jag kan säga som tar bort den sorg du känner, & den sorg du känner SKA du känna.Det viktigaste är att inte tillåta sig fasna där. Utan ta sig upp igen.
Finns det nått jag kan göra för dig?? Du får jätte gärna skriva av dig till mig, du har min mail!!!!

Jag önskar att jag funnits där för dig mer nu, men jag har varit en väldigt dålig nät vän i sommar..förlåt. Men det blir bättre nu när vardagen kommer.
Du ska veta att jag tänker mycket på dig.

Fina underbara du.. du vet var jag finns. Igår va det tre år sedan min bästa vän & barndoms vän valde att ta sitt liv.. jag känner stor sorg fortfarande, men nu kan jag även minnas de roliga stunderna & skratta åt våra dumheter.

Varm kram till dig min underbar vän.
keep on going girl!!!
Tina

Cattis sa...

Jag beklagar sorgen och jag kommer ihåg när min mormor dog och jag hade svårt att acceptera det fast hon var gammal och sjuk. Jag hoppas att dina dagar kan få bli lite bättre för dig så du får känna och uppleva det du behöver.

kramkram

Samtal från min trädgård sa...

Beklagar sorgen, men låt det ta den tid det tar. Man måste få tid att tänka på hur det var, hur det är och hur det ska bli innan man hittar sin väg framåt.
Kram på dig.

MOONLOVER´S sa...

Hejsan
Jobbigt att höra om din släkting.
ha en fin kväll iaf.
kram från jämtland

Anonym sa...

Trots den dysterhet och hopplöshet som famnar dig för närvarande tycker jag du får fram en sån värme i dina fina rader ovan.
Tänker på dig och hoppas lugnet kan infinna sig snart. Varma kramar

Cina sa...

Beklagar sorgen efter din mormor! När någon man tycker om går bort som stått en nära, så väcker det ju också stora frågor om livet och varandet. Som att undra vad som är meningen, vad man vill själv o s v. Det är stora, ibland jobbiga tankar. Inte för ett ögonblick tror jag att du kommer att stagnera och bli bitter över det som inte blev som du ville. Dina ord beskriver ändå en väg framåt, du tänker och funderar, reflekterar och begrundar. Det gör ingen som inte vill vidare och som är villig att förändras. Det tar lite tid bara. Låt det!
Varm, varm kram!

Unknown sa...

Har inte själv varit ute på länge och gissa vad ledsen jag blir av att läsa det som hänt dig.

Även om det inte är direkt nån tröst och även om det är en tid sedan nu så även om det hände mig föra året så vet jag ej hur det känns för dig.
MEN jag vill .... det minsta jag kan just nu... ge dig all värme och kramar jag bara kan.
Låt det ta den tid det tar och sörj så mycket du vill sörja

Vi finns här
Kram Lotta

Tankevågor sa...

Jag saknar dig så i bloggvärlden men jag förstår att man tappar både ord och fotfäste ibland....det har jag gjort så många gånger själv.

När en nära och kär lämnar oss så är det alltid med stor sorg det sker. Men man vet ju att man alltid har den människan med sig i hjärtat och i sina älskade minnen. Det kan ingen ta ifrån oss.

varmaste kramar till dig från
Lisbeth

Unknown sa...

Vännen jag kom bara in för att säga att jag tänker på dig.
Hoppas du har återhämtat dig lite men jag vet att det tar tid, och låt det ta tid.
Kramar i massor

Anonym sa...

hej vännen!! Var håller du hus?? Saknar dig! Kram

Bloggullet sa...

Tack för alla era fina, värmande kommentarer, ni är så fina.

Faktiskt var det senaste kommentaren som fick mig att gå in och blogga.

Massor med kramar