Vem är jag

När man tjafsar omkring hemma som arbetslös eller sjukskriven så blir man som en vulkan nära utbrott. Man blir arg, frustrerad, ledsen, aggressiv, ensam osv. i all evighet.
I kontakten med dem som ska hjälpa till, alltså AF, FK, och andra inblandade håller vulkanen på att få ett utbrott av maktlöshet, besvikelse och ilska.
Jag får med möda försöka hålla vulkanen lugn, förhindra en totalt explosion där orden flödar som en het massa ur vulkanens mun. Orden som jag samlat länge, orden som maler om dagarna. Orden som gör att mina närstående snart skaffar öronproppar för att slippa höra.

Det pratas om praktikplats, arbetsträning, rehabilitering. Ge mig ett jobb.

Alliansregeringen försöker indoktrinera folk med budskapet att arbetslösa och sjukskrivna bara vill gå hemma och dra, att de inte vill jobba. Därför sänks bidragen för att folk ska tvingas ut i jobb.
Vilka jobb? När de arbetslösa är många fler än jobben så kan ju inte alla få jobb, det förstår ju till och med en som börjat räkna matte lågstadiet.
Kan de borgeliga förklara denna simpla fråga på ett enkelt sätt? Hur kan folk tiga när de hör politiker svamla en massa strunt dagarna i ända?

Politikerna månar om sina löner och privilegier som de stjäler av oss skattebetalare. Vad levererar de som är värt deras höga löner mer än lögner, rent skitsnack, struntprat, slingrar sig i debatter och sover i riksdagen.